Recension: A Knight of the Seven Kingdoms, säsong 1

Den största serieframgången genom tiderna, det episka fantasydramat Game of Thrones, var självklart tvungen att få en spin-off. Sagan om maktkamp, intriger, blodsutgjutelse, konspirationer och sexorgier i de sju kungarikena i Westeros blev en av de mest populära serierna någonsin sett till tittarsiffror; det sista avsnittet av säsong 8 var det mest sedda avsnittet av någon HBO-serie någonsin.

Sedan dess har flera planerade prequel- och uppföljarserier lanserats – de flesta av dem har skrotats och/eller ställts in innan de hunnit se dagens ljus. Men 2022 kunde vi äntligen återvända till det dekadenta Westeros, med nya fascinerande karaktärer, maktkamper, incest och spektakulära drakar.

Prequel-serien House of the Dragon var en mycket värdig efterföljare till GoT och den andra säsongen släpptes förra året.

Precis när HBO Max är på väg att slukas av sin största konkurrent, Netflix (eller Paramount…), släpper streamingtjänsten en av sina största seriesatsningar. Den andra prequelserien från Game of Thrones, A Knight of the Seven Kingdoms, tar oss tillbaka till Westeros ett sekel före händelserna i Game of Thrones, alltså cirka 70 år efter House of the Dragon.

 

Häckriddaren

Den första säsongen av serien är baserad på George R. R. Martins roman The Hedge Knight. Boken är den första i Dunk and Egg-serien, där familjen Targaryen fortfarande sitter på Järntronen men minnena av de mäktiga drakarna bleknar mer och mer för varje dag.

Efter att ha sett den senaste trailern var vi skeptiska till det nya projektet, men efter att ha tillbringat tre och en halv timme med det udda paret Ser Duncan the Tall (Peter Claffey), en godhjärtad men ack så naiv riddare, och hans lilla väpnare Egg (Dexter Sol Ansell), har vi blivit övertygade.

De som förväntar sig ett ”nytt” Game of Thrones lär nog bli rejält besvikna redan efter det första avsnittet. Visst, handlingen utspelar sig i Westeros, och vi får återse massor av riddare, vackra jungfrur, heroiska tornerspel och familjerna Baratheon och Targaryen – men A Knight of the Seven Kingdoms är en serie med en helt annan ton och stil än GoT.

Ett omaka par

En regnig dag på heden i Westeros möter vi den unge väpnaren Duncan när han är på väg att begrava sin herre, den alkoholiserade och färgstarke häckriddaren Ser Arlan av Pennytree (Danny Webb). Många år tidigare räddade han och tog hand om den föräldralöse pojken Duncan. Sedan dess har ”Dunk” gått i livets hårda skola och fått utstå många örfilar och raseriutbrott – men längst inne var Arlan en riddare med känsla för rättvisa och anständighet.

Efter sin herres död bestämmer sig Duncan för att fortsätta riddarens arbete och styra kosan mot en stor turnering – där målet är att vinna ära och berömmelse och kanske få bli en del av ett stort familjehus.

I ett fattigt värdshus längs vägen möter han den unge pojken Egg. Egg är skallig och kortväxt, en jobbig besserwisser, slängd i käften, påstridig och irriterande världsvan. Han erbjuder sina tjänster som väpnare – vilket Duncan kategoriskt avvisar.

Men den 10-årige Egg är inte någon som godtar ett nej, och efter flera dagars ihärdigt tjatande vinner han, något motvilligt, Duncans förtroende. Tillsammans ger de sig ut på en äventyrlig resa…

Bitande och småtöntig humor

Den ene är lång som ett redwoodträd, exemplariskt godtrogen, oerfaren som riddare och skrattretande blåögd. Den andre är liten, världsvan och smart, men hopplöst usel som väpnare. I kontrasterna mellan den omaka duon hittar seriens skapare Ira Parker och Martin charmigt guld.

Humorn är bitter, ironisk och ibland barnslig. Här finns det gott om bajs, fisar och dinglande könsorgan. Allt är insvept i hjärtvärmande, oskyldig och mild humor i en berättelse om sann vänskap och den eviga kampen mellan det goda och det onda.

Det onda är uppenbart representerat av ruttna element i den härskande Targaryen-familjen – främst personifierat av prins Aerion ”Brightflame” Targaryen (Finn Bennett, True Detective: Night Country). Aerion är den arrogante, bortskämde och brutale sonen till Maekar Targaryan. Han drar sig inte för att använda fula knep i tornerspel eller att lemlästa oskyldiga teaterskådespelare som ”förnedrar” drakar.

När Duncan står upp mot honom för att försvara de oskyldiga, beseglar han sitt öde. Han anklagas för våld mot en kunglighet och ska ställas inför rätta – och hamnar i en blodig strid med sju män för att försvara sitt liv.

Brutalt och äkta

Precis som i den ursprungliga serien är livet i medeltidens Westeros brutalt och hårt, och de starkaste bestämmer. Ett människoliv – särskilt de som befinner sig längst ner på samhällsstegen – är inte värd mer än flugskit och svärden svingas flitigt.

Ett avsnitt tar oss tillbaka till Duncans eländiga och våldsamma barndom, som präglas av brist på föräldrar, mat och någonstans att bo. Kampen för överlevnad är konstant och rädslan överväldigande. Han bär med sig minnena från sin barndom och det är de som har gjort honom till den man, och slutligen riddare, han är.

Han har fortfarande mycket att lära, men den moraliska kompassen finns på plats. I kampen mot Targaryen-sadisten får han färgstark grupp av villiga medhjälpare – som är beredda att dö för honom. Striden är en av de mest kaotiska, hänsynslösa och äkta vi har sett i en serie.

Med huvudet ”fastklämt” i en stålkittel, där han knappt kan andas och med kraftigt begränsad syn, möter han sina övermän. En intensivt brutal scen, och ”härligt” obarmhärtig – och där också briljant foto och klippning bidrar till spänningen.

Bredvid står en uppspelt Egg och hejar på sin idol …

 

Uppfriskande nytt

Medan House of the Dragon i stort går i moderseriens välbekanta fotspår har Martin vågat förnya franchisen med A Knight of the Seven Kingdoms. Om inte nödvändigtvis till det bättre, så åtminstone på ett positivt annorlunda och originellt sätt.

HBO har lyckats utvidga GoT-universumet samtidigt som de har behållit kärnan i den ursprungliga serien – och tillfört något uppfriskande nytt till franchisen. Med det sagt är A Knight en serie som kommer att splittra fansen. Många kommer att sakna intrigerna, de storslagna striderna, blodsutgjutelsen och de hårda familjefejderna som präglade Game of Thrones. Humorn faller nog inte heller alla i smaken.

Serien är långt ifrån lika storslagen och episk, eftersom det mesta av handlingen utspelar sig i en liten by fylld av lera och smuts, med människor som söker efter en strimma av ljus i sin grå vardag.

Både Claffey och Ansell gör, var och en på sitt sätt, bra rollprestationer och lyfter fram sina karaktärers unika egenskaper. Dialogen är solid, om än ibland lite enfaldig och föga subtil. Och trots en trög start så sugs man till sist in i detta lilla universum när det väl exploderar.

A Knight of the Seven Kingdoms har verkligen blivit en lite udda och annorlunda serie, och den är paketerad i en helt annan skala än Game of Thrones. Men den är annorlunda på ett bra sätt och mer än tillräckligt bra för att förtjäna 5 stjärnor.

Prequelserien består av sex halvtimmeslånga avsnitt, ett nytt avsnitt släpps varje måndag. Premiären på HBO Max är den 19 januari. Recensionen är baserad på samtliga avsnitt.