Highend-disko med 50 kilowatt

När man går på nattklubb är ändamålet oftast inte att lyssna på musik i högsta möjliga tekniska kvalitet, utan att tillfredsställa andra mer biologiska drifter. Och då menar vi naturligtvis lusten att dansa.

Fast så finns Despacio, som är ett hobbyprojekt som tre stjärn-diskjockeyer och en ljudexpert har hittat på. Tanken var att sätta ihop en anläggning som de själva skulle kunna tänka sig att lyssna på musik på – om de någon gång skulle ha en lyxig strandfest på Ibiza. Och lyxig är den. De fyra eldsjälarna fick plocka åt sig elektronik från översta hyllan hos highend-tillverkaren McIntosh. Resultatet är en anläggning som lågt räknat skulle kosta mer än fem miljoner att sätta ihop. Fast då är den riktigt bra på att spela LP-skivor!

McIntosh slår sitt gamla rekord
Det mobila diskotekssystemet Despacio har kunnat avnjutas i flera engelska städer den senaste tiden. Och det är ett system som fokuserar lika mycket på ljudkvalitet som på ljudtryck. Båda delarna finns i överflöd.

Fyra män ligger bakom det monstruösa systemet: James Murphy från LCD Soundsystem och bröderna David och Stephen Dewaele, som tillsammans utgör 2ManyDJs. Ljudingenjör John Klett har sett till att drömmen har blivit verklighet rent akustiskt.

Despacio består av sju torn, vart och ett tre och en halv meter högt. Den totala förstärkareffekten för de sju kanalerna är 50 000 watt. Femtio kilowatt. Som pumpas in i högeffektiva högtalare.

Men det mest extrema med anläggningen är inte effekten eller högtalarnas storlek, utan det faktum att den kolossala förstärkareffekten levereras av high-end-förstärkare från McIntosh. Sammanlagt 35 slutsteg ingår i de sju kanalerna. Men den amerikanska tillverkaren hade inga problem med att låna ut 4,5 ton förstärkare till de engelska diskjockeyerna.

”Vi gillade verkligen idén att bygga ett av de bästa ljudsystemen i världen, där återgivningen av vinylskivor är i högsätet”, säger Ellis Raid, marknadschef för McIntosh. Företaget har ställt upp på stora konserter förut, inte minst Grateful Deads ”Wall of Sound”-anläggning. Despacio-systemet är dock betydligt kraftigare än syrarockarnas ljudmur som ”bara” var på 30 000 watt.

Despacio är ett ”hobbyprojekt” för de tre diskjockeyerna. Nu kan de spela alla LP-skivor de gillar bäst själva.

Tropisk strandfest – i Manchester
Det har tagit två år att utveckla Despacio, som började som en dröm om att sätta ihop det ultimata DJ-eventet för en natt på Ibiza. Ett event där de bästa diskjockeyerna skulle kunna njuta av den ljumma kvällen genom att spela alla de LP-skivor de själva gillar bäst.

Så småningom var Ibiza-planerna tvungen att skrotas, men i stället dök det upp ett erbjudande från Manchester International Festival. Det innebar farväl till paraplydrinkar i den tropiska natten och goddag till fem ton extra utrustning eftersom Manchester New Century Hall är så stor att det krävdes dubbelt så många högtalare som det var tänkt från början.

3,5-meters högtalare
Högtalartornen sträcker sig tre och en halv meter över marken. Varje torn har fyra 15-tums basar, fördelade på två kabinett, som täcker frekvensregistret 100–400 Hz. Därefter tar två kabinett med fyra 12-tums mellanbasar över och går upp till 2 kHz. I toppen, som kallas för ”fågelholken” sitter ett stort kompressionshorn som spelar 2–10 kHz, medan fyra mindre bullet-diskanthorn tar hand om det allra översta frekvensregistret. Varje torn kompletteras av två subbasar med 21-tums baselement.

Högtalarna är byggda så att alla elementen sitter på samma akustiska plan. Mellanregisterhornet i toppen sitter i en låda som skjuts framåt när tornet monteras upp efter transport. Hälften av all plats i varje torn ockuperas av anläggningens många förstärkare. Det sitter fyra monosteg och en stereoförstärkare i varje torn.

Tre av de sju högtalartornen i Despacio. Systemet hade urpremiär Manchester i England.

Förstärkarna
Despacio-systemets totala effekt är ungefär 50 000 watt. Och då räknas inte subbasarna. Varje torn har fem enorma, handbyggda förstärkare från amerikanska McIntosh. Bas- och mellanregister tas om hand av fyra MC1.2KW-monoblock. Som namnet mer än antyder har förstärkarna en nominell effekt på 1 200 watt. I praktiken lämnar de dock runt 2 000 watt vid full utnivå. Eftersom elementen i diskantsektionen är betydligt effektivare än bas- och mellanregisterkabinetten så sköts effektförsörjningen av ”fågelholken” av en enda McIntosh MC452-förstärkare på 2 x 450 watt i varje torn. Genomskinliga plexiglasskivor skyddar förstärkarna mot klåfingrar och skador. Varje förstärkarsteg kostar i snitt 100 000 kronor.

Subbasarna drivs av egna förstärkare. Ljudingenjör John Klett har valt att använda ett par klass D-förstärkare på sammanlagt 4 800 watt till varje torn i stället för de kostsamma McIntosh-förstärkarna. Det är ett rent praktiskt beslut eftersom den totala vikten för varje torn redan närmar sig ett ton. Skulle subbasarna drivas av McIntosh-förstärkare i samma effektklass hade det ha ökat vikten med ytterligare 300 kilo och budgeten med en halvmiljon. Per kanal.

De tre diskjockeyerna som skapat Despacio: Stephen och David Dewaele från 2ManyDJs och James Murphy från LCD Soundsystem.

Enkelt är bäst
Ett 10-tons ljudsystem kan knappast kallas minimalistiskt, men John Klett betonar att han ändå har valt enkla lösningar, för att ljudet ska bli så bra som möjligt. Högtalarkabinetten är inte superoptimerade, utan byggda med stora basportar utan långa basreflexrör. Ungefär som Altecs och JBL:s klassiska modeller från 50- och 60-talen. Enligt Klett ger det mest öppet och naturligt ljud. Det används inte heller massor av elektronik för att korrigera och tidsanpassa högtalarna. Varje torn matas med en enda signalkabel från DJ-bordet, och faskorrigeringen är helt passiv och görs genom att alla element placeras på samma akustiska axel.

Långsamt och noggrant
Vilken sorts musik kan man då lyssna på genom ett 50-kilowatts highend-diskotek i mångmiljonklassen? Inte pumpande 120–140 BPM-dansrytmer, utan lugnare låtar. Och för att ge musiken en riktigt mjuk och svampig, sexig touch spelades LP-skivorna på 33 varv i minuten trots att de egentligen var 45-varvs singlar.

Eftersom anläggningen utselutande ska spela analoga vinylskivor är kraven på basåtergivning begränsade. Om man nu kan kalla 14 subbasar med 21-tums element för begränsade. John Klett förklarar att han skulle ha varit tvungen att ha ett system som nådde ner till 8 Hz i basen om det skulle kunna återge digitalt inspelad musik på samma höga nivå som analog musik.

Tornen är byggda med ett metallskelett som sedan är klätt med trä och genomskinligt plexiglas för att skydda förstärkarna.

Diskjockeyernas egen favoritmusik
Despacio har varit en fristad för diskjockeyerna, som har kunnat spela den musik de själva har velat, men som inte fungerar framför 10 000 människor på en arena eller festival. Så om du har turen att få uppleva Despacio-systemet live så kommer du kanske att få lyssna på serbisk diskomusik, bluesrock med Steve Miller, minimalistavantgarde av Philip Glass eller ett 10 minuter långt stycke musik för solopercussion. Diskjockeyerna ser dock till att blanda med publikfavoriter som Kraftwerk, Talking Heads eller Queen ungefär var tjugonde låt.

Musiken är stjärnan, inte diskjockeyn
Despacio har ett annat kall, nämligen att gå tillbaka det som allting handlar om egentligen: musiken. Från att ha varit plattvändare har diskjockeyer så småningom fått högre status än de flesta livemusiker. Men inte här. Även om David och Stephen Dewaele och James Murphy redan är stora stjärnor i vanliga fall så har de valt att sätta sig själva i bakgrunden och ställa DJ-båset med de sex skivspelarna bakom en vägg. Och i stället uppmana publiken att njuta av musiken och anläggningen. Och ljudkvaliteten befinner sig i en egen klass. Även om man står mitt i rummet och ljudtrycket närmar sig byxbensfladdrande 115 dB i de tyngsta passagerna så finns det så mycket luft i ljudbilden att man faktiskt kan prata med den som står bredvid, säger James Murphy.

Med 80 000 watt till förfogande, subbasarna inräknade, och med en känslighet på över 100 dB i högtalarna finns det rikligt med kraftresurser. Under testfasen har John Klett haft Despacio uppe på 140 dB. Men det är inte det som är poängen. Det handlar ju om att slappna av och ha det trevligt.

Ett av de 14 baskabinetten. Det är konstruerat på samma sätt som på 50- och 60-talet, med stora basreflexportar och hög avstämningsfrekvens. Enligt ljudingenjören John Klett ger det ett öppnare ljud.

Inte för pengarnas skull
Rent ekonomiskt har det inte varit någon bra affär att lägga två år på att knåpa ihop ett tio ton tungt supersystem i mångmiljonklassen. Tre utsålda konserter har inte kommit i närheten av att täcka alla kostnader. Men enligt David Dewaele handlar det om kärlek och om viljan att göra skillnad:

”I stället för att sitta i lugn och ro i business class tillsammans med våra vänner och gnälla över våra usla arbetsförhållanden ville vi göra något positivt åt saken och skapa en häftig upplevelse för både DJ och publik.”

Hittills har Despacio kunnat avnjutas i Manchester och London. Men eftersom systemet är mobilt är upphovsmännen mer än villiga att besöka just din hemstad och spela upp till fest. Om du har tillräckligt med eluttag till proppskåpet så att du kan skrapa fram de ungefär 100 kilowatt som behövs. Förmodligen kommer systemet att kunna upplevas i samband med några av evenemangen i årets kringresande World Music Festival.