: Franco Serblin Accordo

Att kombinera vackert hantverk med vackert ljud är inte lätt. Somliga lyckas bättre än andra. Men de här högtalarna har rätt förutsättningar för att kunna lyckas. De är nämligen gjorda av en av det bästa på just det området.

Accordo är handbyggda i Italien och är både en tjusig möbel och har ett praktfullt ljud som kan väcka känslor även hos de mest råbarkade hifi-cyniker.

De bär avlidne Franco Serblins namn. Mannen bakom Sonus faber, märket som förmodligen är det bästa exemplet på italiensk hantverkskonst med bra ljud. Serblin lämnade Sonus faber för ett par år sedan och startade ett nytt med Ktema och Accordo. Efter hans död 2013 har företaget drivits vidare av hans svärson.

Högtalarna bär inte bara skaparens signatur, de ser också till att hans filosofi lever vidare. Det har gett den kompakta stativhögtalaren en ovanligt öppen och välfokuserad ljudbild – men som inte saknar värme och fyllighet – och en hantverksmässig byggkvalitet som de flesta andra högtalartillverkare inte ens kommer i närheten av.

Med många olika musikstilar är Accordo så fullständigt balanserade och transparenta att man verkligen måste nypa sig i armen.

Välgjord inifrån och ut

Formen är ovanlig även för italienska högtalare, som är kända för att se mer vågade ut. Här är den traditionella fyrkantiga formen ersatt av en vinklad front och böjda sidor i en asymmetrisk konstruktion. Utseendet är inte bara snyggt, det sägs också dämpa inre resonanser bättre än fyrkantiga kabinett.

Högtalarna säljs med stativ, med kabelföring på insidan och terminaler längst ner på baksidan. Det är en fördel att man inte behöver lika långa kablar som om högtalarterminalerna sitter 60 cm högre upp på baksidan av själva högtalarna. Stativet och högtalaren kopplas ihop med en plugg på insidan och skruvas fast i varandra med generöst tilltagna, kromade bultar på undersidan.

Allt ser inte bara otroligt snyggt ut, byggkvaliteten tillhör verkligen det mer välgjorda slaget. Kabinettet finns i ett mattlackerat utförande i valnöt och i grå klarlack, och är hopsatt av flera delar av limmat trä. Det syns inga fogar, skruvhål eller övergångar, vilket är så vanligt i andra högtalare. Även de i högre prisklasser.

De två elementen är anpassade för Accordo och utgörs av en 15-cm bas med fibermembran från Scan-Speak och en Ragnar Lian-utvecklad (före detta SEAS) 29-mm diskant med membran av flätat silke. Baselementet har en så kallad fasplugg i mitten som ska sprida ljudvågorna jämnare i hela det aktiva frekvensregistret.

Eftersom högtalarna inte är av allra största storleken är de relativt enkla att placera. Det bästa är att hålla dem en bit från bakväggen, minst en halvmeter, men det är inte kritiskt. De kan med fördel vinklas in mot mitten, fast inte så mycket att de pekar rakt mot nyllet. Jag tycker att balansen i ljudbilden är bättre när de pekar lite bredvid näsan. Då låter de som allra bäst, särskilt med akustisk musik.

Öppen ljudbild med brett perspektiv

Vårt test utfördes med Naims bästa förstärkare med strömning, NAC N272, och effektförstärkarna NAP 250 med 80 watts effekt. Gott och väl tillräckligt för att driva större högtalare än Accordo, framför allt med extra nätdel inkopplad.

Franco Serblin-högtalarna påminner mer om de dubbelt så dyra Sonus faber Guarneri Evolution än om Focal Sopra No 1. Som befinner sig i en mycket högre prisklass. Ljudbilden är ovanligt transparent, rik på detaljer och väldigt fokuserad. Utan att det låter hårt. Balansen kan uppfattas som tunn, men jag hade inga problem med att få fram toner under 50 Hz i lyssningsrummet, basen är bara inte speciellt fet eller hårtslående. Vilket kan få djupbasen att låta behärskad.

Gillar man att det finns lite muskler i basen är kanske de här högtalarna det allra bästa valet.

Men gillar man till exempel jazzensembler, klassisk musik med och utan vokal, eller akustisk musik, är Accordo ett fynd. Med rock också, för ”Heart of Gold” med Neil Young, som är en övervägande akustisk låt, låter glädjande nog så levande att man känner att det handlar om en live-inspelning. Även om det är en studioinspelning av låten. Youngs gälla röst är fokuserad till perfektion, med massor av rymd runt sig, vilket skapar en fin rumskänsla.

Jämfört med …

Stereoperspektivet är faktiskt bättre än i Focal Sopra No 1 eftersom ljudbilden breder ut sig längre ut förbi högtalarna. I ”Don’t Explain” med Cassandra Wilson hamnar alla instrumenten mellan högtalarna när jag kopplar in Sopra No 1, medan Accordo fördelar dem bättre på bredden. Till exempel är saxofonen placerad längre åt vänster i Accordos ljudbild.

Samma sak händer med Lars Winnerbäcks ”Lågsäsong” och Adeles ”When We Were Young”. De större Focal-högtalarna har en mycket mer fysisk bas och spelar gladeligen högre. Till exempel saknas det lite basdynamik i ”Preach Hank” med Mac Avenue Superband, och ”My Name Is Liar” med Highasakite får inte drivet som gör att man blir sittande och nickar som en galning i takt med drivet i basen.

Men byt till ”Laschia Chi’o pianga” med Bryn Terfels baryton i Händels ”Rinaldo”, så blir gåshudsfaktorn enorm. Rösten kryper in under skinnet eftersom den återges med så mycket djup och låter så mäktig och ofärgad att man ryser i hela kroppen av glädje. Samma sak händer med kvinnoröster som ”De miei Figli” framförd av Cecilia Bartoli från Dell’Oglios ”La Clemenza di Tito” (ursprungligen Mozart).

Accordos ljudkaraktär påminner kanske mer om Dynaudio Confidence C1 Signature eller Raidho C1.1, men mellanregistret är varmare och fylligare. Det låter visserligen inte lika dynamiskt som i de små Raidho-högtalarna, och det smäller inte till i basen på samma sätt som i Dynaudio-högtalarna, men Accordo är nästan magiska med pianomusik.

Pianosonat 29, Allegro, med Grigory Sokolov från Beethovens ”Hammerklavier” saknar ingenting, möjligtvis bortsett från tyngd i flygelns lägsta oktav. Alla anslag och nyanser, komplexiteten och de tonala kvaliteterna är fantastiskt väl bevarade och återgivna.

Accordo klarar sig utmärkt i den ännu mer komplexa ”Shingashi Song” med Yo Yo Ma och Silk Road Ensemble, och kan du leva med att slagverket inte masserar magmusklerna så får du en ovanligt trovärdig upplevelse från ett par högtalare som spelar mycket över sin storleksklass – och prisklass.

Koppla dem till en McIntosh MC275 med 75 rör-watt, eller en Hegel H360 om du föredrar en integrerad förstärkare. Parasound Halo och Denon PMA2500E är två andra väldigt bra alternativ. Behöver du mer djupbas så kan du alltid lägga till en subwoofer. JL Audios 12-tums E-Sub E112 eller SVS 13-tummare SB13-Ultra fyller på med en extra oktav kvalitetsbas.

Vår åsikt

Någon sällsynt gång emellanåt händer det att utseendet är fullt i klass med ljudet. För även om Franco Serblin Accordo inte är en av de största stativhögtalarna vi har testat så spelar den som en mycket större och mer fullvuxen högtalare. Undantaget är basregistret, där begränsningarna blir tydliga med bastung musik, men det öppna mellanregistret och det sagolika stereoperspektivet får fram mycket mer av musikens själ än vad många jämförbara högtalare klarar av. Accordo passar extra bra med klassisk musik, som låter mer naturlig och nyanserad med Franco Serblin än med många dyrare högtalare vi har jämfört med.