TEST: Apple AirPods Max 2

Av alla de många nya smarta funktionerna i Apple AirPods Max 2 är det kanske direktöversättningen av språk som låter mest spännande, även om både ljudanpassning och samtalsuppfattning är mycket mer användbara för de flesta av oss. Men den riktigt stora nyheten med AirPods Max 2 är möjligheten att fylla öronen med högupplöst ljud i studiokvalitet.

Detta öppnar upp för mycket högre ljudkvalitet än vad konkurrenterna kan erbjuda, och gör hörlurarna mer relevanta för alla som vill ha bättre ljud än vad man får med Bluetooth. För inte ens med Bluetooth aptX kommer man i närheten av kvaliteten man kan få med högupplöst ljud.

Som i det här fallet betyder 24-bitars förlustfri ljudöverföring vid 48 kHz med den medföljande USB-C-kabeln. Det betyder också att man äntligen kan höra 16- och 24-bitars ljud från Apple Music, som vi röstade fram till den bästa streamingtjänsten 2026.

Apple AirPods Max 2

AirPods Max 2 har uppgraderats på andra områden också. Formfaktorn är densamma som tidigare, det märkliga fodralet likaså, och batteritiden är samma 20 timmar. Men samtidigt som priset har sänkts med ett par hundralappar så har AirPods Max 2 fått flera förbättringar och nya funktioner.

Den aktiva brusreduceringen påstås vara 1,5 gånger effektivare, den ovan nämnda direktöversättningen fungerar på de vanligaste språken – engelska, tyska, franska och så vidare, men även på japanska som jag fick en möjlighet att prova själv.

Hörlurarna har en ny H2-processor som gör allt detta möjligt. Brusreducering, ljudanpassning, samtalsuppfattning, röstisolering och direktöversättning styrs av H2-chippet, som också bidrar till bättre ljudkvalitet, enligt Apple.

Här får man även rumsanpassat ljud med stöd för Dolby Atmos för musik och film. Apple har inte bara gjort AirPods Max 2 för audiofiler, de har även tänkt på gamers, musikproducenter och studiofolk, som får kortare fördröjning och förlustfritt ljud via kabel.

Planes, trains and automobiles

Med AirPods Max 2 i bagaget på en resa till Japan fick jag möjlighet att testa Apples påståenden om hur bra brusreduceringen har blivit, hur väl ljudanpassningen fungerar, och inte minst om direktöversättningen är något att ha eller bara är en gimmick.

Under olika transportetapper i flygplan, tåg och bil testades brusreduceringen noggrant. Även om moderna flygplan inte väsnas särskilt mycket så har de ett konstant lågfrekvent brummande som de flesta öronproppar och hörlurar sällan har några problem med att ta bort. Öronproppar har fördelen av extra dämpning eftersom silikontopparna täpper till öppningen i hörselgången, medan hörlurar har ett öppet akustiskt utrymme mellan öronen och öronkåporna som fångar upp ljud.

Det gör även AirPods Max 2, fast i mindre utsträckning än jag befarade. Det monotona bruset i ett flygplan dämpades briljant av H2-chippets algoritm, och dånet från bildäck mot våt asfalt var knappt hörbart. Ljudet från ett tåg är annorlunda, med omväxlande dunkande räls, dörrar som öppnas och stängs, luftbromsar som visslar, och alla dessa ändras i frekvens och intensitet så fort tåget kör in i en tunnel.

Men brusreduceringen anpassar sig snabbt och var förvånansvärt effektiv när oväsen från omgivningen ändrade sig.

Samtalsuppfattning och röstisolering

Mikrofonerna på öronkåporna reagerar lite trögt när man börjar prata, men de dämpar musiken och bruset och förstärker ljudet från samtalspartnern, precis som ett par AirPods Pro 3 gör. Jag tycker det är artigare att ta av sig hörlurarna helt när jag vill prata med någon. Då pausas musiken också, och startar igen när jag sätter på mig dem.

Om någon ringer används brusreduceringen för att dämpa bruset som mikrofonerna fångar upp, och det fungerar precis som på AirPods Pro 3 helt utmärkt.

Direktöversättning

AirPods Pro 3 var också först med att ha översättning i realtid från flera språk, och med AirPods Max 2 fungerar det för närvarande på de vanligaste språken. Vilket, förutom engelska, franska och tyska, även inkluderar spanska, portugisiska, italienska, kinesiska, koreanska och japanska.

Man laddar ner språket i inställnings-appen och håller inne knappen på högra öronkåpan för att starta direktöversättningen. Det fungerar sådär. En syntetisk röst, som får Siri att låta naturlig i jämförelse, översätter japanska till engelska ganska tillförlitligt. Meningarna kanske inte saknar rätt ord, men det är ingen tvekan om att översättningen är på beta-stadiet.

Allt annat

AirPods Max 2 är inte de tyngsta hörlurarna vi har testat, men med strax under 400 gram är de bland de tyngre. Å andra sidan är byggkvaliteten oklanderlig. Stål, aluminium och mjuka öronkuddar som enkelt kan tas av och tvättas gör hörlurarna både robusta och praktiska.

Det utskällda fodralet har behållits och det ingår en USB-C-kabel.

Den digitala kronan finns också kvar, och man kan använda Siri som man gör på iPhone. Kronan kan användas för att starta och stoppa videoinspelning, användas som utlösare för iPhone-kameran, och mikrofonerna kan användas för inspelning, till exempel om man gör en intervju. Om någon ringer kan man svara med huvudrörelser eller använda kronan.

24-bitars ljudkvalitet

Om man är en Tidal- eller Spotify-användare anpassas ljudet automatiskt med adaptiv EQ, och det finns ingenting man kan göra själv, varken med bas, diskant eller EQ. Det är garanterat många som kommer att sakna möjligheten att justera ljudet själv, men om man använder Apple Music finns det flera EQ-alternativ att välja mellan i Musik-appen på iPhone.

Även med Bluetooth-anslutning är ljudet faktiskt alldeles utmärkt. Ljudbilden är balanserad, med ordentlig tyngd i basen, det är god kontroll över dynamiken och inte minst är ljudet öppet och transparent.

Om man pluggar in USB-C-kabeln till en iPhone händer något med ljudet som jag tror att de flesta kommer att märka. Ta till exempel Bob James Mister Magic från albumet ”Feel Like Making Live”. Med AirPods Max 2 och en iPhone 17 Pro via Bluetooth är ljudet varmt, det finns ett fint djup i pianot och trummorna har bra tyngd. Kantslagen och cymbalerna hörs tydligt.

Men pluggar man in kabeln så blir fokus hörbart bättre, pianot får mer klangfärger och det verkar som att ljudbilden vidgas och att stereoperspektivet blir tydligare. Ljudbilden öppnar upp sig lite och den dynamiska kontrasten är tydligare. Detta märks särskilt på trumsolot som börjar nästan fem minuter in i låten. Cymbalerna återges tydligare och det finns mer kraft i trummorna.

Bruno Mars I Just Might finns som en förlustfri fil i Apple Music och låter som förväntat med Bluetooth. Processad med en smula otydlig diskant och ett aningen grumligt ljud från klappandet. Med USB-kabeln är stereobilden mer markerad, klappandet mer fokuserat och dessutom är sångrösten bättre fokuserad.

Ett annat exempel är Rayes Nightingale Lane. Med Bluetooth är ljudet varmt, nära och lite platt. Med kabel är ljudbilden mer öppen, kören mer distinkt och dynamiken bättre.

Beethovens pianosonat nr 27 i e-moll, med Vikingur Ólafsson i Apples klassiska app, är en hi-res lossless-fil av en helt annan kvalitet än den förlustfria filen med Rays låt. Det märks. Pianotonerna får en fantastisk kraft med Ólafssons skickliga händer och det finns en dynamisk kontrast som är av en annan värld med kabeln ansluten. Utan kabeln blir både ljudbilden och dynamiken plattare, det finns inte längre lika många klangfärger som flödar in i öronen, och musiken förlorar lite av sin kraft.

Slutsats

AirPods Max 2 ger högupplöst ljud i studiokvalitet via USB-C, med förbättrad brusreducering, ljudanpassning och samtalsuppfattning. Den nya H2-processorn möjliggör också direktöversättning, ännu så länge är den dock i beta-version och inte så användbar som man hade kunnat hoppas. Men brusreduceringen och inte minst ljudkvaliteten är oklanderlig. Även inbitna audiofiler kan förföras av möjligheten att lyssna på musik i 24-bitars studiokvalitet med en USB-kabel. Med ljudfiler av tillräckligt hög kvalitet är skillnaden mellan Bluetooth och kabel definitivt hörbar, och det ger AirPods Max 2 en klar fördel jämfört med konkurrerande trådlösa hörlurar.