TEST: Technics SL-1200G Master Edition

Den bästa versionen någonsin av Technics SL-1200 är också den sista. Efter den här är det slut. Vad som händer sedan är oklart, vi vet dock att Technics har planer på en efterträdare.

Men för skivspelaren som har hängt med ända sedan 70-talet är det slut. Åtminstone i den här formen. Den började som en skivspelare för entusiaster och omfamnades sedan av DJ:s över hela världen. Och efter det har den – trots sina DJ-funktioner – blivit en skivspelare för audiofiler.

Den här versionen är den allra bästa. SL-1200G Master Edition i silver – och den svarta SL-1210GME – har fått ett par användbara uppgraderingar som avskedspresent. Skivspelarna, som kommer att tillverkas i 1200 respektive 1210 exemplar, har fått Technics nya delta-sigma-motorstyrning (ΔΣ), som vi känner igen från testet av SL-1200GR2 och SL-1300G.

Technics SL-1200G Master Edition

Eftersom SL-1200G Master Edition annars ser praktiskt taget likadan ut som SL-1200G som lanserades 2016 har Technics utrustat ME-versionen med en guldfärgad tonarm, guldfärgade logotyper på plinten, pickupskalet och dammlocket, samt ett svart-och guldfärgat märke som visar serienumret.

Konstruktionen har precis som tidigare fyra lager av Technics BMC-dämpningsmaterial (Bulk Molding Compound) på undersidan och en gjuten aluminiumplatta på ovansidan, med förstärkningar på insidan.

Fötterna är uppgraderade med något som kallas Alpha-Gel, ett dämpningsmaterial med en mycket högre dämpningsgrad än silikon och gummi, som är de vanliga materialen i underlag och dämpningsfötter.

Den tredelade skivtallriken av aluminium, med dämpningsmaterial på undersidan och en mässingsplatta på toppen, är balanserad och roterar som alltid runt en direktdriven axel.

Master Edition har fått en uppgraderad kärnlös motor, liknande den vi såg i SL-1300G, med ett förstärkt kretskort för att eliminera eventuella vibrationer. Men den största uppgraderingen är den avancerade motorstyrningen.

Delta Sigma Drive

Ett vanligt problem med direktdrivna skivspelare är ett fenomen som kallas för cogging. Det är mikroskopiska vibrationer som fortplantar sig till pickupen och nålarmen, vilket orsakar förvrängning som visserligen är minimal, men ändå hörbar. Technics löste till stor del problemet med cogging redan 2016 på SL-1200G, men med delta-sigma-motorstyrningen anser de att de har lyckats dämpa ännu mer av mikrovibrationerna.

Motorstyrningen i Master Edition är i princip samma som i SL-1300G, men här har Technics valt att flytta den pulsbreddsmodulerade styrningen från 2 till 20 kHz, för att verkligen dämpa så mycket mikrovibrationer som möjligt.

Jämfört med SL-1200G har Master Edition en förbättrad switch-mode-strömförsörjning, med ett lägre brusgolv, som är kopplad till en brusreducerande krets som eliminerar kvarvarande brus innan strömmen når delta-sigma-kretsen i strömförsörjningen.

PCB i fyra lager

Elektroniken på insidan är monterad på ett styvare kretskort i fyra lager och med dämpningsmaterialet BMC, den dämpade skivtallriken på 3,6 kg – med gummimatta – och de nya alpha-gel-fötterna är vikten exakt densamma som för SL-1200G.

Den S-formade tonarmen i guldfärgat magnesium har fortfarande ett avtagbart pickuphus och samma upphängning som SL-1200G, med låsbar höjdjustering och gängor bakom tonarmsröret – så att man kan skruva in en extra motvikt om det behövs. Två olika vikter ingår och tonarmen klarar pickuper som väger från 5,6 till 28,5 gram.

Mätningar

Vi är vana vid att direktdrivna spelare har hög precision, och föga förvånande gäller detta även SL-1200GME.

Rotationshastigheten vid 33,33 uppmätes till 33,29, vilket är en avvikelse på −0,14 %, medan mätningen av wow & flutter, där vibrationerna finns, klockade in på extremt låga 0,18 %. Det slås bara av Cyrus TTP med PSX-R-strömförsörjning (0,09 %).

Dynamik

Lika säkert som spelaren mäter bra, låter den bra. Förbaskat bra. Eller rättare sagt: den låter som man kan förvänta sig av en toppspelare från Technics, fast ännu lite bättre.

Kort sagt: SL-1200G Master Edition låter som SL-1200G, fast med stadigare takt och lite mer dynamisk kontrast. Att skillnaderna inte är så stora beror på att de två skivspelarna i grunden är likadana. Men efter att ha lyssnat på Master Edition ett tag är det uppenbart vad den gör bättre.

Till att börja med testade jag med Ortofons utmärkta MC X40, ett av de bästa köpen man kan göra Moving Coil-klassen. Efter ett tag ersattes den av Ortofon MC Windfeld Ti och den mer påkostade MC-pickupen avslöjade flera skillnader mellan de två skivspelarna.

Morten Lindbergs inspelning av Jan Gunnar Hoffs album Polarity, i Sofienbergs kyrka i Oslo, är en referens, så bra är den. Det finns gott om dynamik i inspelningen, som är full av små tonala nyanser, och kyrkans akustik skapar en atmosfär som man mer än känner när nålen sjunker ner i spåren.

Man kan höra djupet i klangen från den stora Steinway-flygeln, och små drag över kontrabasens strängar har aningen finare fokus med Master Edition. Låt mig tillägga att även om dessa skillnader är hörbara så är de subtila jämfört med en vanlig SL-1200G.

Basen är lite tightare med Master Edition, som också har ett marginellt djupare fundament i den lägsta oktaven. Skillnaderna är inte stora, det måste medges, och för de flesta är kanske skillnaderna mellan en Master Edition och en SL-1200G för subtila för att spela någon roll. Det är större skillnad mellan en SL-1200G och en Cyrus TTP, för att inte tala om en SL-1200G och en Pro-Ject The Classic Reference.

Men tillbaka till Master Edition. Även om man inte tycker att skillnaderna mot en SL-1200G är tillräckligt stora för att motivera en uppgradering så finns det ett par saker man bör vara medveten om. Basen och trummorna i Sades Turn My Back On You är bättre definierade med Master Edition. Inte mycket, men man märker det. Ljudbilden är lite bredare och jag uppfattar stereoperspektivet som om möjligt ännu mer gediget med Master Edition.

I Haunt Me låter faktiskt Sades röst varmare och mer naturtroget med SL-1200G än med Master Edition. Där vokalspåret flyttas lite bakåt i den breda ljudbilden.

Det är främst på den dynamiska kontrasten i basen som man hör de största skillnaderna mellan SL-1200G och Master Edition. Den senare återger de lägsta tonerna från slagverk, bas och piano med lite stramare regi och aningen större dynamisk kontrast.

Med Dominique Fils-Aimés Stay Tuned märker man tydligt hur trummor och bas får lite mer djup och hur rytmen flyter ut ur högtalarna med en kontroll som få skivspelare i den här klassen kan matcha.

Slutsats

Technics SL-1200G Master Edition är den sista versionen av den ikoniska skivspelaren. Den har fått uppgraderingar som Technics delta-sigma-motorstyrning, förbättrad strömförsörjning och Alpha-Gel-dämpmaterial. Master Edition ger en förbättrad ljudupplevelse med tightare bas, större dynamisk kontrast och en bredare ljudbild än SL-1200G, men skillnaderna är relativt subtila.

Master Edition är ett värdigt avslut på Technics ikoniska SL-1200-serie, vi kan inte göra annat än se fram emot fortsättningen.