TEST: Google Pixel Buds 2a

Google är mer än bara världens mest populära webbläsare. De gör hårdvara också, bland annat öronpropparna Pixel Buds. Efter att ha imponerat på oss med Pixel Buds Pro 2 förra året tar de nu samma motor – Tensor A1-chippet – och de flesta av funktionerna och stoppar in dem i ett billigare paket.

Vid första anblicken ser Google Pixel Buds 2a exakt ut som Pro-modellen. En närmare titt avslöjar små skillnader i material och mått. Pixel Buds 2a är en smula större, men också lättare och mer plastiga.

Formen har dock behållits, detsamma gäller stabiliseringsfenan i silikongummi som Google kallar för twist-to-adjust. Fodralet är också en aning lättare och dessutom lite något kortare. Men man måste lägga de två modellerna bredvid varandra för att se det.

IP54-klassningen av själva propparna är identisk med Pro-modellen, så de klarar en löprunda i regnet eller en oväntad skur.

Osynliga på ett bra sätt

Vissa öronproppar är så intimt kopplade till sin styr-app att man knappt kan spela musik utan den. Pixel Buds-appen är raka motsatsen. Den installeras automatiskt (på Pixel-telefoner) och är sedan nästan osynlig – så mycket att man måste söka i telefonen för att hitta den.

Och det är faktiskt synd, för den är utmärkt och innehåller praktiska funktioner. En av dem är en fembands equalizer, en annan en hörselmätare som registrerar hur högt du har spelat – och hur länge – för att förhindra hörselskador.

Appen ger dig också tillgång till Find Hub, som avslöjar var på kartan öronsnäckorna senast sågs (men inte nödvändigtvis under vilken soffkudde), samt konfigurering av den nya Gemini-assistenten.

Proffsljud på krita?

På papperet ser konfigurationen identisk ut: Både Pixel Buds Pro 2 och Pixel Buds 2a har ett 11 mm-element. Google säger ingenting om huruvida samma elektronik och element används. Men den aktiva brusreduceringen (ANC) fungerar på ett lite annorlunda (och billigare) sätt än i Pro-versionen.

Eftersom det är viktigare att använda ord som kan varumärkesskyddas än förklarar tekniken kallar Google det för Silent Seal 1.5 respektive Silent Seal 2.0. Men en av skillnaderna är att Pixel Buds 2a bara har två mikrofoner per öra, medan Pro-versionen har tre.

Nästan lika bra ljud

Oavsett om anledningen är konstruktionen av ANC-systemet eller någon annan elektronik så låter Google Pixel Buds 2a bra – men inte riktigt lika bra som Pro-modellen.

Ljudet är ganska balanserat och behagligt, och basen är relativt fast och ren för att komma från öronproppar. Och om den inte är vad man vill ha så kan man fixa det med equalizern.

Om man växlar till Pixel Buds Pro 2 blir ljudet lite renare och basen får lite mer tryck. Men inte så mycket att det är ett skäl att välja den ena före den andra. Och båda låter bra för sina respektive prislappar. Ingen av dem är entusiastmodeller, utan praktiska öronproppar som sätter ljud till resor, arbete och träning i högljudda miljöer.

En förklaring till ljudskillnaden kan vara sensorerna. Pro 2 har tre mikrofoner och en röstaccelerometer per hörlur. 2a-modellen nöjer sig med två mikrofoner. Eftersom båda har Tensor A1-chippet så betyder det att Pro-modellens processor helt enkelt har bättre data att jobba med.

Låter bäst med ANC

Det här är första gången A-serien har fått ANC, och det passar den slutna konstruktionen. Precis som Pro 2-modellen är helhetsintrycket faktiskt bättre med ANC aktiverat.

Brusreduceringen är inte riktigt lika effektiv som i Pro-modellen. Men tillräckligt effektiv för en tågresa. På en promenad längs en trafikerad väg reduceras bruset till ett lite vasst susande, eftersom de låga frekvenserna effektivt tas bort men de höga läcker igenom.

Google Pixel Pro 2 har det bästa omgivningsljudet jag upplevt. Så bra att man nästan kan glömma bort att man har propparna i öronen. Så är det inte med Pixel Buds 2a, men omgivningsljudet är fortfarande helt okej för ett samtal med kollegorna. Vilket man för övrigt måste välja själv, eftersom 2a-modellen inte registrerar samtal automatiskt.

Skillnaden ligger i detaljerna

Sammantaget är det kontrollerna och de små extrafunktionerna som är skillnaden mellan Google Pixel 2a och den dyrare Pro-modellen. Medan du på Pro-modellen kan justera volymen genom att dra fingrarna över hörluren, får 2a-ägare nöja sig med att slå på och av funktioner med ett tryck. Men du kan anropa Gemini med ett tryck och be den att sänka volymen. Vilket tar tre gånger längre tid än att hitta telefonen i fickan och göra det därifrån.

En annan finess som utelämnats i ekonomimodellen är trådlös laddning av fodralet. Här får man nöja sig med USB-C. Batteritiden är också kortare än i Pro-versionen.

På plussidan är batteriet i laddningsfodralet utbytbart. Här har Google tagit ett kliv framåt för hållbarheten. Precis som de gjorde på årets Pixel Watch 4, som också är den första i sin serie med ett utbytbart batteri.

Google Pixel Buds 2a har – naturligtvis – rumsligt ljud. Men funktionen är bara avsedd för surroundljud i filmer, och den fungerar bara med Googles egna Pixel-telefoner.

Headtracking, där ljudet stannar kvar i rummet framför lyssnaren, även om man vrider på huvudet, finns inte i Pixel Buds 2a.

Konkurrenter

Rent prismässigt är fienden inte längre de dyra modellerna från Sony och Sennheiser. Rivalerna är Nothing Ear (3), JBL Live Buds 3 och inte minst Googles egen Pixel Buds Pro 2, som ofta går att hitta till sänkt pris som bara ligger ett par hundralappar över ekonomimodellen.

Slutsats

Med Pixel Buds 2a har Google skapat ett plånboksvänligt par öronproppar som levererar 90 procent av Pro-upplevelsen till ett betydligt lägre pris. Med Tensor A1-chippet och ANC är de inte längre ”bara” ett par enkla öronproppar utan en fullfjädrad smart enhet. Och integrationen med Gemini och de andra Pixel-enheterna är ett viktigt försäljningsargument. Om man kan leva utan trådlös laddning, headtracking och touch-volymkontroll är det svårt att argumentera emot.