När Hegel bjöd in oss till deras nya lokaler för att ge oss en demo av den helt nya CD-spelaren The Mohican och dessutom Hegels första ”lifestyle-produkt” – den vita förstärkaren Röst – var vi inte nödbedda. Det norska märket ligger bakom många lysande produkter och vi var speciellt nyfikna på vad de kan göra med en snygg förstärkare för 20 000 kronor – alltså lite billigare än den större och mer kraftfulla H160.
Bättre ljud = Amarone
– För Hegel det handlar om att pricka in människor som vill ha extra bra ljud och är villiga att betala lite extra för det, säger den entusiastiske försäljningschefen Anders Ertzeid. Om folk bara vill ha något som det kommer ljud från så går de till stormarknaden och köper något billigt. Det kan jämföras med att köpa ett billigt Amigo-vin på låda.
– Sedan finns det de som vill ha något bättre, som köper en Geneva-högtalare eller något liknande. Det är ett bra steg upp från lådvinet, vi kan kalla det för en Faustino V. Detta är en stor marknad, som gör det bra. Problemet för oss är att det är ytterst få som går ännu längre. Vinindustrin, bilindustrin och klockindustrin är väldigt duktiga på att fortsätta sälja uppåt. Men för att gå vidare upp från Faustino så måste du veta något om vinet du vill ha. Du måste introduceras för det. När jag till exempel introducerades för bättre viner så började jag köpa Amarone. Det kostar dubbelt så mycket som Faustino, men är mycket bättre.
Och det är alltså Amarone som Hegel vill identifiera sig med.
– ”Amarone-marknaden” i hifi-branschen har varit bortglömd länge, konstaterar Anders. McIntosh är bland de få som gör ett bra jobb, genom att lägga en massa pengar på marknadsföring, och det öppnar marknaden för oss. Vi är inte direkta konkurrenter, även om vi säljer något liknande så är vi väldigt olika märken, så jag är inte rädd för att tala om dem.
Det finns ännu dyrare viner, och det finns ultradyr hifi, men sådant har Hegel inget intresse av att konkurrera med.
– Om hifi-marknaden ska överleva så är det inte i den svindyra Chateau Lafite-klassen det händer. Vi måste göra något på Amarone-marknaden. Vi måste introducera människor för ett bättre ljud och de härliga upplevelser man får genom att lägga mer pengar – men inte idiotiskt mycket pengar.
Röst – en förstärkare med röst
Anders avtäcker Röst, en förstärkare som är ungefär lika stor som H80 men som kostar dubbelt så mycket. Men den har fått effektförstärkarkonstruktionen från den mycket dyrare H360, fast med lägre effekt.
– Den här är långt ifrån en H80, vi vågar faktiskt påstå att den på de flesta områden är bättre än H160, och det vill vi demonstrera för er.
Demonstration
Och det står snabbt klart att Röst har mycket godis att erbjuda rent ljudmässigt. Demon görs med Magico S5, ett stort högtalarpar för 500 000 kronor och som är en utmaning att driva på ett bra sätt. H160 låter lite fylligare i basen, men har inte samma kontroll över rytmerna som Röst. Det kan tyckas märkligt, med tanke på att Röst lämnar 2 x 75 watt medan H160 sparkar loss med dubbelt så mycket. Och demonstrationen är på en ganska så hög volym. Men även om H160 alltså kan spela högre på maxvolym så är förklaringen att Röst har lägre förvrängning och bättre strömreserver i transienterna. Vilket resulterar i att Röst upplevs som mer potent även när man spelar ganska högt.
– Det som uppfattas som en tyngre bas är i själva verket högre förvrängning, bekräftar chefskonstruktör Bent Holter som svar på en fråga från publiken.
Och Röst har bättre upplösning längre upp, vilket hörs på applåderna i live-inspelningar och i rumsåtergivningen i inspelningarna. En mycket imponerande demonstration, som gör att vi ser fram emot att få in förstärkaren i vårt eget testrum.
IP-styrning
Röst kan för övrigt kontrolleras via IP och är direkt förberedd för styrning via Control4-systemet. Att den tar emot kommandon direkt via hemnätverket innebär också att den är kompatibel med röstigenkänning, till exempel Amazons Echo och dess digitala assistent Alexa, som kanske är det mest lyckade röststyrningssystemet vi har sett hittills – bättre än Siri, Cortana och allt vad de heter.
Den siste mohikanen
Om den designinriktade förstärkaren Röst är tänkt att öppna marknaden för dyrare hifi så måste den renodlade CD-spelare The Mohican med en prislapp på ungefär 40 000 kronor vara det motsatta. Den är förmodligen mer en statement-produkt än något som ska öppna dörrar in till vardagsrummen hemma hos vanligt folk – där CD-samlingarna för länge sedan har stuvats undan på vindar eller donerats till lokala loppmarknader.
Varför i hela världen släppa en CD-spelare utan digitala ingångar och som inte kan göra något annat än att spela CD-skivor?
Chefskonstruktör Bent Holter förklarar:
– Vi frågade oss: Kan vi göra något bättre än HD30 (Hegel bästa DAC någonsin, red anm)? Våra DACar är riktigt bra, men jag visste att om man gör en CD för ett enda format och optimerar allting för en enda samplingsfrekvens så kan man antagligen förbättra ljudkvaliteten en hel del.
Han fortsätter:
– Svårigheten med att göra en DAC med flera samplingsfrekvenser – och gärna DSD och AirPlay – är att det kräver fler komponenter, som alla tillför brus till kretskorten. Ljuddelens huvudkretskort blir ganska stort. Om du tar bort alla dessa extrafunktioner och bara fokuserar på 16 bit/44 kHz kan du göra en mycket kompakt kretskortsdesign och bara använda den bästa klockan. Det sitter faktiskt exakt samma klocka i HD30 och The Mohican, fast med en annan frekvens. Dessutom är DAC-sektionen mer eller mindre identisk. I själva verket är strömförsörjningen i HD30 bättre. Men genom att lägga ut kretsarna på ett mycket mindre område, utan extra brus från alla de höga frekvenser som beror på alla format som ska stödjas, så kan man verkligen förbättra ljudet.
Bent förklarar också problematiken med att hitta ett bra drivverk i dag och hur de till slut hamnade på ett från Sanyo. Kabinettet är byggt runt en CDP4 men The Mohican har fått en BNC-digitalutgång med äkta 75 ohms impedans.
Lyssningstest
Anders Ertzeid håller i demon av The Mohican, där han först spelar en låt från sin Macbook genom HD30, sannolikt perfekt rippad från CD. Förstärkaren är Röst.
Allting är ganska så konstigt, för skillnaderna vi hörde mellan H160 och Röst i övertonregistret – där Röst var betydligt mer upplöst – är ungefär samma skillnader som vi nu hör mellan The Mohican och HD30. Som för övrigt är en digitalomvandlare som klår de flesta andra vi har hört och som alltså lägger ribban högt. Men som jämfört med CD-spelaren nästan låter grovkornig. Spännande!
När CD-spelaren kopplades digitalt genom HD30 fanns det också skillnader. Musiken hade mer rymd, mer luft och kändes dessutom mer utsträckt i basen på egen hand än genom en extern DAC. Det finns uppenbarligen fortfarande mer information i CD-formatet än vi har hört hittills, vilket får mig att ifrågasätta hela debatten kring högupplöst musik. Kanske det optimala helt enkelt är att göra det bästa av vad vi haft hela tiden?
Vi har för övrigt precis tagit emot ett exemplar av The Mohican till vårt testrum, där den har blåst nytt liv i CD-samlingen. Test av den kommer småningom.
