Linn Majik Isobarik

Lättlyssnad rockhögtalare

Rent traditionellt bygger Linn inga rockhögtalare, men de nya Isobarik-modellerna har en bas som det är enkelt att fastna för!
Ljud & Bild tycker
Punchig och precis djupbas. Musikaliskt och behagligt ljud.
Aningen tunt mellanregister.
Specifikationer
  • 4-vägs golvhögtalare
  • Isobarik-subbas
  • Omfång: 28–20 000 Hz (i rum)
  • Känslighet: 88 dB
  • Impedans: 4 ohm
forfatter

Den egenskap som jag personligen uppskattar mest i en högtalare är en jämn och behaglig klangbalans där alla element kommer fram lika tydligt i ljudbilden. Högtalarna får inte vara för ljusa och framfusiga i sin presentation, då blir mina öron fort trötta. Men de får inte heller vara så mörka och försiktiga att de tappar engagemang.

För min del måste högtalare tackla allt från rock till klassiskt. Bättre att vara bra på allting än extra bra på bara en sak, tycker jag. Bas måste däremot jag ha! Djup, fast och slagkraftig bas har jag insett är ett personligt krav. Eftersom jag lyssnar mycket på hiphop, trance och elektronika är det viktigt att få med de djupa, suggestiva bastonerna – helst utan att behöva vrida upp volymen. I min lägenhet med grannar åt alla håll är det ändå sällan jag kan spela riktigt högt. Därför är det viktigare att ha en fyllig klang på mellanhög nivå, så att jag kan få levande musikupplevelser utan att grannarna har åsikter. Av denna anledning var jag nyfiken på vad Linns nya ”civiliserade partyhögtalare” hade att erbjuda.

Majik Isobarik
Linns högtalare har alltid varit av det behärskade slaget som snarare serverar musiken på silverfat än slänger den i rakt i ansiktet, som en Klipsch eller JBL kan göra. Denna lite återhållsamma spelstil passar fint till varierad musikspisning, men till musik som kräver tryck och engagemang kan man av och till sakna lite tryck.

Även om jag har goda erfarenheter av Linns högtalare så betraktar jag ingen av dem som någon direkt partyhögtalare, möjligtvis bortsett från de stora toppmodellerna Komri och Klimax 350 med servobasar. Till och med de mellanstora Akurate 242 (90 000 kr) har en tämligen tunn bas i många rum.

I fjol testade vi de små stativhögtalarna Majik 109 (11 500 kr) med gott resultat. Inte heller de har någon större djupbas, men nu har de fått en ny storebror. Isobarik-modellen kan beskrivas som en Majik 109 i ett golvstående kabinett med inbyggd subbas. Mellanregistret är detsamma som sitter i Majik 109 och diskanten är den välkända 2K Array, där diskant och superdiskant sitter inkapslade i ett gemensamt aluminiumhus. I botten av kabinettet sitter två 8-tums basar i en så kallad isobarik-konfiguration, ett patent som Linn introducerade i sina första högtalare 1976.

Fördelen med denna ”dubbeldäckar-princip” är att den ger en djupare bas från en relativt liten högtalare, samtidigt som den reducerar förvrängning. Eftersom baselementen har en låg delningsfrekvens (120 Hz) och sitter nära golvet blir basåtergivningen mindre riktningsbestämd och ”kopplas” bättre mot rummet än traditionella baskonstruktioner.

Aktiv eller passiv
Majik Isobarik kan drivas passivt med en vanlig förstärkare, eller så kan man driva dem delvis eller helt aktivt med Linns egna förstärkare som är försedda med elektroniska delningsfilter. Om du följer Linns rekommendationer kan du börja med en vanlig stereoförstärkare (till exempel Majik DSI) och sedan utöka till aktiv drift av basen, hela vägen upp till en helt aktiv konfiguration som kräver sammanlagt åtta förstärkarkanaler. I detta test har vi dock koncentrerat oss på den passiva varianten.

Intryck
Jag uppfattar Majik Isobarik som en typisk Linn-högtalare med lite extra tyngd – en hel del faktiskt. Ljudet är väldigt klart och distinkt i toppen, precis som jag är van vid från Linns 2K-diskanter, medan mellanregistret är en smula återhållsamt på sedvanligt manér. Den stora överraskningen kommer i basen. Isobarik har en direkt och bestämd bas, och det speciella är att den både är relativt rapp, går djupt och har rikligt med kraft. Basljuden matas ut i snabba portioner som väller ut snabbt och dör ut lika hastigt. Den är rytmiskt exakt och framför allt otroligt väl integrerad med resten av ljudbilden – mycket bättre än man vågar hoppas att få ihop om man har separata subbasar. Högtalarna kräver dock lite arbete med placeringen. Djupbasen är väldigt potent och kan helt enkelt bli för mycket av det goda i en del rum med livlig akustik. Om du däremot har ett rum som sväljer mycket bas kan Isobarik vara rätt medicin: basen fortplantar sig på ett lite annorlunda sätt än från vanliga högtalare som fyrar av basen rakt fram.

Geirs kommentar till Auduns högtalare:

Att Audun är förtjust i Linn Majik Isobarik har jag stor förståelse för. Den är befriande upplöst i diskanten, som fyller rummet med en lätt gas av övertoner. Hör till exempel på den strippade versionen av ”Fever” med Elvis Presley, här finns bara kontrabas, perkussion och Elvis röst och fingerknäppningar. Rösten svävar stadigt och upplöst i mitten, med god fyllighet och är omringad av ett stort ljudlandskap där alla beståndsdelar enkelt kan dissekeras med öronen. Fingerknäppningarna till vänster passar också fint in i det hela, och kontrabasen ruvar majestätiskt längst ned i frekvensregistret.

Basåtergivningen är osedvanligt stor och fyllig, samtidigt som tonstrukturen finns på plats. Detta är verkligen högtalare för den som gillar mycket bas! Ur den synvinkeln är de två extra baselementen som är dolda och spelar inuti kabinettet en elegant lösning. Hör bara på det nya dubstep-fenomenet Skrillex i sin poppiga och elektrorytmiska ”Ask of You” och dess häftiga trumbeats. Och industrimetallprojektet Nine Inch Nails ”The Fragile” med sin orubbliga bas och tuffa gitarriff.

Det som gör att många kommer att uppskatta Majik Isobarik är dess förmåga att fylla rummet med ljud även på mycket låg volym. Du kan spela på tystare nivå än normal samtalston och ändå är det ingen tvekan om att du lyssnar på ett par golvhögtalare av god storlek. Och ljudbilden behåller sin luftiga holografi! Detta innebär att högtalarna kan drivas med det mesta i förstärkarväg, och du kan i princip välja effektmängd efter hur högt du vill spela. En kraftfull förstärkare ger självfallet också en bättre kontroll på låg volym, men Majik Isobarik är inte lika krävande som Ovator S-400 när det gäller elektronik. Vi lyckades driva dem fint med Pioneers hemmabioreceiver SC-LX85, och det utan att använda bi-amping-funktionen. Ännu bättre blev det med Naims mer påkostade allt-i-ett-förstärkare Superuniti (37 500 kr), och ännu bättre blir det som vanligt om man kopplar in ännu mer muskler.

Det jag vill sätta på minuskontot är att mellanregistret är en aning tunt. Ljusare sångröster, som kvinnoröster och manliga sopraner, saknar lite tryck. Singer/songwriter Adele har mycket tryck i rösten men Linn berövar oss lite av kraften och gör den lite väl snäll. Å andra sidan får högtalarna fram det tryck som finns i basregistret. Modernare popmusik har nämligen sällan mycket av den varan och då är den bra om man kan få det lilla som finns. En sak bör påpekas om basresponsen och det är att den kan ha drag av att kännas en smula ”subbas-aktig”. Med det menar jag att det finns mycket energi längst ned, samtidigt som mellanbasen är mer tillbakadragen. Resultatet är ett slags ”loudness-karaktär”. Om detta beror på att delningsfrekvensen mellan bas och mellanregister är så låg som 120 Hz är osäkert, men det kan vara en faktor.

Majik Isobarik är helt klart en högtalare som förtjänar uppmärksamhet. Den låter stort och majestätiskt även på låg volym och behöver ingen svindyr förstärkare för att låta bra. Den stora ljudbilden, de öppna och luftiga övertonerna – och den bestämda och saftiga basen – gör Linn-högtalarna till ett väldigt intressant alternativ som låter bra med all slags musik. Basen går oerhört djupt och är oerhört fyllig, vilket gör att högtalarna förtjänar extra uppmärksamhet när de ska placeras i rummet. Det är inte säkert att de trivs lika bra i små rum, och de bör inte stå för tätt intill väggen. En bra bit ut på golvet – gärna mer än 70 cm från väggen – blir ljudet mer stabilt och då är också ljudbildens holografi som bäst.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Också i detta test:

Sammanfattning

Två vägar till Rom

Bara för att två högtalarpar är brittiska och kostar ungefär lika mycket betyder inte att de låter likadant. Hör bara på Linn Majik Isobarik och Naim Ovator S-400.

Naim Ovator S-400

Ledig tungviktare

Naims högtalare känns igen på sin extrema snabbhet och sin lysande tonala sammanhållning. Och de behöver inget stort vardagsrum!

Rytmisk mellanbas. Briljant tonal sammanhållning. Dynamik!
Basen kunde ha gått djupare. Aningen platt stereoperspektiv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Audun Hage

(f. 1981): Redaktionschef. Audun anställdes som journalist på Ljud & Bild 2004 och har spelat en aktiv roll i utvecklingen av L&B som tidning och webbplats. Audun är extremt kvalitetsmedveten och känd för sina kräsna öron och skarpa ögon. Som redaktionschef håller han ett öga på allt som journalisterna skriver. Han ansvarar också för Ljud & Bilds TV-tester.