Recension: She-Hulk, säsong 1

År 2003 fick Eric Bana (Hulk, regisserad av Ang Lee) äran att ta den gröne mannen med aggressionsproblem in i vår moderna tid. Tyvärr ersattes Bana bara fem år senare av Edward Norton i The Incredible Hulk, som var startskottet för ”Phase 1” i Marvel-universumet.

Men precis som den store, starke mannen som han porträtterade på vita duken hade Norton personliga ”aggressionsproblem” – och fick följaktligen sparken. Lyckligtvis ersatte Marvel honom med karaktärsskådespelaren Mark Ruffalo. Sedan The Avengers (2012) har Ruffalo spelat den gröna jätten i hela åtta Marvel-filmer. Nu dyker han också upp i She-Hulk: Attorney at Law.

I den nya Marvel-serien får vi nöjet att stifta bekantskap med advokaten Jennifer Walters (eldiga Tatiana Maslany) som ibland förvandlas till en grön, ilsken superhjältinna.

Precis som de flesta Marvel-karaktärer är She-Hulken påhittad av den avlidne legendariske serieskaparen Stan Lee, hon gjorde debut som tecknad serie 1980. Bakgrundshistorien är att hon är Bruce Banners kusin och efter en dramatisk bilolycka får hon droppar av Bruces blod inblandade i kroppen – och resten är historia.

Hon är dock inte lika hårt drabbad som Banner och behåller (för det mesta) kontrollen över sin smarta advokat-personlighet även när hon förvandlas till She-Hulk. Nu måste hon försöka klara av en krävande juridikverksamhet med sitt nya och gröna alter ego som väger 320 kg och är över 2 meter lång.

Efter en olycklig ”incident” i rättssalen, där hon tvingas ta itu med Titania (Jameela Jamil) och därför avslöjar sin gröna hemlighet, förlorar hon jobbet på riksåklagarens kansli, men får snabbt nytt jobb på advokatfirman GLK & H, på den nya avdelningen för försvar av superhjältar. Hennes första klient blir monstret som försökte döda hennes kusin, Emil Blonsky/Abomination (Tim Roth).

Manusförfattare är Jessica Gao och serien är regisserad av Kat Coiro och Anu Valia. Lyckligtvis har teamet lyckats ta She-Hulk-historien för precis vad den är, ohämmad lättsam underhållning med en stark komisk och självironisk touch. Om du är på jakt efter höstens lilla guilty pleasure-serie så kan du sluta leta.

Marvel lyckades hitta en fin balans mellan action och lättsam komedi i julserien Hawkeye. Den här gången har de vridit upp komedin till en ny (cheesy) nivå, och både handling, karaktärer och skådespelare dryper av självironi och lekfullhet.

Naturligtvis ser She-Hulk både klantig, obekväm och ”konstig” ut – och Walters är uppenbarligen inte bekväm i sin nya kropp (som spräcker hennes designade kostymdressar). Å andra sidan ger hon oss en osminkad, mitt i prick, analys av självuppfyllda superhjältar och deras önskan att ”rädda världen”. Walters vill bara fortsätta praktisera som advokat och leva sitt sorglösa liv med nätdejting och restaurangbesök.

Hennes förvandling fullbordas redan i första avsnittet, med en överdrivet pedantisk och onaturligt stel ”Smart” Hulk. Disney har heller inte gett specialeffektavdelningen tillräckligt stor budget, både rörelser och ansiktsuttryck är lite stackato. Det blir betydligt mycket roligare med en absurt skön Tim Roth med fria tyglar och Wong (Benedict Wong) som den bekymrade övermagikern.

Tatiana Maslany är ett fynd i huvudrollen och greppet med att Walters ideligen vänder sig direkt till tittarna fungerar utmärkt. Och även om serien är full av referenser till hopplösa män och sexism känns det aldrig varken långsökt eller konstlat påträngande. Mer som en lekfull krydda till den uppsluppna, ibland crazy, berättelsen.

Trots de korta avsnitten finns dock inte alltid dramaturgin och tempot på plats. Det fylls ideligen på med välbekanta Marvel-karaktärer, men alla känns inte lika nödvändiga för att förmedla She-Hulks historia. Regin borde ha stramats upp en smula, avsnitten behöver lite mer utrymme att andas. Men det här är definitivt ett mer än godkänt första möte med en lekfull och befriande avslappnad Marvel-karaktär. 4 stjärnor.

Recensionen är baserad på de första 4 (av 9) avsnitten. She-Hulk: Attorney at Law har premiär på Disney+ den 18:e augusti.