annonse
annonse
annonse

PMC fact.8

PMC fact.8

Mycket detaljerat ljud. Imponerande djup bas. Lättplacerad.
I överkant energiskt mellanregister.

PMC fact.8 ser ut som en helt vanlig högtalare. Den ser inte speciell ut alls där den ståtar med sin fyrkantiga design och sina två sedvanliga 5,5-tums baselement. Utseendemässigt är det inte mycket som tyder på att den kostar mer än 50 000 kronor.
Det är på insidan tekniken finns. Även om SONOMEX-diskanten från SEAS, PMC:s egna handbyggda baselement och ett sofistikerat delningsfilter ser till att priset skjuter i höjden så är det transmissionslinjen på insidan av kabinettet som gör fact.8 till en så spännande konstruktion.
 
Stora ambitioner
PMC-högtalaren är inte särskilt stor, åtminstone i förhållande till dess stora ambitioner. För med en basrespons som sträcker sig ned till 28 Hz är det uppenbart att PMC satsar på att mäta sig med betydligt större konkurrenter. I den här prisklassen är till exempel Dynaudio Focus 360 (63 000 kronor) en stark rival. Den är en mycket större konstruktion, men sträcker sig ändå inte lika djupt – den når ”bara” 31 Hz. Fast det är ändå mycket begärt av PMC att de ska kunna slå Dynaudio-högtalaren, eftersom den (om den får tillräckligt mycket förstärkarkraft) skjuter ut en massiv ljudbild med stort dynamikomfång och en extrem upplösning och definition.
En klar fördel med PMC-högtalarna är att de tämligen kompakta kabinetten är mycket mer lättplacerade (de kan stå ganska så nära bakväggen) än Focus 360 och vi skulle tro att oddsen är lägre för att hemmets inredningsarkitekt släpper in dem i vardagsrummet. Närmaste konkurrent ur den synvinkeln är nog Audiovector S3 Avantgarde, som för 54 000 kronor har ännu mindre kabinett.
 
Transmissionslinje
fact.8 är som redan nämnts en transmissionslinjehögtalare. En transmissionslinje är en kanal som löper från baksidan på baselementen och sedan slingrar sig fram genom kabinettet och till slut mynnar ut längst ned på fronten. Tanken med kanalen är att fördröja ljudet som orsakas av baselementens baksida precis så mycket att ljudvågornas fas vänds. När de fasvända ljudvågorna lämnar porten på fronten är de i fas med ljudvågorna som kommer från framsidan av baselementen. Med andra ord blir ljudet från elementens baksida i fas med ljudet från framsidan, vilket ger en mer effektiv basrespons och kan leda till att små baselement låter som stora. Enligt specifikationerna sträcker sig fact.8 faktiskt ända ner till 28 Hz, och det med en känslighet på tämligen generösa 88 dB.
Nackdelen med en transmissionslinje är att bara ett begränsat frekvensregister kan fasvändas fullständigt med hjälp av tidsförskjutning, eftersom varje frekvens kräver olika längd på transmissionslinjen för att fasvända den (längden ska rent teoretiskt vara exakt en kvarts våglängd). Med en tvåvägshögtalare som denna, som har baselement som också återger mellanregistret, behövs extremt många beräkningar för att lyckas med en olinjär transmissionslinje som kan fasvända ett större frekvensregister.
 
Ljudkvalitet
Under testets gång drevs högtalarna främst av Chapter Audios integrerade Précis 250S, men också av Hegels billigare H200. Signalkällan var Hegels CD-spelare CDP4A mk2, samt komprimerad musik från bland annat Spotify som överförts från datorn via en extern D/A-omvandlare.
Högtalarna är anmärkningsvärt okomplicerade att placera. Kan de få 1,5 meter till bakväggen är det bra, men de fungerar också bra så nära som 30 cm från väggen.
fact.8 hänger med imponerande väl på de svåra takterna i Verdis ”Requiem” (Naxos 1997, framfört av Hungarian State Opera Chorus and Orchestra under ledning av Pier Giorgio Morandi). När trumskinnet träffas av slagverkaren rungar det till ordentligt i djupbasen och högtalarna känns större än de är i verkligheten.
Carlo Colombaros basröst framträder tydligt och mezzosopranen Gloria Scalchi markeras tydligt i orkestern. Högtalarna har en imponerande förmåga att placera instrumenten i en stor ljudbild, särskilt djupperspektivet förbluffar. Det är inte så mycket att ljudbilden dras bortåt mot horisonten som att den kommer in långt i rummet och nästan omsluter oss. Spridningen är oerhört bra, vilket betyder att stereobilden känns bred och suggestiv även om du skulle sitta en bit vid sidan om sweet spot. För att ha väldigt fyrkantiga kabinett har PMC-högtalarna en imponerande förmåga att frigöra ljudbilden från dem.
Låten ”The Years” från Sophie Zelmanis senaste skiva ”I’m the Rain” går i klassisk Zelmani-stil. Hennes söta, lågmälda röst står i centrum av en ljudbild som består av gitarr, bas, trummor och klockspel. Det är en söt låt som högtalarna får ut det mest ur. Sophies röst är klar och tydlig och basgitarren har en mycket djupare tonstruktur än vad man i normala fall kan förvänta sig av två 5,5-tummare. Transmissionslinjen ska ha den mesta av äran för det.
Vad som får betraktas som PMC:s kompromiss är att högtalarna saknar lite energi i övre basregistret och lägre mellanregistret, vilket gör att de ljusare tonerna får lite väl mycket fokus. Det gör att röster och instrument sticker ut klara och tydliga, men somliga kan nog tycka att det är i mesta laget. Inte mycket, men jämfört med exempelvis Gallo Nucleus Reference 3.1 (35 000 kronor) är fact.8 mer energisk. Många inspelningar blommar ut med fler detaljer, men när Marianne Thorsen och Trondheimsolisternas ”Mozart Violin Concertos” (2L) åker in i spelaren så låter det lite vasst. Här är nämligen fiolerna mixade väldigt nära, vilket gör att gnidandet är en aning stelt. Gallo-högtalarna återger detta mjukare.
Det är också viktigt att poängtera att en transmissionslinje inte bara har fördelar. Att delar av basregistret är fördröjt kan innebär att det känns som om högtalaren blir lite trög i de lägsta frekvenserna. Inte mycket, men vi tycker att basen är en aning svulstig, lite beroende på vad högtalarna får i uppgift att spela. Det mesta låter naturligt och fint men någon gång emellanåt känns det som en kontrabas eller de lägsta tonerna från en flygel inte hänger ihop lika bra med resten. Detta är dock inte i närheten av så markerat som det kan vara med en extern subbas, och det finns gott om ”normala” högtalare som har en trögare bas än fact.8 när de får i uppgift att spela så låga frekvenser som PMC-högtalarna klarar. Jag jämför med stora högtalare som till exempel DALI Mentor 8 (44 000) kronor som har en något snabbare djupbasrespons – men som faktiskt inte går lika djupt som PMC fact.8!
 
PMC mot Audiovector
Jämfört med danska Audiovector S3 Avantgarde, som måste betraktas som en mycket hård konkurrent, skiner PMC inte lika bra i övertonerna och ljudbilden är faktiskt ännu bredare hos Audiovector. Men det känns som om PMC har ännu lite bättre diktion i mellanregistret. Audiovector har mer energi i övre basregistret, vilket ger en bättre sammanhållning mellan bas och mellanregister. Dansken är också lite känsligare, vilket gör att den inte är lika beroende av förstärkarkraft. Men fact.8 är också förhållandevis enkel att driva, så vi anser inte att det är något problem.
Vad som är helt säkert är att PMC-högtalarna är lättare att placera i förhållande till bak- och sidoväggar, medan S3 Avantgarde inte låter lika bra om den står tätt intill bakväggen. Dessutom ger Audiovectors bandiskant ett mer diffust stereoperspektiv om man sitter utanför sweet spot.

PMC fact.8 ser ut som en helt vanlig högtalare. Den ser inte speciell ut alls där den ståtar med sin fyrkantiga design och sina två sedvanliga 5,5-tums baselement. Utseendemässigt är det inte mycket som tyder på att den kostar mer än 50 000 kronor. Det är på insidan tekniken finns. Även om SONOMEX-diskanten från SEAS, PMC:s egna handbyggda baselement och ett sofistikerat delningsfilter ser till att priset skjuter i höjden så är det transmissionslinjen på insidan av kabinettet som gör fact.8 till en så spännande konstruktion.   Stora ambitioner PMC-högtalaren är inte särskilt stor, åtminstone i förhållande till dess stora ambitioner. För med en basrespons som sträcker sig ned till 28 Hz är det uppenbart att PMC satsar på att mäta sig med betydligt större konkurrenter. I den här prisklassen är till exempel Dynaudio Focus 360 (63 000 kronor) en stark rival. Den är en mycket större konstruktion, men sträcker sig ändå inte lika djupt – den når ”bara” 31 Hz. Fast det är ändå mycket begärt av PMC att de ska kunna slå Dynaudio-högtalaren, eftersom den (om den får tillräckligt mycket förstärkarkraft) skjuter ut en massiv ljudbild med stort dynamikomfång och en extrem upplösning och definition. En klar fördel med PMC-högtalarna är att de tämligen kompakta kabinetten är mycket mer lättplacerade (de kan stå ganska så nära bakväggen) än Focus 360 och vi skulle tro att oddsen är lägre för att hemmets inredningsarkitekt släpper in dem i vardagsrummet. Närmaste konkurrent ur den synvinkeln är nog Audiovector S3 Avantgarde, som för 54 000 kronor har ännu mindre kabinett.   Transmissionslinje fact.8 är som redan nämnts en transmissionslinjehögtalare. En transmissionslinje är en kanal som löper från baksidan på baselementen och sedan slingrar sig fram genom kabinettet och till slut mynnar ut längst ned på fronten. Tanken med kanalen är att fördröja ljudet som orsakas av baselementens baksida precis så mycket att ljudvågornas fas vänds. När de fasvända ljudvågorna lämnar porten på fronten är de i fas med ljudvågorna som kommer från framsidan av baselementen. Med andra ord blir ljudet från elementens baksida i fas med ljudet från framsidan, vilket ger en mer effektiv basrespons och kan leda till att små baselement låter som stora. Enligt specifikationerna sträcker sig fact.8 faktiskt ända ner till 28 Hz, och det med en känslighet på tämligen generösa 88 dB. Nackdelen med en transmissionslinje är att bara ett begränsat frekvensregister kan fasvändas fullständigt med hjälp av tidsförskjutning, eftersom varje frekvens kräver olika längd på transmissionslinjen för att fasvända den (längden ska rent teoretiskt vara exakt en kvarts våglängd). Med en tvåvägshögtalare som denna, som har baselement som också återger mellanregistret, behövs extremt många beräkningar för att lyckas med en olinjär transmissionslinje som kan fasvända ett större frekvensregister.   Ljudkvalitet Under testets gång drevs högtalarna främst av Chapter Audios integrerade Précis 250S, men också av Hegels billigare H200. Signalkällan var Hegels CD-spelare CDP4A mk2, samt komprimerad musik från bland annat Spotify som överförts från datorn via en extern D/A-omvandlare. Högtalarna är anmärkningsvärt okomplicerade att placera. Kan de få 1,5 meter till bakväggen är det bra, men de fungerar också bra så nära som 30 cm från väggen. fact.8 hänger med imponerande väl på de svåra takterna i Verdis ”Requiem” (Naxos 1997, framfört av Hungarian State Opera Chorus and Orchestra under ledning av Pier Giorgio Morandi). När trumskinnet träffas av slagverkaren rungar det till ordentligt i djupbasen och högtalarna känns större än de är i verkligheten. Carlo Colombaros basröst framträder tydligt och mezzosopranen Gloria Scalchi markeras tydligt i orkestern. Högtalarna har en imponerande förmåga att placera instrumenten i en stor ljudbild, särskilt djupperspektivet förbluffar. Det är inte så mycket att ljudbilden dras bortåt mot horisonten som att den kommer in långt i rummet och nästan omsluter oss. Spridningen är oerhört bra, vilket betyder att stereobilden känns bred och suggestiv även om du skulle sitta en bit vid sidan om sweet spot. För att ha väldigt fyrkantiga kabinett har PMC-högtalarna en imponerande förmåga att frigöra ljudbilden från dem. Låten ”The Years” från Sophie Zelmanis senaste skiva ”I’m the Rain” går i klassisk Zelmani-stil. Hennes söta, lågmälda röst står i centrum av en ljudbild som består av gitarr, bas, trummor och klockspel. Det är en söt låt som högtalarna får ut det mest ur. Sophies röst är klar och tydlig och basgitarren har en mycket djupare tonstruktur än vad man i normala fall kan förvänta sig av två 5,5-tummare. Transmissionslinjen ska ha den mesta av äran för det. Vad som får betraktas som PMC:s kompromiss är att högtalarna saknar lite energi i övre basregistret och lägre mellanregistret, vilket gör att de ljusare tonerna får lite väl mycket fokus. Det gör att röster och instrument sticker ut klara och tydliga, men somliga kan nog tycka att det är i mesta laget. Inte mycket, men jämfört med exempelvis Gallo Nucleus Reference 3.1 (35 000 kronor) är fact.8 mer energisk. Många inspelningar blommar ut med fler detaljer, men när Marianne Thorsen och Trondheimsolisternas ”Mozart Violin Concertos” (2L) åker in i spelaren så låter det lite vasst. Här är nämligen fiolerna mixade väldigt nära, vilket gör att gnidandet är en aning stelt. Gallo-högtalarna återger detta mjukare. Det är också viktigt att poängtera att en transmissionslinje inte bara har fördelar. Att delar av basregistret är fördröjt kan innebär att det känns som om högtalaren blir lite trög i de lägsta frekvenserna. Inte mycket, men vi tycker att basen är en aning svulstig, lite beroende på vad högtalarna får i uppgift att spela. Det mesta låter naturligt och fint men någon gång emellanåt känns det som en kontrabas eller de lägsta tonerna från en flygel inte hänger ihop lika bra med resten. Detta är dock inte i närheten av så markerat som det kan vara med en extern subbas, och det finns gott om ”normala” högtalare som har en trögare bas än fact.8 när de får i uppgift att spela så låga frekvenser som PMC-högtalarna klarar. Jag jämför med stora högtalare som till exempel DALI Mentor 8 (44 000) kronor som har en något snabbare djupbasrespons – men som faktiskt inte går lika djupt som PMC fact.8!   PMC mot Audiovector Jämfört med danska Audiovector S3 Avantgarde, som måste betraktas som en mycket hård konkurrent, skiner PMC inte lika bra i övertonerna och ljudbilden är faktiskt ännu bredare hos Audiovector. Men det känns som om PMC har ännu lite bättre diktion i mellanregistret. Audiovector har mer energi i övre basregistret, vilket ger en bättre sammanhållning mellan bas och mellanregister. Dansken är också lite känsligare, vilket gör att den inte är lika beroende av förstärkarkraft. Men fact.8 är också förhållandevis enkel att driva, så vi anser inte att det är något problem. Vad som är helt säkert är att PMC-högtalarna är lättare att placera i förhållande till bak- och sidoväggar, medan S3 Avantgarde inte låter lika bra om den står tätt intill bakväggen. Dessutom ger Audiovectors bandiskant ett mer diffust stereoperspektiv om man sitter utanför sweet spot.
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på PMC fact.8
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.
PMC fact.8 Transmissionslinje 22-mm SEAS Sonomex-diskant 2 x 5,5-tums mellanregisterbasar Impedans: 8 ohm Känslighet: 89 dB Frekvensomfång: 28–30 000 Hz Pris: 55 000 kr
Pris: 55000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.