TEST: We Are Rewind Blaster – Curtis

Kassetterna är tillbaka. Och nej, det är inte bara ett par nostalgiska 50-åringar som har släpat upp sina gamla Maxell-band från källaren. Under första kvartalet 2025 ökade kassettförsäljningen med hela 205 procent i Storbritannien, enligt siffror från branschorganisationen BPI. I USA har försäljningen gått från 50 000 kassetter 2014 till långt över 430 000 stycken 2023 – och trenden fortsätter uppåt. Detta har We Are Rewind insett och deras svar är Blaster. Som före lanseringen hette Boombox GB-001. Alla är nog överens om att Blaster är coolare. Till att börja med kommer den i antracit, vilket tillverkaren har gett tilltalsnamnet Curtis – antagningen efter Curtis Mayfield. Om andra färgkombinationer dyker upp senare kommer de att ha andra smeknamn.

Om du förresten undrar vem som främst köper kassetter i dag så blir du kanske förvånad över att det är unga vuxna mellan 18 och 24 år. De lyssnar regelbundet på musik i fysiska format, och kassetten har blivit Generation Z:s nya samlarobjekt. Taylor Swift, Billie Eilish, Kendrick Lamar och Ariana Grande släpper alla sin musik på kassett. Urvalet växer också inom hiphop och metal. K-popgrupper säljer kassettversioner som glass i solsken. Och på TikTok har hashtags som #cassettetok och #mixtape gjort formatet till en estetisk grej, i klass med vintage Polaroid- och filmkameror.

Här hemma hittar du kassetter de flesta musikbutiker med självrespekt. Urvalet sträcker sig från Sleaford Mods och Megadeth till Robyn och Goat. Formatet lever vidare, och det säljer.

Därför är det plötsligt relevant att testa en kassettspelare år 2026. Och då passar det ju fint att We Are Rewind precis har släppt sin Blaster – en bärbar bergsprängare med kassettspelare och Bluetooth-högtalare. Frågan är om den kan ge dina kassetter ett ljud som är värt att lyssna på.

Borstad aluminium och taktil njutning

Designen är onekligen retro, men med en minimalistisk knorr som undviker att bli karikerad. Borstad aluminium, ett nedfällbart bärhandtag och fysiska rattar för bas, diskant, balans och volym ger en taktil upplevelse som ingen app kan matcha. Kassettluckan öppnas framifrån med ett mekaniskt klick som tar mig direkt tillbaka till mitt ungdomsrum 90-talet. Ingenting har lämnats åt digital kosmetik – allt du behöver för att sköta musiken finns direkt på spelaren.

Med sina nästan sju kilo är detta ingen lättviktare. Vikten hjälper till att minska vibrationer och ge kassettmekanismen en stabil plattform. Till exempel anges wow & flutter till låga 0,15 procent, vilket är imponerande lite svaj för en bärbar spelare. Blaster är tillräckligt stor för att dominera ett bord, men ändå tillräckligt kompakt för att tas med till parken.

Kassetterna spelar huvudrollen

Kassettdelen är hjärtat i Curtis. Mekanismen är förmodligen baserad på en modern Tanashin-klon av CSG-typ, något annat tror jag inte går att hitta. Men konstruktörerna har uppenbarligen jobbat ordentligt med den. Bland annat kan man justera motorhastigheten med en skruv på baksidan, vilket är sällsynt bland bärbara spelare.

Ovanligt nog har spelaren också separata val för Type I- och Type II-kassetter. Omkopplaren som väljer mellan de två typerna ändrar hur spelaren behandlar ljudsignalen, både under uppspelning och inspelning, så att elektroniken matchar bandets kemi. Väljer du en Type II-kassett i Type I-läge låter det för skarpt och tunt, omvänt blir det dött och luddigt. Åtminstone i teorin – personligen måste jag erkänna att jag inte hörde någon större skillnad med mina vintage Type II-band från Maxell och Fuji.

Det aktiva AC-raderingshuvudet är kanske den viktigaste tekniska detaljen. Billigare kassettspelare använder ofta en permanent magnet som raderingshuvud, vilket ger ett högre brusgolv och ofta ofullständig radering. Här används en högfrekvent växelström för att helt avmagnetisera bandet, vilket ger lägre bakgrundsbrus när man spelar in ny musik.

Inspelning: Lite i blindo

Inspelningsnivån kan ställas in manuellt med ett separat hjul på toppen. Det fungerar oberoende av huvudvolymen, vilket är praktiskt. Type II tål en starkare signal än Type I innan den börjar förvrängas. Var dock medveten om att VU-mätarna visar nivån från ljudkällan, inte vad som faktiskt träffar bandet. Eftersom detta är en maskin med två tonhuvuden – och alltså har ett kombinerat inspelnings-/uppspelningshuvud plus ett raderingshuvud – så kan du inte övervaka inspelningen i realtid. Du spelar in, spolar tillbaka och lyssnar efteråt. Lite som att ta bilder med en Polaroid-kamera.

Resultatet är förvånansvärt bra med mina inspelningskassetter. Inte ens vid höga inspelningsnivåer hör jag någon märkbar förvrängning, eftersom det finns en inbyggd limiter som förhindrar klippning. Inspelningar som görs på Blaster är naturligtvis inte lika bra som från min egen stationära Nakamichi 1000 II – wow & flutter är mer hörbart, särskilt vid utklingande pianon där tonhöjden svajar lite. Men för vad den är gjord för – att göra blandband och spela in från Bluetooth eller aux-källa – gör den jobbet alldeles utmärkt.

Jag försökte växla mellan Type I och Type II mitt i en inspelning för att höra om ljudet ändrade karaktär. Det tycker jag inte att det gör. Skillnaden mellan bandtyperna är mer hörbar i bandsus och diskantupplösning än i omedelbar klangfärg. Mina gamla oanvända Type II-kassetter från 90-talet låter hörbart bättre än de Type I-kassetter man kan köpa i dag – renare, mer dynamiska och med mer energi i diskanten.

Bluetooth: Kraftfullt, men lite instängt

Om du ansluter via Bluetooth eller aux-kabel imponerar Curtis med ren kraft. Den spelar högt och utan förvrängning och basen är torr och kontrollerad. Sången bråkar inte med basregistret och det låter snyggt längst ner. Men det saknas luft i diskanten. Jämfört med till exempel JBL Authentics 300 känns ljudbilden lite instängd och stereoeffekten är mindre uttalad än man kanske förväntar sig av en enhet med separata höger- och vänsterhögtalare.

Kassett: Överraskande annorlunda

När jag byter från Bluetooth till kassett händer något oväntat. Diskanten öppnar sig rejält. Plötsligt är balansen bättre och det låter mer korrekt i det övre registret. Det blir uppenbart att EQ-kurvan är finjusterad för kassettuppspelning, vilket är logiskt rent historiskt – men det betyder också att Bluetooth-källan och AUX-ingången inte får samma fördelar.

Here We Are Rewind kunde ha jobbat mer med att anpassa EQ:n för varje källa, men det hade krävt en digitalprocessor (DSP), vilket jag inser inte är önskvärt i en produkt som denna. Det går att justera lite med bas- och diskantrattarna, men om man vrider upp diskanten för Bluetooth måste man vrida ner den igen när man spelar en kassett. Ett litet irritationsmoment i vardagen.

Rammsteins ”Sehnsucht” på originalkassett trycker till ordentligt. Sången har ett lite tunnare mellanregister än jag är van vid, men trummorna prickar rätt och det låter engagerande. Om man spelar tillräckligt högt blir man nog snabbt kungen i parken med en Blaster.

Veslemøy Narvesens ”Dopamine Detox”, inspelad på bergsprängaren från Bluetooth, avslöjar en del svaj i blåsinstrument och klockspel, men sångrösten är klar och basgitarren distinkt. Jag har inga problem med att sätta mig ner och lyssna igenom hela inspelningen. Och för att klargöra: om du spelar in musik via Bluetooth eller aux-kabel till kassett och sedan spelar upp den, så låter det lika balanserat och öppet i diskanten som med andra kassetter. På sätt och vis låter det alltså bättre att spela upp inspelningen än att lyssna på originalkällan. Du får bara leva med lite susningar, sämre dynamik och några små variationer i hastighet och ton.

Sus: Nackdelen med analogt ljud

Det är värt att nämna att även om det inte ligger någon kassett i Blaster så väcker ett tryck på play och paus samtidigt den analoga förstärkarkretsen och det känsliga tonhuvudet. Du hör det som ett jämnt susande i högtalarna. Via Bluetooth är högtalaren helt tyst. Det betyder att hur bra och tyst inspelningen än är så kommer det att höras ett sus under uppspelning.

Med en bra inspelning eller en förinspelad kassett går det absolut att leva med ljudet – susandets intensitet varierar med inspelningens kvalitet. Inspelningar gjorda med bergsprängaren har ett lite mer hörbart svaj, eftersom det kommer från både inspelningen och uppspelningen. Och nej, eftersom det här är analogt kan man aldrig få de två att överlappa varandra och ta ut varandra. Det hade varit en kul teknisk utmaning, men fysiken tillåter det inte.

Batteri och ström

14,8 V och 3 000 mAh-batteriet driver Blaster i upp till 10–15 timmar, beroende på ljudkälla och volym. Miljökämpar ska veta att batteriet är utbytbart, så Blaster kan hålla i många år även efter att originalcellerna har slitits ut.

Den medföljande 18 V-strömförsörjningen ger förstärkarstegen lite extra spänningsutrymme jämfört med batteridrift. I praktiken märker jag ingen skillnad på volymen, men på väldigt höga nivåer kan det ge blygsamt renare bastransienter med ström från vägguttaget. Kommer du att märka det till vardags? Knappast.

Blandband-nostalgi

Jag sitter och känner charmen med att lyssna på kassetter igen. Att mixa mina egna band, samtidigt som jag tvingas lyssna igenom låtarna i sin helhet under tiden jag spelar in. Jag drömmer mig tillbaka till 90-talet, när jag och mina kompisar jag lånade varandras blandband, upptäckte ny musik utan algoritmer och var tvungna att fråga varandra vilken artist det var som hade en låt i mitten av B-sidan på ”Blandband 2 från Spanien-resan”. Och som alltid:

Kom ihåg att spola tillbaka bandet när du har lyssnat färdigt, innan du lånar ut det till nästa person.

Puristerna på Boomboxery-forumet påpekar att Blaster saknar radio, och att den därför egentligen inte kvalificerar sig som en riktig bergsprängare. Men jag tycker att Bluetooth-anslutningen är en mer än värdig ersättare 2026. Du har tillgång till all musik i hela världen via mobilen och aux-ingången låter dig koppla in en skivspelare om du vill.

Slutsats

We Are Rewind Blaster, som i dagsläget finns i den nästan-svarta färgvarianten Curtis, är en väl genomtänkt bergsprängare som tar kassettformatet på allvar. Byggkvaliteten är förstklassig, med borstad aluminium och en solid konstruktion som både tål att hänga med överallt och ser bra ut i ett modernt hem. De fyra högtalarna levererar kraftfullt ljud, även om Bluetooth-källan saknar lite luft i diskanten. Ironiskt nog låter kassettband mer välbalanserat. Att EQ:n inte är specifikt anpassad till varje källa får man bara leva med.

Inspelningsdelen fungerar förvånansvärt bra för att vara en bärbar enhet, men kan inte mäta sig med seriösa stationära alternativ. I gengäld får du ett utbytbart batteri, stöd för Type I- och Type II-kassetter – och en retrokänsla som påminner om en tid när musik var något man höll i handen. För den som saknar blandband-eran bör Blaster stå högt upp på önskelistan.