Sony NEX-7

Bäst i klassen

Om man bara nöjer sig med det allra bästa så är NEX-7 ett bra alternativ för en inbiten fotograf. Fast helt utan svagheter är den inte.
Ljud & Bild tycker
Extrem upplösning. Otroligt skarp OLED-sökare. Många funktioner.
Svag fokusprecision i dåligt ljus. Krånglig navigeringibland.
Specifikationer
  • Systemkamera med 1080p-video
  • CMOS-sensor med 24,3 Mp och APS-C-format
  • SDHC/SDXC/MS Pro Duo-minneskort
  • 3-tums skärm med 921 000 punkter
forfatter

Kompakta systemkameror har hittills handlat om små modeller riktade mot den stora konsumentmarknaden. Vilket är nödvändigt för att få upp volymen och tjäna pengar på vad som är en relativt ny typ av kameror. Nu när det har gått ett par år sedan de första kom ut på marknaden har flera av märkena lanserat nya modeller som riktar sig mot yrkesfotografer och seriösa amatörer.

Sony NEX-7 släpptes för flera månader sedan men har inte nått alla butiker förrän nu på grund av naturkatastrofer i Thailand och Japan 2011. Så alla som föll direkt för 24 megapixlar, högupplöst OLED-sökare, vridskärm och en skyhög funktionsnivå har varit tvungna att uppbringa enorma mängder tålamod. Nu när kameran äntligen går att köpa är priset 11 000 kronor, vilket innebär att NEX-7 är den näst dyraste kompakta systemkameran med APS-C-sensor.

Konkurrenterna
Rent tekniskt konkurrerar Sonys kamera med Samsung NX200, Panasonic Lumix GX1 och Olympus PEN E-P3. Men också med Sonys egen NEX-5N. Alla fyra är ett par tusenlappar billigare än NEX-7, men ingen av dem har en 24,3-megapixlars CMOS-bildsensor samt en elektronisk OLED-sökare med 2,4 megapixlar.

Tämligen extrema specifikationer alltså, men det slutar inte där. Bildsensorns ljuskänslighet kan ställas om från ISO 100 till 16 000, kameran kan fyra av bildserier med uppemot 10 bilder i sekunden och filma HD-video med stereoljud och 1080p-upplösning, 50 bildramar i sekunden och AVCHD-format. På kameran sitter en vridbar skärm och programmerbara knappar och inställningshjul. Det sistnämnda är sådant som yrkesfotografer gillar att höra eftersom de då själva kan konfigurera knapparna så att de styr vissa funktioner, i stället för att kameran är låst vid tillverkarens val.

Detta betyder dock inte att NEX-7 har alla funktioner man kan drömma om. Det går till exempel inte att göra bildserier med 10 bilder i sekunden och kontinuerlig autofokus, vilket Nikon V1 och J1 klarar. NEX-7 har inte heller någon pekskärm som GX1, E-P3 och NEX-5N, och även om den har integrerad blixt så stöder den inte trådlös styrning av externa blixtar. Och den har inte, som Olympus PEN-modeller, integrerad bildstabilisator. I Sonys fall sitter stabiliseringen i objektivet, och bara i några av de hittills få NEX-objektiv som finns.

2,4 megapixlar
Den har däremot en av de största och bästa elektroniska sökarna vi har skådat. Sony har valt att bygga in en OLED-sökare – med organiska lysdioder – som har den extrema upplösningen 2,4 megapixlar. Den är knivskarp, har snygg kontrast och bra färger, och även om det finns argument för att Fujifilms hybridsökare är ännu bättre så är detta den bästa elektroniska sökaren på marknaden. Den aktiveras när man lyfter kameran mot ökat. Då släcks skärmen också. Just detta innebär en liten nackdel. Det är nämligen en optisk sensor som aktiverar sökaren, vilket i praktiken innebär att kameran aldrig går i viloläge, i stället slår sensorn på och av sökaren när man till exempel bär kameran den i handen eller har den hängande över axeln, klar för drabbning.

Att man kan ha en översikt över inställningarna på skärmen, och bara använda sökaren när man plåtar, är däremot ett plus.

Användning
Precis som andra kompakta systemkameror är själva huset litet. Detsamma kan däremot inte sägas om optiken, som på grund av storleken på bildcirkeln som behövs till optiken i APS-C-bildsensorer måste ha ett visst fysisk omfång.

NEX-7 har ett gummerat grepp med gummi som löper runt på sidan och till baksidan. Det ger ett bra grepp om kameran och man når fram till de två funktionsrattarna på ovansidan. Rent idealiskt borde den ena ha suttit på framsidan eftersom det är lätt att ta fel och blanda ihop dem när man använder sökaren. Dessutom är de inte märkta, men det beror på att du själv kan bestämma vilken funktion hjulen ska kontrollera.

Det går att programmera vilka funktioner som ska finnas på knappar och rattar, så att det går fort att nå just de funktioner man behöver oftast. Det går däremot inte att lagra en uppsättning inställningar i minnet. Till exempel en komplett svartvit inställning med genomsnittsmätning, minus 0,3 steg i exponeringskompensation, plus 1 i kontrast och minus 1 i skärpa. Väldigt praktiskt att kunna aktivera med en enda knapptryckning. Och helst kunna lagra flera inställningar så att en knapptryckning aktiverar egna val (Custom) och sedan använder man bara en av rattarna till att bläddra i de menyer man lagrat.

Sony har kanske inte tänkt på allting, men det går att stänga av antingen rattarna på ovansidan, den på baksidan eller alla tre, genom att bara hålla innan den lilla knappen bredvid utlösaren. Det finns en del logiska brister i Sony-kameran, ett par av dem helt obegripliga, till exempel att det behövs minst två knapptryckningar innan man kan välja bländar- eller slutarautomatik. Eller att Sony har lagt inställningar i olika menyer, till exempel ligger fokusmetod och manuell fokusassistans i var sin meny. Listan är lång och plågsam, och sådant här borde ha städats upp innan kameran hamnade i butikerna. Sony har trots allt haft god tid på sig.

Bildkvalitet
Om man glömmer det underutvecklade menysystemet och i stället ser till bildkvaliteten, finns det inte mycket att klaga på. Kameran testades nästan uteslutande med det nya objektivet Carl Zeiss Sonnar E 24 mm f 1,8 (motsvarande 36 mm). Inget dumt val. Det är nämligen ljusår bättre än Sonys standardzoom 18–55 mm. Och passar därför utmärkt till en kamera som har så extrem upplösning.

En sådan skärpa! Och detaljåtergivning. Carl Zeiss-objektivet är rena rama drömmen. Knivskarpt på i princip alla bländare och ända ut mot hörnen, och en utmärkt partner till NEX-7. Enda avvikelserna som är värda att nämna är en marginellt svagare hörnskärpa på bländare 1,8 och 16 och 22. Den optiska skärpan i kombination med de många megapixlarna ger en upplösning som ingen kompakt systemkamera hittills kommit i närheten av. NEX-7 hittar detaljer där andra bara hittar grynigheter, och den klår många dyrare spegelreflexer på ren detaljskärpa.

Det är däremot stor skillnad på rå- och JPEG-filer. Medan råfilerna ger fotografen ett stort spelrum med väldigt bra bilddynamik att vältra sig i, verkar JPEG-filerna överprocessade och har övermättade färger. De påminner mer om filerna vi är vana vid att se från kompaktkameror om vi isolerar färgbalansen, fast det är klart, på andra områden är Sony-kameran överlägsen det mesta.

Bortsett från brus. Där är faktiskt Sonys NEX-5N bättre. Åtminstone om man är intresserad av brusomfånget på höga ISO-värden. Typiskt med ljuskänslighet från ISO 1600 och ovanför. Kornbruset är dock så finmaskigt att man får vara väldig gnällig för att förkasta exponeringar gjorda med ISO 1600 eller 3200. Vid ISO 6400 träder däremot färgstörningarna in, upplösningen sjunker och detaljerna blir grumligare, även om bildfilerna är i högsta grad användbara. ISO 12800 och 16000 är påtagligt grumligare, men brusreducering under efterbehandlingen av råfilerna kan ändå ge mycket finare utskrifter än man ser på skärmen. JPEG-filerna är det inte mycket att göra med på så höga ISO-värden, dem får man använda till webben eller sociala medier där bildkvaliteten inte är så viktig.

HD-video
NEX-7 kan antingen spela in ljudet med den inbyggda stereomikrofonen eller med en separat mikrofon. Det går också att välja bländaröppning och slutartid när man filmar, samt ändra exponeringsprecision och ljuskänslighet, antingen innan man filmar eller under tiden. Med den praktiska vridbara skärmen är lilla NEX-7 ett lätthanterligt redskap som levererar otroligt bra HD-videokvalitet i upp till 50 bildramar per sekund med stor detaljering, lite rörelseoskärpa och lite brus. Bruset som finns dyker upp i dålig belysning, oftast inomhus.

Slutsats
NEX-7 är en enastående, om än inte helt kompakt, systemkamera. Lite minus kanten får den för bruset på hög ISO, det milt sagt ostädade menyupplägget och en autofokus som inte är mer än medelbra.

Upplösning, detaljer, skärpa (med Carl Zeiss 24 mm) och de vansinnigt härliga råfilerna gör Sony-kameran till en dröm att arbeta med för kräsna fotografer. Med omfattande möjligheter att anpassa kameran till de inställningar man föredrar, och inte minst den härliga OLED-sökaren, är NEX-7 den bästa av alla små systemkameror i skrivande stund. Fördelarna uppväger nämligen nackdelarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.