: In-Ear Reference Monitors

In-Ear Reference Monitors

Det finns öronsnäckor och så finns det Ultimate Ears. Det här är kanske det bästa ljudet man kan stoppa i öronen.
Ljud & Bild tycker
Gränslöst öppet ljud. Superneutral ljudbild. Löstagbar sladd.
Priset.
Specifikationer
  • Trevägs element
  • 26 dB brusdämpning
  • 35 ohm, 98 dB
Annons
Annons
forfatter

Bra öronsnäckor kan man köpa för ett par hundralappar. Då får man mycket bättre ljud än med propparna som ingår när man köper ny mobiltelefon eller MP3-spelare. De mest kräsna musikälskarna kostar på sig öronsnäckor för ett par tusenlappar från Shure, Etymotic eller Monster. De mest extrema får däremot sina snäckor specialgjutna efter sina egna öron.

Fördelen med gjutna snäckor är att de isolerar ljudet bättre. Vilket i sin tur innebär att man hör svaga nyanser tydligare. Det är guld värt för hörselskadade och för ljudtekniker som behöver kunna filtrera bort oönskat ljud för att kunna koncentrera sig på vad de behöver höra. Många hörapparater är specialgjutna, och detsamma gäller Ultimate Ears professionella öronsnäckor. Till exempel UE-18 Pro som min kollega Geir testade för ett tag sedan. Det är en extrem, specialgjuten öronsnäcka för musiker och ljudtekniker som kostar 13 000 kronor. Och ljudet är lika extremt som priset.

Capitol Studios
UE-18 Pro har hela sex element i varje snäcka, men den mindre modellen In-Ear Reference Monitors har ”bara” tre, vilket gör dem till en trevägskonstruktion. Ett element till bas, ett till mellanregister och ett till diskant. Man kan se elementen inne i den genomskinliga plastgjutningen. De här öronsnäckorna är utvecklade i samarbete med Capitol Studios, som bland annat har mixat, Beach Boys, Frank Sinatra och Les Paul, för att bara nämna några storheter. Tanken var att ta fram en helt neutral och välbalanserad hörlur som skulle vara tillräckligt bra för att använda som referensmonitor för ljudteknikerna, oavsett om de skulle mixa live, i studio eller på en bärbar dator. Man skulle alltså rent bokstavligt ha monitorerna i örat. Tack vare att gjutningen är anpassad efter hörselgången och ytterörat täcker snäckorna så väl att oljud utifrån dämpas med ungefär 26 decibel. Vilket är mycket, till och med om man jämför med hörlurar som har aktiv brusreducering.

Sitter som gjutna
Man måste uppsöka en specialist för att göra en avgjutning av öronen. Det går till så att en liten skumgummipropp träs på en blå massa som sprutas in i örat. Skumgummiproppen skyddar trumhinnan och ser till att den inte fastnar när man drar ut den stelnade proppen försiktigt efter ett par minuter. Avgjutningen skickas sedan till Ultimate Ears som bygger den modell man vill ha (det finns sju modeller, från ungefär 3 000 kronor och uppåt) exakt efter öronen. Man kan alltså inte låna någon annans lurarar och få lika bra brusdämpning eller ljud. Vi snackar skräddarsytt ljud!

Annons

In-Ear Reference Monitors levereras med kablar i två längder (120 och 160 cm), och det är enkelt att byta kabel om den blir utsliten. Det ingår också ett litet och ett stort etui och ett rengöringsredskap, men något mjukt fodral får man inte. Vilket är synd, för det är praktiskt att ha när man vill förvara lurarna i fickan.

Referens
Till skillnad från de dyrare EU-18 Pro, som är avstämda för att bas och diskant ska markeras bättre i ljudet i bullriga konsertomgivningar, är In-Ear Reference fullständigt neutrala. Känsligheten är också en smula lägre, så de spelar inte lika våldsamt högt som UE-18 Pro. Men vilket ljud!

Det går att spela mer än tillräckligt högt på en iPhone 4. Även om man sitter på ett flygplan eller tåg. Oväsen utifrån dämpas väldigt bra i stora delar av frekvensregistret, från bas till diskant, fast dämpningen är inte lika effektiv vid alla frekvenser som den aktiva brusreduceringen är i exempelvis Bose QuietComfort QC15 eller Sony MDR-NC500D. Ljudkvaliteten är däremot i en helt annan klass, och överlägset det bästa jag har haft i öronen.
In-Ear Reference slår till och med Shure SE535, som visserligen inte är en specialgjuten snäcka men som ändå är det bästa jag har hört hittills. Och är det fortfarande, om man räknar bort specialbyggda produkter som den här från Ultimate Ears.

Till en början kan man bli besviken över basen, men det beror bara på att den är mycket stramare kontrollerad och framför allt mer exakt än de flesta är vana vid. Den sticker inte ut förrän den ska, och då finns det knappt några gränser för hur dynamisk den är. Detsamma gäller mellanregistret. Man kan höra långt in i mixningen, inga detaljer tycks gå förlorade och detaljrikedomen är slående. Ingenting sticker ut någonstans i hela frekvensregistret, röster är kristallklara och till och med virveltrummor, som kan låta stenhårda och skarpa, är mycket fylligare och inte alls lika aggressiva.

Diskanten är väl det enda registret jag kan tänka mig att klaga på, om jag ska vara superkritisk. Den rullar av snyggt och prydligt och hade kunnat vara ännu lite luftigare längst upp. Men jösses så vidöppet och transparent ljudet är! Mer exakt återgivning av akustiska instrument får man leta efter – om det ens går att hitta i en öronsnäcka!

Annons

Slutsats
In-Ear Reference Monitors kommer till sin rätt när man lyssnar på högupplöst musik från 16-bitars ljudfiler eller ännu högre kvalitet. Om man tycker att MP3 låter tillräckligt bra är detta inte något man ska ödsla pengar på. Kräsna audiofiler och ljudtekniker kan däremot knappt få något bättre. Visst kostar det, men jag vågar påstår att Ultimate Ears-snäckorna är värda pengarna. Gudarna ska veta att man måste betala absurda summor för att få ett par högtalare med samma kvaliteter. Med In-Ear Reference Monitorsfår man referenshögtalare för en bråkdel av priset – och dessutom får de plats i fickan!

Har du den här produkten?
Sätt ditt betyg.
0 / 6

Your page rank:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.
Annons
Annons

Läs också

Tack vare den största uppdateringen av Google Earth på många år är det nu möjligt att se miljontals satellitbilder från bl.a. NASA och Timelapse. Det visar årtionden av markanta förändringar i världen.
Creative lovar att SXFI Air Gamer passar alla tack vare både trådlöst och trådbundet ljud.
För första gången på tio år petar AMD Ryzen ner Intel i nya gaming-datorer från Dell och Alienware.
HP Envy 17 och Envy x360 med 11:e generationens processorer och Nvidia-hemmakontorsgrafik
Alla kamerasystem behöver ett objektiv för porträtt, gärna ett ljusstarkt sådant.
Designmästarna gör det igen. Beolit 20 är en vacker bärbar högtalare som dessutom låter bra.
Fujifilms mellanformatkameror har saknat en bred vidvinkel. Här är den.
Motorola Moto G100 är nästan lika bra som betydligt dyrare mobiler från andra tillverkare. Och så döljer den en intressant överraskning.
Bang & Olufsen Beosound Emerge är en modig avvikelse från hur en multiroom-smarthögtalare kan se ut – och låta.
Det är ingen slump att C22 ser ut som om den är 50 år gammal. Och ingen slump att den låter så bra som den gör.
Old school-tekniken har aldrig varit bättre än i vår tid. McIntosh MC1502 är beviset för de som tvivlar.
SU-R1000 är en av de mest unika förstärkarna vi har sett – och hört – i highend-klassen.
Sonos första bärbara högtalare imponerar med sin integration och bekvämlighet.
Klipschorn fyller 70 år i år. Det firar vi genom att förvandla vårt testrum till ett inferno.
Asus ROG Flow X13 är smidig nog för att bara stoppas ner i väskan och kan dessutom användas som surfplatta. Men den har grafikmuskler i tungviktsklassen.
Den bästa kameran vi har testat har kommit i en mer kompakt version, till ett lägre pris.