: Nokia 5800 XpressMusic

Det var ett tag sedan Nokia bossade på gatan och hade en riktig mördarmodell som var den häftigaste telefonen att äga. Kanske är det ett naturligt resultat av att ha lyckats för bra med att trycka ut så många prisvärda mobiler i alla möjliga skikt. De kanske helt enkelt har blivit för vanliga? Mobilvärldens Hennes & Mauritz? Eller så är det helt enkelt för att Nokia inte har släppt en sexig, ursäkta det evinnerliga uttrycket, iPhone-dödare.
Nu är den i alla fall här.
Användning
Till skillnad från hos motståndaren finns här en hel del nyheter på gränssnittsidan. Operativsystemet är en touchanpassad variant av Series 60 och mycket har ändrats på ytan om än inte på djupet. Från startskärmen finns ett antal genvägar till olika allmänna funktioner och man kan också få upp en genvägsmeny till multimediefunktioner. För resterande pryttlar går man enklast in på huvudmenyn där man genast känner sig mer som hemma om man är van vid Series 60. Tilläggas bör att inget av det här är några större underligheter efter lite användande. Man kommer snabbt in i det.
Pekskärmen i stort är riktigt väl förverkligad. Många av de som stressade ut liknande mobiler begick misstaget att inte lägga tillräckligt med krut på att faktiskt få skärmen att bete sig tillfredställande, men inga sådana problem här. Vill man öka precisionen ytterligare finns det en pekpenna att plocka fram. Alternativet är att använda det spexiga plektrumet som man kan hänga på mobilen. Smart lösning eftersom det inte känns lika pretentiöst att ta till det som att plocka fram pennan.
Trots pennan, WLAN och fina extrafunktioner såsom inbyggd GPS är det här inte en smartphone. Varför? Det saknas helt enkelt extraprogram att installera. Många tidigare Serie 60-program fungerar inte tillsammans med pekskärmen. Visst kommer ett bibliotek sakta byggas upp om Nokia som förväntat fortsätter pek­skärmssatsningen men i dagsläget är det si och så med programutbudet alltså.
Bild och ljud
Om den här striden stod enbart kring skärmstorlek skulle Nokia 5800 automatiskt sopa mattan med motståndaren automatiskt tack vare sina 3,2 tum. Förutom storleken och det faktum att den fungerar riktigt bra som pekskärm gillar vi också bildkvaliteten.
Som vi nämnde tidigare är det hårfina skillnader i ljudkvalitet de två tillverkarna emellan och vad som är bäst är huvudsakligen en smakfråga. Är man petig med sitt ljud bör man lyssna på bägge telefonerna innan man gör ett val. Vi tycker att de låter tillräckligt bra båda två för att låta andra egenskaper avgöra duellen. Exempelvis har Nokia-telefonen en ordentlig hörlursutgång vilket är trevligt att notera och likaså en riktigt bra equalizer.
Vad gäller kameraprestanda så hamnar Nokia i kölvattnet. Dugliga bilder, absolut, men W902 vinner det momentet.