Foto & Video Hi-fi Hemmabio Högtalare Hörlurar TV

Recension: Black Panther

Superhjälte med politisk udd

Pantern vässar klorna mot samhällsförtryck i en film som är en visuell fest.

Publicerad 2018-06-28 - 09:54
Black Panther
Tor Aavatsmark

Första gången vi stiftade bekantskap med den mäktige T’Challa/Black Panther (Chadwick Boseman) var i Marvel-filmen Captain America: Civil War. Ett kort möte där tog hand om sin döende pappa efter ett attentat i New York. Den här gången får han ha rampljuset för sig själv.

Varje superhjälte har en egen film

Disney/Marvel har varit oerhört framgångsrika med sina Marvel-filmer och har redan från början haft en mycket genomtänkt och långsiktig plan för hur de rullar ut sina mantelklädda hjältar.

Superhjälte efter superhjälte gör gästspel i en annan superhjältes film, eller har en större biroll, för att sedan få sin egen plats längst fram på scenen. Sedan kan de också vara med i alla-superhjältarna-slår-sig-ihop-filmer som The Avengers. Handlingen i ”gästspelet” utgör grunden för den fristående historien som kommer ett par år senare.

BLACK LIVES MATTER!

Det är omöjligt att se Black Panther utan att dra paralleller till afroamerikanernas historia och dagens oroliga situation i USA. Det är en tydligt politisk film som berättar om kolonisatörerna och hur den svarta befolkningen har undertryckts av de t vita herrefolket i århundraden. Detta är kärnan till filmens skurks, Killmongers (Michael B. Jordan) vrede. Han vill rätta till gamla oförrätter och se till att de svarta tar makten – vilket han inte klarar av utan Wakandas mirakelmedicin

Oavsett om det är fotbollsspelare på huk eller arga, polishatande demonstranter med ”Black Lives Matter!” på sina plakat så är det ingen tvekan om afroamerikanernas öde har varit inspiration till den bakomliggande historien i Black Panther. Detta är däremot inte någon påträngande politisk film, det bakomliggande politiska budskapet glider in sömlöst i handlingen och ger karaktärerna en bakgrund.

Tyvärr är Killmonger arketypen för en ung svart, arg man. En alltför stereotypisk karaktär, som inte känns särskilt trovärdig, inte minst är motivet för hans överdrivna handlingar väldigt tunt. Ovanlig endimensionellt.

 

Visuellt fyrverkeri!

Rent visuellt är Black Panther utan tvekan den snyggaste Marvel-filmen hittills, helt enkelt en fest för ögat. Den har också ett tema och en handling som, lyckligtvis, klart skiljer sig från de andra filmerna i Marvel-franchisen, och den svarta pantern är absolut en karaktär som förtjänar sin egen, högst udda film.

Det uppenbart utfattiga landet är fullproppat av hemlig högteknologi, och allting drivs av ett superämne. Alla kulörer i färgpaletten har använts i denna vackra värld, där modern teknik går hand i hand med traditionell afrikansk kultur. Det är något helt annat att se väldiga strider på afrikanska slätter och berg än att någon mosar ännu en skyskrapa i en amerikansk storstad.

Det är onekligen kul att se traditionella afrikanska vapen strida mot moderna automatvapen. Och biljakten på Koreas trånga gator med spjutkastande, krigsmålade stamkrigare är otroligt välgjord – och originell – underhållning. Panterns dialog med sina förfäder på de afrikanska slätterna, i rena rama Lejonkungen-stil, är underhållande och manar till eftertanke.

Märkligt nog håller inte en del av specialeffekterna riktigt och delar av filmen har en tydlig känsla av föga övertygande datorspelsgrafik.

 

Haltande historia

Filmens svagaste punkt är tyvärr handlingen. Karikerade skurkar, varav Klaue (Andy Serkis) är bland de främsta, som ska stjäla ett superämne som kostar osannolikt mycket, är varken originellt eller spännande.

Strippar man bort den afrikanska kryddan, de visuella godbitarna och de bländande kostymerna så är allt som finns kvar en relativt tråkig och oengagerande historia.

Martin Freemans roll, som amerikansk agent utanför sitt juridiska område, tillför inte filmen någonting, han blir mer som en bisarrt placerad bifigur utanför komfortzonen. Bland rollerna gör Chadwick Boseman en godkänd figur utan att utmärka sig nämnvärt, lite för stel och pretentiös för vår smak. Då är det betydligt mer fart på hans mer komplexa syster, Shuri, som elegant och charmigt spelas av Letitia Wright.

Definitivt en underhållande film, som dessutom är en visuell festkväll, med en bättre och mer originell handling kunde Black Panther ha blivit en klassiker. 4 stjärnor.

Filmen släpps också på 4K, men tyvärr får vi här hemma inte tillgång till det bästa hemunderhållningsformatet från distributören Walt Disney. Men Blu-ray-releasen är ändå ingen B-produkt: knivskarp bild, naturlig färgmättnad och en enastående svärta. Ljudspåret (DTS 7.1) är inställt konstigt lågt och faller igenom när de häftiga actionscenerna låter som kinapuffar.

Bonusmaterialet innehåller ett insiktsfullt kommentatorsspår, en mängd minidokumentärer, bloopers och en rundabordsdiskussion.

 

picture2 picture3
<
>
(Foto: Tillverkare)
Karakter
Black Panther

Fakta:

Release: 29 juni 2018 Regi: Ryan Coogler Med: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan, Letitia Wright, Lupita Nyong’o, Danai Gurira, Martin Freeman, Daniel Kaluuya Land: USA År: 2018 Längd: 2:14

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ljud & Bild
Rulla till toppen