TEST: Scansonic HD M20.2

Man skulle kunna blir lurad och tro att M20.2 är en fintrimmad version av M20. Men i själva verket är det en helt ny högtalare från Scansonic HD.

– Den borde nog ha haft ett annat modellnamn, som M200. Det hade varit mer förklarande, medger VD Morten Kim Nielsen i ett mejl.

Den danska tillverkaren, som är en del av Dantax-gruppen tillsammans med prestigemärket Raidho, har behållit de bästa högtalarelementen från den gamla M-serien men byggt en helt ny högtalare runt dem.

Helt ny konstruktion

Den mest fundamentala förändringen är att M20.2 använder passiva basar i stället för basreflexport. Två passiva element på 13 x 23 centimeter sitter på baksidan och ersätter den tidigare portlösningen. Detta ger flera fördelar: Eliminering av blåsljud i porten, tightare och mer kontrollerad bas och inte minst större flexibilitet vid placering i rummet. Högtalaren kan nu ställas närmare väggen utan att basen blir överdriven eller okontrollerad.

Scansonic har behållit sin berömda banddiskant, en kapton/aluminium-konstruktion som väger minimala 0,03 gram. Det är ungefär en 50-del av en vanlig domediskant, vilket ger fördelar i form av en blixtsnabb respons och förhoppningsvis förmågan att återge även de finaste detaljerna utan förvrängning. Frekvensresponsen anges sträcka sig till 30 kHz, vilket är långt över det hörbara registret för människor.

Till mellanregister och bas har M20.2 två 13,5 centimeter stora element med ett speciellt fyrlagersmembran i ett vaxkakemönster. Syftet är att balansera styrka, styvhet och elasticitet för att reducera förvrängning. Ett rent och detaljerat ljud är trots allt viktigt när musik ska avnjutas till max!

Designmässigt skiljer sig M20.2 också från sina föregångare. Tidigare modeller hade mycket smala profiler men M20.2 har en bredare front som smalnar av bakåt. Högtalarna finns i svart eller vit silkeslack och passar in elegant i ett modernt och minimalistiskt hem.

Påkostat delningsfilter

På insidan av Scansonic HD M20.2 sitter ett helt nytt delningsfilter. Det är inte ovanligt att skära ner på kostnaderna i filtret, men Scansonic har kostat på sig kondensatorer, spolar och motstånd av hög kvalitet, som vanligtvis är reserverade för betydligt dyrare högtalare. Allt för att minimera signalförluster och åstadkomma bästa möjliga fasrespons. Det är inte bara viktigt för dynamiken, utan också för att måla upp en så exakt och korrekt stereoljudbild som möjligt. Där ljudet svävar fritt mellan högtalarna bortåt mot horisonten, i stället för att klamra sig fast vid två halvslappa högtalare på var sin sida av rummet.

Högtalarna har en behaglig impedans på 8 ohm, med 4 ohm som minimum. Detta tillsammans med en tillräckligt generös känslighet på 88 dB gör att M20.2 inte är särskilt krävande när det gäller förstärkare. Men som alltid är det viktigt att inte snåla med elektroniken om målet är att få högtalarna att göra sitt allra bästa. Och det är det ju.

Olika förstärkare

Under testperioden har högtalarna drivits av integrerade förstärkare som McIntosh MSA5500 och den numera utgångna Hegel H590. McIntoshen låter fint och krämigt, medan Hegel har nästan outtömliga mängder kraft och ett extremt dynamiskt mellanregister. Även den betydligt billigare Hegel H120 har fått prova på, med stor framgång, men jag tror nog att H190V för 44 000 kronor är den som passar bäst när man jämför pris med prestanda.

Den största aha-upplevelsen fick jag nog med Cyrus 40 AMP och 40 ST (test är på gång). De två enheterna kostar tillsammans visserligen lika mycket som H590, men sättet som Cyrus kombinerar dynamik med en särskilt upplöst och musikalisk ljudbild är exemplariskt. Det låter nästan som om man plötsligt har fått en centerhögtalare som knyter ihop ytterkanterna.

Superluftig diskant

Jag slås omedelbart av hur sömlöst banddiskanterna integreras med mellanregisterelementen. Detta är ingen självklarhet, eftersom banddiskanter har en speciell spridning, men Scansonic har löst det på ett imponerande sätt. Bruce Springsteens I’m On Fire avslöjar högtalarnas förmåga att skapa en distinkt ”fantom-centerkanal”. Hans röst är tydligt placerad i mitten, medan detaljerna i produktionen är exakt placerade i ljudbilden. Genom att vinkla högtalarna inåt förstärks effekten ytterligare.

Lordes Royals sätter dynamiken och basen på prov. De passiva elementen levererar en förvånansvärt tight och välkontrollerad bas. Även om den inte når de allra lägsta frekvenserna med samma auktoritet som mycket större högtalare så är balansen och luftigheten beundransvärd. Basen är rapp, artikulerad och ger ljudbilden ett stabilt fundament.

Frigjort ljud och imponerande mellanregister

Ju mer jag lyssnar, desto mer imponerad blir jag av hur frigjort M20.2 låter. Krispigheten i det övre mellanregistret är särskilt slående – unga Marie-Elisabeth Heckers cello klingar vackert naturtroget samtidigt som pianotangenterna dansar lekfullt. Diskanten följer upp med massor av luft och det är anmärkningsvärt hur mycket kvalitet du får för pengarna.

Vid en direkt jämförelse med Respons Jussi – en golvstående högtalare för så mycket som 200 000 kronor paret – så släpper faktiskt Scansonic ut musiken friare. Det är ingen liten bedrift, eftersom dynamik och snabba och rörliga element är själva kärnan i Respons DNA. Högtalarens berylliumdiskant har visserligen fina egenskaper och Jussi är ännu mer homogen och har en bättre illusion av att alla frekvensregister kommer från en gemensam punkt. Spridningen är också jämnare, så att man får ungefär samma övre frekvensrespons var man än står i rummet.

Scansonics banddiskant har en mer riktningsbestämd spridning och man hör ärligt talat lite skillnad i ljudet när man står jämfört med när man sitter. Men det är inte i närheten av något av de skräckexempel vi har hört från andra banddiskanter, och någon utpräglat smal sweet spot har inte M20.2.

Häftigare än prislappen

Till sist vill jag slå ett slag för riktigt häftig rock. Nine Inch Nails låter nämligen tuffare och slår hårdare genom Scansonic, samtidigt som det finns en lätthet i ljusare instrument som de flesta konkurrenter i prisklassen får leta länge efter. M20.2 kan enkelt ställa upp mot både Revival Atalante 4 och KEF R7 Meta och komma undan med hedern i behåll. De låter helt enkelt så kompletta och är så lätta att tycka om att de kommer att vara vad väldigt många letar efter.

 

Slutsats

Scansonic HD M20.2 representerar ett helt nytt tillvägagångssätt från den danska tillverkaren, inte bara en uppgradering. Den helhetliga integrationen mellan banddiskant och mellanregisterelement är sällsamt lyckad i denna prisklass. Med en naturlig, varm och engagerande klangbalans, ett krispigt övre mellanregister och en luftig, detaljerad diskant är det svårt att fatta att högtalarna bara kostar 32 000 kronor. Övergången till passiva element har gett en mer kontrollerad bas och större flexibilitet i rumsplaceringen. Detta är verkligen en högtalare som presterar långt över sin prisklass, och kan i vissa avseenden konkurrera med modeller som kostar många gånger mer.