Hörlurar finns i alla prisklasser, men få är så lyxiga och exklusiva som de vi har framför oss här. T+A Solitaire P har handgjorda element av en speciell sort och priset är svindlande 60 000 kronor!

De som känner till T+A vet att den tyska hifi-tillverkaren inte bygger något billigt. Vi pratar tvättäkta highend, helst från allra översta hyllan, men det är inte hörlurar de är mest kända för. Snarare är det utsökta klass D-förstärkare och inte minst digitala källor som på allvar har satt T+A på highend-kartan. Solitaire P är faktiskt deras första hörlursmodell, som lanserades 2020. Lillebror Solitaire P-SE, som vi också har testat, kom strax efteråt.

T+A Solitaire P är ett par öppna hörlurar som både läcker in brus och släpper ut musik. Oinvigda kan därför undra varför i hela friden någon skulle vilja tillverka – eller äga – hörlurar som är byggda enligt den öppna principen. Det ska jag berätta. Genom att ge membranen fri lejd åt båda håll har dynamik och musikalitet en potential att bli milsvida bättre. Tillsammans med en bra förstärkare, förstås.

Aluminium

Solitaire P har delar som är utfrästa ur rejäla block av massiv aluminium. Produktionskostnaderna är höga, men resultatet ger en väldigt exklusiv känsla, förutom ytterst lite resonanser. Aluminium medför dock lite högre vikt än syntetmaterialen i lillebror Solitaire P-SE, för här pratar vi om mer än ett halvt kilo. 530 gram, för att vara exakt. Utan kabel.

Element av högsta klass

Högtalarelementen heter TPM 3100. Precis som resten av konstruktionen är de utvecklade och tillverkade i Herford, Tyskland, med kostsamma och noggrant utformade neodym-magneter. Magneterna är perfekt formade efter elementen för att ge ett helt jämnt magnetfält som inte orsakar luftturbulens. Luftflödet hålls konstant hela tiden och det faktum att elementen är placerade exakt i den linjära delen av magnetfältet ska garantera maximalt ljudtryck innan förvrängning, med enorm dynamik som följd. Det betyder också att motstående magneter är onödiga, om vi ska tro T+A. Vilket ger optimal effekt i förhållande till vikten.

Själva membranet är en speciell ultratunn och ultralätt film, belagd med en rad elektriskt ledande material, med en impedans på cirka 80 ohm. Det är mycket för att vara planmagneter, som jämförelse har till exempel den fantastiska Audeze LCD-5 en impedans på bara 14 ohm. Många förstärkare föredrar faktiskt 80 ohm framför 14, speciellt de som har låg utgångsimpedans (låg dämpfaktor). Känsligheten är 101 dB, vilket är helt genomsnittligt. Med en tillräckligt kraftfull förstärkare kan de pressas till 130 dB innan de tar skada, det är nästan galet högt!

Fantastiskt kvalitetsintryck

Varje hörlur är handgjord i Herford, Tyskland, och jag måste säga att aluminiumdetaljerna harmoniserar med de svarta detaljerna och ger ett fantastiskt kvalitetsintryck. Det röda fodret på insidan av klockorna är pricken över i på det grymt snygga utseendet.

530 gram är mycket att bära på huvudet och Solitaire P väger dessutom mer än sin lillebror Solitaire P-SE och dess 440 gram. Men de klämmer inte alls och till vardags sitter de väldigt bekvämt på huvudet. Tack vare mjuka velourkuddar och en läckert fodrad huvudbygel.

Däremot vinglar de lite om man rör på sig för mycket, så om man lyssnar mycket på headbangar-rock passar de lättare Audeze LCD-5 betydligt bättre. De klämmer lite mer men sitter å andra sidan fast ordentligt även på de mest dansanta rockarna.

Balanserad och obalanserad kabel

Det följer med en obalanserad 6,3 mm jack-kabel och en balanserad med 4-stifts XLR, båda är 3 meter långa. På vissa marknader är den balanserade kabeln av typen 4,4 mm Pentaconn, så kolla detta innan du köper.

Bättre än någon hifi-anläggning

Den som har råd och är villig att betala stora summor för ett par hörlurar belönas med en ljudåtergivning man bara kan drömma om från ett par högtalare i ett rum. Rummet förvränger, beslöjar och grötar till ljudet från högtalarna. Högtalarna har kabinett som förvränger genom stående ljudvågor och diffraktion så att ljudvågor kolliderar med varandra på sin färd längs fronten och sidorna och skapar förstärkningar och utsläckningar om varandra. Med hörlurar får du en fullständigt egocentrisk musikupplevelse som inte är lika skapt för att delas. Men jag lovar dig, kompromissen är värd det.

Överhörning med obalanserad kabel

Jag testade bara en kort period med obalanserad kabel. Ihop med Sennheiser HDV 820 är ljudet nästan glödande varmt, med ett lugn som är svårt att beskriva. Basen är saftig och mellanregistret ännu varmare än med Solitaire P-SE (den drar också åt det varma hållet). Det är helt enkelt härligt att lyssna, även om man kanske inte riktigt får intrycket av den snabba transientrespons som planmagneter är kända för, jämfört med tyngre dynamiska högtalarelement.

Med den balanserade kabeln öppnar sig ljudbilden mer på bredden och detaljerna i ljudbilden får ännu mer plats. Röster framträder bättre, detsamma gör varje enskilt instrument. Anledningen är att den balanserade kabeln har separat jord för vänster och höger kanal, i en obalanserad kabel delar de jord. En del av ljudet kommer att spilla över genom jordkabeln, så man får en aning överhörning mellan kanalerna – vilket i sin tur ger sämre separation och en smalare stereobredd. Det är klart märkbart med Solitaire P.

T+A HA 200

Eftersom T+A är mest kända för sina förstärkare skulle det bara fattas att de inte hade en egen hörlursförstärkare. HA 200 är kanske den bästa jag hört, med en fantastisk inbyggd DAC och ett pris på inget mindre än 79 000 kronor. Den låter fantastiskt tillsammans med Solitaire P-SE och himmelskt med toppmodellen Solitaire P.

Av de sex möjliga filterinställningarna låter Bezier 2 bäst i mina öron, den är inte riktigt lika fixerad i rytmen som de superbranta FIR-filtren och musiken flyter elegant och läckert på samma gång. Men eftersom Solitaire P redan har ett ganska så lättflytande ljud så kan det gott hända att du vill strama upp ljudet lite med ett FIR-filter.

Bra stereobredd

Jämfört med SE-modellen har Solitaire P en ännu krämigare ljudbild, med mer värme. Ljudlandskapet är större och jag lever mig in i musiken ännu mer.

Auroras röst är ljus, men kan med sämre utrustning bli lite nasal när den ibland trycker till hårt i det övre mellanregistret. Inte här. I den lugna A Potion For Love är den i stället närvarande, fysisk och nästan änglalik.

Och man får inte blanda ihop värme med maskering, för här är hela ljudbilden intakt. Hela ”stjärnhimlen” finns på plats, den drar bara lite mer mot rött än med mer neutrala hörlurar. Som Audeze LCD-5.

Ljudbilden är verkligen stor i T+A-lurarna. Den är något mer tillbakalutad än i LCD-5 och jag står fortfarande fast vid jämförelsen jag gjorde i det testet: ”Ljudbilden från T+A-lurarna är fylligare och varmare, med ett aningen mer tillbakadraget övertonregister. Men man saknar inte luftighet, det är bara ett annat sätt att presentera ljudet. Mer som ett par highend- högtalare i ett ljudbehandlat rum, med ett mjukare och krämigare ljud.”

Med andra ord så handlar vissa hörlurar om att presentera musiken så ärligt som möjligt medan andra vill försköna lite här och där. T+A befinner sig i normala fall i det neutrala och analytiska lägret, men med Solitaire P har de använt färgpaletten tillräckligt mycket för att man inte längre kan kalla ljudet neutralt. Men åh, så härligt att lyssna på!

Skön jazz

Dieter Ilgs kontrabas i jazzcovern på Cohens A Thousands Kisses Deep har ett djup och en klang som jag inte tror att jag har hört med några andra hörlurar. Med LCD-5 är låten neutral och torr, medan Solitaire P tar fram storheten på ett annat sätt. Till Brönners trumpet låter så bra att man kan föreställa sig den blanka mässingen när man sitter och drömmer sig bort.

Väl medveten om att Solitaire P är nästan dubbelt så dyr som Solitaire P-SE så hade det varit enkelt att säga att den också är så mycket bättre. Det blir lite fel. För här handlar det faktiskt mycket om personlig smak. Även om jag mycket väl kan säga att toppmodellen har ett ”dyrare” ljud så har den en så annorlunda ljudkaraktär att det är svårt att jämföra direkt. P-SE drar snarare mer åt det neutrala, vilket många säkert föredrar. Och som är lättare att förhålla sig till för vanliga förstärkare. Solitaire P är varmare, men har samtidigt lite svårare att få fart på dynamiken. Ovan nämnda Sennheiser-förstärkare är på gränsen till vad jag skulle rekommendera. Vill man ha något billigare än T+A-förstärkaren så hade jag hellre tittat närmare på Naim Uniti Atom HE eller Burson Soloist 3X GT (test är på gång) plus en bra DAC. Auralic Taurus kan också rekommenderas varmt, men den finns numera bara på begagnatmarknaden.

Aningen tillbakadragna sångröster

Om man ska beskylla Solitaire P för något så måste det vara att sångare kan framstå som något försiktiga. Hörlurarna är aningen dämpade i det övre mellanregistret, så att musiken låter fyllig och varm men också saknar en del aggression. Du kan delvis kompensera för det genom att spela högre, med en tillräckligt kraftfull förstärkare, men ljudet är alltid lite mjukare än hos de snabbaste. Både Audeze LCD-5 och HiFiMAN HE-1000se är snabbare, och i den här prisklassen ska man även ta med Stax SR-009s, som låter lätt som luft och som nog fortfarande är de bästa hörlurarna jag hört. Men de är också de mest komplicerade eftersom de är elektrostater och därför behöver en särskild förstärkare.

T+A Solitaire P: Slutsats

T+A Solitaire P tillhör de riktigt dyra hörlurarna där ute. Som tur är låter de himmelskt också! Sätt dig ner och försvinn in i musiken!

Solitaire P är ännu mer beroendeframkallande än lillebror P-SE och har en ännu varmare klang. Basen är i en klass för sig och det lägre mellanregistret är helt enkelt magiskt. Och det låter extra bra med T+A:s egen förstärkare HA 200.

Det aningen tillbakadragna mellanregistret är kanske inte något för alla, speciellt inte de som vill att röster och instrument ska komma så långt fram som möjligt. Ljudtekniker kommer förmodligen också att undra över klangbalansen. Men många, inklusive jag själv, kommer att uppleva ljudet som uteslutande vackert.

Det här är ljudet av smör som smälter på en läcker innerfilé, här är det bara att luta sig tillbaka och ge sig iväg till drömlandet!