testJBL Bar 2.1

Kraftfull men grov

Eftersom vi föll så stenhårt för JBL Bar 3.1 var vi väldigt nyfikna på lillebror 2.1. Tyvärr infriar den inte riktigt alla våra förväntningar.
Karakter
JBL Bar 2.1
Ljud & Bild tycker
Ljudet – och speciellt subwoofern – är bland de starkaste i klassen, och användavänligheten är riktigt bra.
Ljudet är i grövsta laget och HDMI-ingången stöder inte HDR, så använd ljudreturkanalen.
Specifikationer
  • Skärmstorlek: 43 tum och uppåt
  • HDMI: 1 in (HDMI 1.4), 1 ut (ARC)
  • Digitalingång: Optisk
  • Nätverk: Nej
  • Trådlöst: Bluetooth
  • Analoga ingångar: 3,5 mm AUX
  • Subwoofer: Trådlös
  • Mått: 96,5 x 5,8 x 7,1 cm
  • Färg: Svart
  • Webb: jbl.se
forfatter

Av ljudlimporna med subwoofer är Bar 2.1 den minsta från JBL. Som namnet antyder är detta en ren stereo-soundbar, med två kanaler plus subwoofer. Den har ett diskantelement och två mellanregister till varje kanal, de senare för att ge extra kraftfullt ljud med filmer och musik.

Storebror Bar 3.1 körde över sina konkurrenter med sitt 10-tums baselement i subwoofern, men Bar 2.1 har en mer normal diameter på 6,5 tum. Trots detta utlovas ett kraftigt ljud.

De större JBL-modellerna har tre HDMI-ingångar men på baksidan av Bar 2.1 finns det bra en enda. Den stöder dessutom inte HDMI 2.0, som krävs för att överföra HDR-video. Lösningen blir att koppla alla videokällor direkt till TV:n och hämta ljudet därifrån in till soundbar-högtalarens HDMI-ingång via ljudreturkanalen (ARC).

I övrigt är Bar 2.1enkel att använda, tack vare en överskådlig fjärrkontroll. Knapparna för ljudlägen och surroundljud är sådana som man måste trycka upprepade gånger på för att få fram rätt, men högtalaren har en tydlig display på fronten som visar vad som händer. En praktisk Soundshift-knapp växlar omedelbart mellan TV och en Bluetooth-ansluten mobil.

Ljudkvalitet

Bas upp och ner på fjärrkontrollen är i själva verket subwooferns ljudnivå. Den står på 18 som standard, och går att ställa in mellan 0 och 30.

På film får vi ett häftigt intryck av subwoofern och det går utmärkt att fintrimma den till 24 utan att den ropar på hjälp. Det gjorde det extra underhållande att titta på Alien: Covenant när explosioner och andra specialeffekter skakade om soffan riktigt ordentligt, utan att basen smetades ut och tappade kontrollen.

Dialogerna har ett lite rått ljud, lite som med Yamaha. Däremot är JBL ännu lite starkare. JBL ger däremot inte samma känsla av surroundljud som Yamaha eller LG, och känns lite väl grov. Vi älskade storebror Bar 3.1 för dess vansinniga kraft i förhållande till sina rivaler, men Bar 2.1 är inte riktigt lika övertygande och då blir svagheterna extra märkbara. Utan samma kraftresurser känns dialogen och övriga ljud extra grovkorniga i toppen.

Popmusik fungerar tillräckligt bra, rytmerna har bra takt, men akustisk musik övertygar aldrig.

Slutsats

Att JBL inte riktigt når ända fram den här gången beror på att den inte drar ifrån med tillräckligt mycket kraft för att det ska överskugga svagheterna i framför allt övertonregistret. Det är i hårdaste laget, vilket vi hänger upp oss på hela tiden, trots att subwoofern kanske är testets starkaste. Bara inte tillräckligt potent för att riktigt kompensera för svagheterna.

picture1 picture2
<
>
Displayen på fronten gör att JBL Bar 2.1 är överskådlig att sköta. Foto: JBL

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Också i detta test:

Sonos Beam

Vinner med hästlängder

Sonos ställer upp på startlinjen med ett stort handikapp, eftersom den saknar subwoofer. Ändå tar den sig lekande lätt först till målsnöret.

Kan styra smarta hem med rösten. Äntligen har en Sonos-produkt fått HDMI! Ger TV-ljudet en ny dimension, med naturlig och fin klang.
Vi saknar DTS-stöd, och den trådlösa subwoofern mer än fördubblar priset.

LG SK5

Bättre med film än musik

LG SK5 lyckas bra med film tack vare en enorm ljudbild. Men den saknar inte svagheter.

Surroundeffekten är större än hos de andra i klassen, största dragplåstret är DTS Virtual:X.
Ljudet är inte helt linjärt, basåtergivningen är överdrivet svulstig. Användarvänlighet kunde ha varit mer genomtänkt.

Samsung HW-N460

Småslapp

HW-N460 är tillräckligt pigg, men en luddig subwoofer sänker totalintrycket.

Ljudet är klart och bra, och det går att vrida upp volymen riktigt högt, vilket är en fördel med inspelningar som har låg ljudnivå.
Subwoofern är lite för slapp, och vi måste ratta upp diskanten för att ljudet ska öppna upp sig tillräckligt.

Yamaha YAS-207

Välvuxen ljudbild

Yamaha var först på marknaden med aktiva ljudlimpor. Det här är deras första med DTS Virtual:X-surroundljud.

Ljudbilden breder ut sig åt sidan och uppåt, högtalaren simulerar äkta surround på ett strålande sätt.
Vi saknar display, lysdioder ger en begränsad översikt på håll. Övertonregistret hade kunnat vara luftigare.

Sony HT-XF9000

Extra dimension på höjden

Sonys soundbar simulerar både Dolby Atmos och DTS:X på höjden och ska alltså ge ljudbilden en extra dimension. Och ja, det funkar.

Ljudbilden är stor med film och dialogen klockren. Subwoofern har dugligt med kraft.
Kan bitvis låta lite hårt i övertonerna och subwoofern har lite väl mycket energi i sitt övre register och mindre i djupbasregistret. Musik i stereo är ingen uppenbarelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.