TEST: Huawei Freebuds 3

Freebuds 3 är de första helt trådlösa öronpropparna med brusreducering från kinesiska Huawei. Man kan lugnt säga att de är inspirerade av Apples AirPods när det gäller design. Och i samma anda är Freebuds 3 också av typen ”open fit” och har inga silikontoppar i olika storlekar och kan alltså inte kan anpassas efter dina öron. Det återkommer jag till alldeles strax.

Öronpropparna lanserades på IFA-mässan i Berlin tillsammans med den nya Kirin A1-processorn, som påstås vara världens första med Bluetooth 5.1 och BLE 5.1. I praktiken innebär det att chippet klarar Bluetooth-anslutning via två kanaler samtidigt. Det minskar fördröjning och sänker framför allt strömförbrukningen, vilket är en enorm fördel när vi pratar om trådlösa enheter.

Två separata kanaler

I synnerhet när det gäller True Wireless-öronproppar, som från de flesta tillverkare ansluts genom att mobilen kommunicerar med den ena proppen, som i sin tur skapar en trådlös brygga till propp nummer två. Men Huawei Freebuds 3 kommunicerar med mobilen genom två separata kanaler. Smart, men inte något som gjorde någon praktisk skillnad när vi testade dem.

Om man använder Freebuds 3 tillsammans med en mobil med EMUI 10 från Huawei så ansluts öronpropparna automatiskt till telefonen så fort man öppnar laddfodralet. Precis som Apples AirPods fungerar med iPhone. Med andra mobiltelefoner måste man para ihop telefonen och Huawei-propparna manuellt. Det går å andra sidan snabbt och vållar inga problem. Det gör inte AI Life-appen heller, eftersom den har för få funktioner för att vara komplicerad. Här kan man se sin strömförbrukning och justera brusreduceringen, inte mycket annat.

Brusreduceringen kan också sättas på och stängas av om man trycker två gånger på den ena öronproppen, på den andra kan man starta eller stoppa musiken med en beröring. Men volymen måste man ställa in med mobilen.

Ljudkvaliteten överrask­ningar

Den automatiska brusreduceringen dämpar ljud utifrån med upp till 15 dB, vilket är tillräckligt för att stänga ute det mest störande bakgrundsbruset. Dessutom påverkar brusreduceringen inte ljudkvaliteten nämnvärt mycket, och man får aldrig en känsla av att ljudbilden blir instängd.

På det stora hela är ljudet förvånansvärt bra. Använder man Freebuds 3 som headset när man pratar i telefon så hör man sin samtalspartner klart och tydligt, samtidigt som man hörs bra själv. Det kan bero på Huaweis ”Bone Sensor”-teknik, som påstås göra det möjligt för propparna att registrera vibrationerna i skelettet när man pratar.

Lyssnar man på musik är ljudbilden också ganska så väl avrundad och ”open fit”-designen går inte lika mycket ut över bas och tyngd som man kanske kunde befara. Rent allmänt är det svårt att åstadkomma något mer än ytligt ljud när öronpropparna inte sluter tätt i örat, men Freebuds 3 klarar faktiskt det bättre än förväntat.

Stor frustration

Men testet av Huawei Freebuds 3 var ändå en frustrerande upplevelse. Det är en sak att den öppna konstruktionen inte är katastrofal för ljudkvaliteten, men låt mig uttrycka det så här: mina Freebuds 3 var svarta (de finns även i en vit version) och jag skulle aldrig gå utomhus på kvällen med de här öronpropparna! Åtminstone inte utan att stenhårt räkna med att jag inte skulle ha båda med mig hem igen. För att tappa åtminstone den ena öronproppen är lika säkert som amen i kyrkan. Så löst satt de nämligen i mina öron, vilket naturligtvis var en källa till stor frustration.

Slutsats

En del människor har öron som passar ”open fit”, andra inte. Och om du inte har det så bör du hålla dig långt borta från Huawei Freebuds 3. För alla andra är de ett bra alternativ till Apples vanliga AirPods.