Recension: Nine Perfect Strangers, säsong 2

Nu för tiden dyker australiensiska Nicole Kidman upp i var och varannan TV-serie på de internationella streamingplattformarna. Sedan succén med Big Little Lies har hon besökt serievärlden regelbundet, inte minst på Prime Video.

Det har gått nästan fyra år sedan vi såg Nicole Kidman (Lioness) i ensembleserien Nine Perfect Strangers. Serien var baserad på en roman av författaren Liane Moriarty (som också ligger bakom Big Little Lies). Nu är uppföljaren till denna drama-mysterium-krimserie här.

 

Precis som i den förra säsongen (som utspelade sig i sunny California) får vi stifta bekantskap med nio förmögna främlingar som träffas på ett exceptionellt spa som leds av den gåtfulla Masha Dmitrichenko (Kidman).

Efter juridiskt trubbel i USA, där myndigheterna bland annat granskar Mashas förkärlek för att behandla sina ”patienter” med centralstimulerande svampar, tvingas hon fortsätta med sina kontroversiella behandlingsmetoder utomlands. Lyckligtvis har hon en gammal kollega (Lena Olin) som driver ett lyxigt hälsocenter i de österrikiska Alperna.

Anläggningen i spektakulära Zauberwald befinner sig dock i ekonomisk kris och den här gången har Masha flera (hemliga) agendor för sitt urval av privilegierade kursdeltagare.

Den andra säsongen är inte baserad på Moriartys roman, men spinner vidare på samma koncept – tyvärr har den ett mycket tamare och mindre fascinerande persongalleri än originalet.

Vi blir introducerade för en försummad miljardärson (Henry Golding), vars mediemogul till far (Mark Strong) är ”kronjuvelen” i den brokiga skaran. Wellness-gurun ska med hjälp av terapi, yoga, meditation och stimulerande psykofarmaka hjälpa dem att försonas – något hon också försöker sig på med en nästan hatisk mor/dotter-relation (med Christine Baranski och Annie Murphy).

I den brokiga församlingen finns också en lesbisk pianist (King Princess) som får ångest när hon ska spela, en före detta nunna (Dolly de Leon) med trauman i bagaget samt en före detta barn-TV-programledare (Murray Bartlett) som uppenbarligen har problem med att hantera sin ilska.

Som medhjälpare har Masha den servile lokale terapeuten (Lucas Englander), som känner sig nonchalerad och försummad. Tillsammans ska de ”rena själen” hos deltagarna och få dem att bli bättre versioner av sig själva.

För att konceptet ska fungera krävs dock att vi tittare exponeras för ett gäng intressanta karaktärer som vi kan bry oss om, känna empati för och/eller känna igen oss i. Här är den ena karaktären mer ointressant än den andra och konflikterna känns konstruerade och konstlade.

I skuggorna lurar Masha och hennes dubbelspel. Hon bär på tragedin med sin döda dotter och har dessutom ett ouppklarat tidigare förhållande med en av kursdeltagarna. Men det svänger aldrig om gruppen som det (bitvis) gjorde med Melissa McCarthy, Bobby Cannavale och Michael Shannon. Vi rycks aldrig med.

Persongalleriet är oftast mer ofrivilligt patetiskt än något vi orkar engagera oss i och Kidman själv framstår som överdrivet ”enigmatisk” och konstlat spännande. Det är synd, för hon kan mycket bättre än det här.

Inte ens det iögonfallande alplandskapet spelar någon större roll serien. Bortsett från ett fascinerande dopp i inlandsisen finns vinterlandskapet och de majestätiska bergen bara där – utan någon annan funktion än att blockera mobiltelefonsignalerna. Det här är sex långa timmar TV.

Vi blev fascinerade av den första säsongen, som vi kallade för en splittrad serie som definitivt var värd en titt. Men trots att den andra säsongen går i samma upptrampade fotspår känns det som om den kokar soppa på en spik. Vackert och tekniskt välgjort, men ganska smaklöst, ihåligt och svulstigt. 3 svaga stjärnor.

De två första avsnitten av Nine Perfect Strangers, säsong 2, har global streamingpremiär på Prime Video i dag och därefter släpps ett avsnitt varje vecka. Säsongen består av åtta avsnitt.