: Focal Sopra No 1

”Nästan nittiotusen för ett par stativhögtalare? På riktigt?” Så kan man sammanfatta mina första tankar om Focal Sopra No 1. Visserligen är storebror Sopra 2 för 130 000 kronor en av de bästa högtalarna jag har hört, men det beror också på att den är stor med fullt frekvensregister. Personligen har jag alltid föredragit sådana, eftersom jag har svårt att klara mig utan djupbasen, fundamentet och det saftiga trycket.

På samma gång vet jag av erfarenhet att det finns ett par saker som små högtalare klarar fantastiskt bra: fokus, holografi, djup och perspektiv blir nästan alltid bättre med små kabinett. Dessutom är det något fascinerande, nästan naturstridigt, med högtalare som låter större än de ser ut. Så kanske lillebror kan vara intressant ändå? Med testet av Sopra 2 färskt i minnet var förväntningarna tämligen uppskruvade. Är detta en trist light-version av Sopra 2 eller snackar vi om ett av tidernas bästa highend-köp?

 

Focal Sopra No 1

Sopra No 1 påminner om översta sektionen av Sopra No 2, fast uppochned. En tvåvägskonstruktion med basreflex. Fullproppad av dyra detaljer. Den har samma avancerade diskantlösning som de större Sopranerna: en fjärdedel av kabinettet (och säkerligen minst lika stor del av totalbudgeten) har vigts åt den svindyra beryllium-diskanten som även här har fått en egen bakre kammare med hornladdning.

Bas/mellanregistret är också inspirerat av sandwich-membranet i No 2 och dess speciella gummiupphängning, men är optimerat för att återge ett större frekvensregister. Det avrundade kabinettet är extremt solitt och om man knackar på ytan av glas så är resultatet en dämpad knackning, efterföljd av ömma knogar.

Stativen som ingår när du köper No 1 är massiva och behöver inte fyllas med sand. Det löper en kanal genom stativet som döljer högtalarkablarna, men om dessa är av ”audiofil” typ så är hålet förmodligen för smalt! I övrigt är stativen försedda med spikes och toppjustering som gör det enkelt att få högtalarna att stå i våg.

Lättplacerade

Det är ett välkänt faktum att stativhögtalare har mindre lådvolym och mindre tryck längre ner i djupbasregionen. Å andra sidan är de mindre utsatta för kabinettresonanser och ojämn frekvensgång. Därför är de som regel enklare att placera och rent allmänt enklare att ”få till” ljudmässigt än större konstruktioner – i synnerhet om de akustiska förhållandena är allt annat än optimala.

Så är erfarenheten även av Focalerna. Sopra No 2 tog flera timmar att ställa in perfekt men att installera lillebror klarades av på en halvtimme. Vi kopplade upp Sopra No 1 i vårt 30 kvadratmeter stora lyssningsrum med ett lyssningsavstånd på 3 meter och ungefär lika långt mellan högtalarna. Efter lite experimenterande hittade vi rätt balans med högtalarna cirka 60 cm från bakväggen, 70 cm från sidoväggarna och vinklade ordentligt inåt mot lyssningsplatsen. Det var en placering som både gav riklig fyllighet och fantastisk holografi!

 

Ljudkvalitet

Det är ingen tvekan om familjelikheterna: precis som sina större syskon har Sopra No1 en fantastisk närhet till musiken. De låter rått brutalt och bottenlöst ärligt. Dåliga inspelningar kan lätt låta aggressiva, särskilt längst upp – men lyckligtvis uppvägs det av inspelningar där ljudteknikern i studion vet vad han eller hon sysslar med.

Sopra No 2 fick mycket beröm för diskanten, och detsamma kan sägas om No 1. Beryllium-diskanten känns minst lika snabb, luftig och upplöst som de bästa bandelementen, utan den metalliska betoning som många av dem dras med. Focal har också lyckats få till en sömlös övergång ner till mellanregistret, vilket går att höra på den ovanligt naturliga och tydliga röståtergivningen. Här finns det dessutom massor av energi i trumvispar och trumslag, i kombination med en energisk återgivning av stråk- och blåsinstrument.

Ändå är det nog basen som imponerar mest i Sopra No 1:s fall, och det är det inte ofta jag säger om stativhögtalare. Basen är fast, djup och slagkraftig och något av det häftigaste jag har hört från monitorhögtalare. Leif Danielssons kontrabas i ”Libretto II” får rummet att vibrera och James Blakes synthbas slår tillräckligt hårt för att det ska skaka i stolsryggen. No 1 kan dessutom spela dånande högt utan antydan till förvrängning.

Konkurrenter?

Det är ingen brist på konkurrenter i den här prisklassen: utmanaren som ligger närmast till hands är KEFs eminenta Reference 1. Som jämförelse är den en trevägskonstruktion med separat baselement och koaxialt diskant/mellanregister, vilket ger ett par tekniska fördelar mot Focals mer traditionella, men extremt påkostade, tvåvägssystem. KEF-högtalarna är kända för sin homogena ljudbild och superprecisa ljudförmedling. I den andra änden av skalan hittar vi konkurrenter som Sonus faber Guarneri som spelar med smittsamt engagemang, värme och fyllighet. Jämfört med dessa har Sopra No 1 en lite mer lättsinnig och underhållande ”allroundkaraktär”, med god hjälp av den pigga basåtergivningen, och är definitivt den mest hårtslående av de tre.

Hur är det med golvhögtalare då? Sopra-högtalarna levererar en så bergfast ljudbild och övertygande bas att jag kunde spela mina kolleger på redaktionen ett spratt. Under testet hade jag nämligen ett par mellanstora golvhögtalare som referens (Audiovector SR3 Avantgarde i trimmad Arreté-version) bredvid, och det var många som gick i fällan när jag bad dem gissa vilka vi spelade på. Det stora och mäktiga ljudet med massiv bas kom nämligen inte från golvhögtalarna, utan stativhögtalarna som stod bredvid!

Slutsats

Mycket av det som sagts om Focal Sopra No 2 kan sägas om No 1 också. Även om stativarna får klara sig utan renodlade baselement och litervis med andrum så levererar de ljudupplevelser värdiga highend-klassen. Detta är en sagolikt dynamisk och verklighetstrogen högtalare som serverar i stort sett alla musikaliska genrer på silverfat, med knivskarpt fokus och bergfast ljudbild. Skillnaden mellan de två Focal-högtalarna är faktiskt mindre än man skulle kunna tro, när man tittar på deras utseende och fysiska mått. Om Sopra No 2 är väl magstark för plånboken, lyssningsrummet eller husfriden så kan No 1 vara den perfekta kompromissen!