Sony SLT-A57

Blixtsnabb och kompetent

Sonys nya systemkamera har ingen enkel uppgift framför sig. A57 ska lyckas med det omöjliga.

För två år sedan släppte Sony den första systemkameran där den traditionella rörliga spegeln var utbytt mot en genomskinlig som inte flyttade på sig när bilden togs. Det medförde flera fördelar. För det första gick det att göra kameran mindre eftersom huset med spegelmekaniken inte tar lika stor plats. För det andra ökade bildhastigheten. Alpha 55, som kameran hette, kombinerade en ytterst kompakt fysik med svindlande 10 bilder per sekund.

Bildkvaliteten var dessutom mycket god och recensenter över hela världen hyllade Sonys första SLT-kamera (Single Lens Translucent) med genomskinlig spegel. SLT-A57 är efterträdaren till A55 och enligt Sony är naturligtvis allting ännu bättre. Kameran är åtminstone snabbare och ungefär en tusenlapp billigare än A55 var 2010. Men den är också tyngre, och föregångarens fördelar med ett kompakt yttre har försvunnit.

Bildsensorn är ny men rymmer alltjämt 16 megapixlar. A57:s förbättringar hittas i bildprocessorn, batterikapaciteten, HD-video (1080p/50/25), känsligheten – plus en hel rad nya bildeffekter som kan läggas på bilderna. Närmaste konkurrenterna är Nikon D5100 och Canon EOS 600D, men som vi ska se kan Sony-kameran ett par trick de andra inte kan.

Användning
Enda fördelarna med att A57 är större än gamla A55 är att den har bättre plats för händerna och ett större grepp. Storleken har också inneburit plats för ett större batteri och en mer praktisk placering av knappar och rattar. Ergonomin är genomgående god, men Sony har begått en blunder. Den vrid- och vändbara skärmen sitter fast i underkant av kamerans baksida. Personligen använder jag oftast en vridbar skärm när kameran sitter på stativ. Då måste jag komma ihåg att vinkla ut skärmen innan jag sätter fast kameran på stativet. Annars tar stativet i skärmen och den går inte att öppna.

Eftersom spegeln är fast släpps ljuset igenom den mot bildsensorn på dess baksida. Spegeln har också en reflekterande beläggning som leder bort en del av ljuset till en annan sensor som fångar upp det och visar en sökarbild på den inbyggda LCD-sökaren. Som är bra, med en hög upplösning och uppdateringshastighet, men ack så mörk. Till och med när ljusstyrkan är på max är sökarbilden mycket mörkare än i Sony NEX-7 och Olympus E-M5:s OLED- och LCD-sökare. Inte bra.

Bildkvalitet
Sony-kameran slår sina rivaler i hastighet. Ordentligt. Autofokusen är blixtsnabb, bildhastigheten hög, och det går att få skarpa actionbilder i lägen där konkurrenterna tvingas ge upp. A57 kan – i bra ljus, märk väl – fokusera mellan var och en av de tio bilderna den hinner ta varje sekund. Det går att klämma ut 12 bilder i sekunden, fast då sjunker upplösningen till hälften.

En annan praktisk möjlighet är Clear Image Zoom, där man zoomar in 2x digitalt men bevarar upplösningen genom interpolering, under bildbehandlingen efter bilden är tagen. Den här funktionen kan också ändra utsnittet i kombination med ansiktsigenkänning (Auto Portrait Framing) och placera in föremål i bilden efter det gyllene snittet – tredjedelsregeln där bildytan är indelad i nio rutor.

Till syvende och sist ska man ju titta på bilderna. Och då är bildkvaliteten viktig. A57 gör oss inte besvikna. Lite övermättade färger och kontrast ser kanske tilltalande ut för många, men helt neutralt är det inte. Upplösningen och skärpan är enastående, även om man tar hänsyn till att den genomskinliga spegeln släpper igenom mindre ljus och att det finns ett extra glas framför bildsensorn. Exponeringsprecisionen går inte heller att klaga på.

På hög ljuskänslighet – som ISO 12 800 och 16 000 – syns mycket brus. I form av kornbrus och färgstörningar. Där är både Canon EOS 600D och Nikon D5100 bättre. Skillnaderna jämnar ut sig vid lägre värden, från ISO 100 till 3 200 är det bara marginella skillnader mellan de tre kamerorna. Men Sonys aggressiva brusreducering på hög ljuskänslighet reducerar upplösningen och bilddynamiken påtagligt i förhållande till exempelvis Nikon D5100.

Videokvaliteten är också god, fullt i klass med konkurrenterna. Tänk bara på att AVCHD-formatet som Sony använder inte är kompatibelt med alla videoredigeringsprogram.

Slutsats
Det finns inte mycket negativt att säga om Sony A57. Bildkvaliteten är i toppklass, kameran slår alla när det gäller hastighet och är välförsedd med funktioner. Priset kan tyckas vara lite styvt jämfört med de närmaste konkurrenterna, men om man är på jakt efter en kompetent kamera med klassledande bildhastighet är A57 den absolut bästa actionkameran i klassen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.