– Det är outhärdligt.

Ole Klifoth tittar upp i taket och ser uppgiven ut. Ingen av oss vet svaret på frågan jag just ställde. Men vi är båda smärtsamt medvetna om att det finns enorma mängder jazzinspelningar som vi aldrig kommer att få höra.

Jag har just berättat om Bill Evans konsert på Kongsberg Jazzfestival 1970. Konserten spelades in på en Revox-bandspelare men gavs aldrig ut. Inte förrän 2024. Då släpptes en remastrad version av inspelningen och gavs ut på vinyl, CD och som digital ljudfil.

– Kan du tänka dig hur många sådana inspelningar som bara ligger gömda och bortglömda i mörka arkiv och antagligen aldrig kommer att ges ut? sa jag halvt frågande.

Ungefär samtidigt tonade Wynton Kellys piano ut och Freddie Freeloader från Miles Davis Kind of Blue tonade in. Ole Klifoths axlar sänkte sig och koncentrationen riktades mot den makalösa tredimensionalitet som de enorma högtalarna skapade i rummet.

Det är en egenskap som Ole Klifoth alltid har försökt återskapa. Ända sedan han var ung, lovande och full av framtidsutsikter.

– Jag ville återskapa ljudet från mitten av 13:e raden i Tivolis konsertsal, eller från att sitta tre eller fyra meter från musikerna i jazzklubben Montmartre.

Ole är inte lika ung längre, men utan tvekan lovande, för här sitter jag och lyssnar på hans senaste skapelse: Audiovector R10 Arreté. Ett slags opus för en man som har vigt sitt liv åt att återskapa liveljud så bra som möjligt, och en högtalare som kostar lika mycket som en sportbil med motorn bak.

Audiovector R 10 Arreté 

Golvhögtalarna är de största Audiovector någonsin har tillverkat, och vikten på nästan 100 kilo antyder att de en och en halv meter höga kabinetten inte direkt är fyllda med luft.

Kabinetten är lackerade och slipade i flera omgångar och påminner om ett par R3 eller R3 Arreté, fast större. Men konstruktionen är mycket mer genomarbetad och avancerad.

Sedd framifrån har R10 Arreté samma grå frontplatta i fräst 6061-aluminium. Två 6,5-tums baselement med kolfiberbaserade membran levererar bas med en obehindrad dynamik som nästan bara finns i högtalare i den här klassen. Ett enda 6,5-tums mellanregister med samma typ av membran tar över efter baselementen, innan två AMT-banddiskanter (Air Motion Transformer) tänjer ut frekvensresponsen till 53 kHz.

Specifikationer

• Frekvensåtergivning: 21–53 000 Hz
• Impedans: 8 ohm (minimum 5 ohm)
• Känslighet: 90 dB
• Delningsfrekvenser 180 Hz, 450 Hz, 3 000 Hz, 20 000 Hz
• 8 × 5-tums baselement
• 2 × 6,5-tums AFC kolfiber-baselement
• 6,5-tums AFC kolfiber-mellanregister
• 2 × 3800 mm² AMT N51-banddiskant
• Nextgen Bi-Wire-terminaler, Freedom generation 2-jordning
• Mått: 156 × 36,5 × 62,7 cm
• Vikt: 95 kg

Accelerated Force Concept (AFC) 

De två AMT-elementen överlappar varandra något och de två vikta mylarmembranen, som täcker hela 3 800 mm² vardera, drivs av flera N51-neodymmagneter för optimal transientrespons och kontroll. Det ena AMT-elementet täcker registret från 3 000 till 53 000 Hz, medan det andra är begränsat från 20 000 till 53 000 Hz. Elementen är öppna på baksidan och ett separat rör leder ut energin genom högtalarnas baksida för att undvika kompression.

Line Array Bass System

Baksidan av en högtalare brukar i normala fall inte vara särskilt intressant, men här finns det mycket att berätta. Delvis dolda under ett bakre galler sitter nämligen åtta (!) 5-tums baselement.

De har en membranyta som motsvarar ett 15-tums baselement, men eftersom de är mycket lättare och bara rör sig så mycket som ±12 mm så reagerar de snabbare på transienter än en stor 15-tums bas kan. Det innebär att de hänger med de andra elementens transientrespons mycket bättre, inte minst AMT-diskanternas florlätta membran.

Audiovector anger delningsfrekvenserna till 180, 450, 3 000 och 20 000 Hz, vilket innebär att de åtta femtummarna på baksidan nästan fungerar som en subwoofer.

Dämpfaktor

Högtalarna har Audiovector Freedom Grounding, som är en jordningskabel man kopplar in på baksidan och till ett jordat uttag för att filtrera bort oönskade strömmar som kan orsaka brus. Här, i sin andra generation, ska Freedom Grounding vara 50 procent effektivare än tidigare.

Ole Klifoth har också ett annat äss i rockärmen. Dämpfaktor förknippas egentligen främst med förstärkare, men på R10 Arreté finns en omkopplare där man kan ange dämpfaktor. Vi såg den för första gången 2024 på Audiovector Trapeze Ri och här sitter den alltså även på R10 Arreté.

I läge 1 fungerar den som vanligt med de flesta förstärkare, medan läge 2 rekommenderas för förstärkare med mycket hög dämpningsfaktor. Det tredje läget rekommenderas för rörförstärkare som har en särskilt låg dämpningsfaktor.

Mitt råd är att prova sig fram, och enligt min erfarenhet är läge 1 nästan alltid att föredra, eftersom det inte ändrar ljudet som kommer från högtalarna.

Enastående dynamik

Med Soulution 711 inkopplad behövdes det inte ändras på dämpfaktorn på högtalarna. Den 65 kilo tunga och massiva förstärkaren är en av de mest välljudande som finns på marknaden i dag, och användes också under utvecklingen av R10 Arreté.

Tillsammans med en Soulution-förförstärkare, digitalomvandlaren Soulution 760 och en Naim ND 555-streamer, sammankopplade med prototyper av Audiovectors nya kabelserie, skulle det bara fattas att liveinspelningen med Angela Brown från 2020 fick mig att tappa andan.

Jag presenterades för en ovanligt öppen och framför allt dynamisk ljudbild. Det verkade som om det fanns oändlig dynamik och jag kunde spela så högt jag kunde. Högtalarna lät sig inte rubbas. Rytmen var fast och kontrollerad, den djupa basen skrämmande kraftfull och sången oändligt viktlös och upplöst.

Maken till välljud har jag då sällan hört!

Musiken släpps lös utan hämningar, men med kontroll. Wynton Kellys piano, Paul Chambers kontrabas, eller Angela Browns sång, låter mäktigt realistiskt. Det finns en sammanhållning som får mig att tänka att Oles önskan att sitta på 13:e raden igen kanske aldrig har varit närmare att förverkligas. Jag har åtminstone aldrig hört basåtergivningen i So What låta bättre än så här.

Det finns ett djup som är slående och bakväggen försvinner i ljudbilden, som blir lite mjukare, lite varmare och ännu mer charmig när vi kopplar in rörförstärkare från Line Magnetic. Först den integrerade 210IA, som med 8 watt single-ended 300B-rör i klass A knappt borde kunna driva 26 högtalarelement, men som antar utmaningen enkelt och elegant.

Man tappar lite av kontrollen och upplösningen sjunker. Dessutom finns det gränser för hur högt den kan spela, men herregud så fantastiskt det låter. Med 845IA-förstärkaren stramas tyglarna åt och basen kommer fram bättre, samtidigt som det finns mer kontroll över allt. Med 22 watt effekt i ren klass A är det nästan magiskt hur lätt och obehindrat musiken flödar ut ur de stora högtalarna.

Det bevisar bara att Ole håller sitt ord när han säger att högtalarna från Audiovector ska vara lätta att driva.

Ole Klifoth skulle kunna pensionera sig efter Audiovector R10 Arreté, men jag vet att han redan har börjat på något nytt. R10 Arreté är kanske hans största bedrift hittills, men det är knappast hans sista.

Samsung QN90F (TQ65QN90F)
Suverän sport-TV
Med en knivskarp och bländande ljusstark bild – helt utan irriterande spegelbilder – är Samsung QN90F en potent TV-skärm för sport och annan underhållning.

Samsung QN90F har en mycket skarp och kontrastrik bild, med kraftfull ljusstyrka som passar i ljusa miljöer. Plus en slimmad design och bra anslutningsmöjligheter.

På LCD-skärmar som denna är betraktningsvinkeln en aning begränsad.
Läs hela testet
Hisense E8Q (75E8Q)
Superjämn TV för sport och film
Hisense E8Q är nästan perfekt och ger mycket bildvaluta för pengarna, inte minst för sport!

Hisense E8Q har en knivskarp bild med fin ljusstyrka, bra färgåtergivning och rejäl kontrast. Dessutom har den ett snabbt användargränssnitt.

Ljusstyrkan är inte klassledande, ljudet skulle få god hjälp av en soundbar.
Läs hela testet
Cepter ZM1000SB (CR65ZM1000SB)
MiniLED för hela slanten
Med ZM1000SB tar Cepter steget upp till premiumklassen med MiniLED och lokal dimning. Här finns det mycket att gilla, men även ett par överraskningar.

Cepter ZM1000SB har MiniLED-teknik och en bild med mycket bra kontrast, plus funktioner som Dolby Vision till ett konkurrenskraftigt pris.

Cepter nöjer sig med tre HDMI-ingångar på den här modellen.
Läs hela testet
TCL MQLED85K (2025)
Massa bild för pengarna
Nykomlingen MQLED85K visar att TCL har åstadkommit anmärkningsvärda förbättringar med sin nya generation MiniLED-TV-apparater.

TCL-skärmen levererar en mycket ljusstark, precis och kontrastrik bild med rika färgnyanser och utmärkta svärta.

Trots förbättringar är betraktningsvinkeln en begränsning för LCD-skärmar. Bara två av fyra HDMI-ingångar stöder 4K/120 Hz.
Läs hela testet
LG OLED C5 Pro (OLED65C5ELB)
Bygger en bro mellan OLED C5 och G5
LG:s nya OLED C5 Pro lockar med lite extra ljusstyrka – men räcker det för att motivera namnet?

LG C5 Pro tar den redan kontrastrika bildkvaliteten vi känner igen från C5 och lägger till lite mer ljusstyrka.

Skillnaden är inte på något sätt dramatisk, resten av bildkvaliteten är mycket lik den redan mycket bra C5-modellen.
Läs hela testet
Thomson QLED Pro (55QG7C14)
Ett steg upp
Thomson QLED Pro levererar varorna med snygg bild och smarta funktioner till ett bra pris.

Thomson QLED Pro är en smart och välbyggd Google TV med finesser som Dolby Vision HDR och 144 Hz till ett bra pris. Bilden är skarp och färgrik.

Thomson-skärmen har inte särskilt hög kontrast och betraktningsvinkeln är något begränsad.
Läs hela testet
Samsung S95F (TQ65S95F)
Flaggskepps-OLED-duell: Kan Samsung ta revansch på LG?
Om du letar efter bildkvalitet utöver det vanliga är Samsungs flaggskepps-OLED en av de mest givna kandidaterna. Men hur bra är den egentligen? Dags att ta reda på det!

Samsung S95F har en knivskarp bild med ännu starkare ljusstyrka än sin föregångare, plus ett ännu mattare skärmglas som ger färre reflexer.

I filmläget hade färgåtergivningen kunnat vara ännu mer neutral. Samsungs skärm stöder fortfarande inte HDR-formatet Dolby Vision – men det är inte längre en så stor brist.
Läs hela testet
Sony Bravia 7 (K-75XR70)
Filmälskarnas favorit
Sony är tillbaka i svart, och splitter nya Bravia 7 visar sig vara en av de bästa utmanarna i premiumklassen.

Sony-skärmen ger en mycket levande och exakt bild med strålande kontrast och ljusstyrka.

Bara två av de fyra HDMI-ingångarna stöder 4K/120 Hz-videosignaler.
Läs hela testet
Samsung The Frame Pro (TQ65LS03FW)
Äntligen en ”proffs-version” av designklassikern The Frame
Samsung har tagit sin populäraste design-TV, vässat bildkvaliteten ett snäpp – och gjort den trådlös. Vad kan man mer begära?

Frame Pro har fått betydligt bättre kontrast och ljusstyrka, vilket bidrar till en mer levande och naturlig bild. Trådlös videoöverföring är ett klart plus.

Trots högre kontrast finns det fortfarande mer att hämta från en riktigt bra OLED eller MiniLED med lokal dimning.
Läs hela testet
Philips OLED810 (65OLED810/12)
Sätter färg på TV-tillvaron
Årgång 2025 av Philips mest populära OLED-TV har blivit ännu bättre – tack vare AI.

Philips OLED810 bjuder på en skarp bild med strålande kontrast och smidiga rörelser, och det färgrika Ambilight-ljuset ger extra inlevelse och engagemang.

Philips-skärmen får nöja sig med Ambilight på tre sidor – och fortfarande har bara två av de fyra HDMI-ingångarna den senaste 2.1-standarden.
Läs hela testet