Taga Harmony Platinum F-100SE

Lovande nykomling

Polska Taga Harmony bygger överkomliga högtalare med extrema egenskaper, men det är inte säkert att de passar till allt.
Ljud & Bild tycker
Polska Taga Harmony bygger överkomliga högtalare med extrema egenskaper, men det är inte säkert att de passar till allt.
Tunn klangbalans med alltför aggressiv diskant gör att du tröttnar efter ett tag.
Specifikationer
  • Trevägs basreflex
  • 2 x 165-mm baselement
  • 133-mm mellanregister
  • 25-mm diskant
  • 28–40 000 Hz
  • 4 ohm/92 dB
  • Pris: 15 000 kr
  • animaaudio.se
forfatter

Många översvallande recensioner väcker uppmärksamhet, vilket okända märken desperat behöver. Till exempel Taga Harmony, en relativt ung högtalartillverkare som bygger prisvärda högtalare som de flesta har råd med. På deras webbsida haglar utmärkelserna tätt, så det är inte konstigt att de gjorde även oss en smula nyfikna. Eftersom vi inte gillar att gå miste om några godbitar var vi inte svårövertalade när erbjudandet om ett testexemplar kom.

Valet föll på det polska företagets toppmodell, FS-100SE, där SE står för Special Edition. En mellanstor trevägare som kostar 15 000 kronor paret. Ett potentiellt fynd, alltså.

Taga Harmony etablerades i början av 90-talet och utvecklar alla sina högtalare i Warszawa, medan själva produktionen sker i Guangdong-provinsen i Kina. Taga är inte ensamma om att förlägga tillverkningen till Kina, många välrenommerade tillverkare av både högtalare och elektronik får sina produkter byggda där.

Det finns inte mycket att klaga på byggkvaliteten i Platinum-seriens toppmodell, en högtalare som bland annat har DALI Mentor, System Audio Mantra och KEF R-serien som rivaler i prisklassen.

FS-100SE finns i flera utföranden – inklusive en rosenträfanerad utgåva i klarlack, matt rosenträ och svart eller vit pianolack – och är välbyggd. Den står på en rejäl sockel med spikes som går att justera i höjdled, och är ungefär 110 cm hög men bara 25 cm bred. Djupet på 34 cm plus sockel gör den i teorin relativt enkel att möblera med.

Två 6,5-tums basar med ullfibermembran, ett 5,25-tums mellanregister med aluminiummembran utgör tillsammans med en 1-tums diskant med titanbelagt membran högtalarens bestyckning.

Inte illa alls med tanke på priset.

F-100_se_rosewood
Rosenträ med matt eller klar lack, svart eller vit pianolack.

Placeringen är allt
Högtalarna inbjuder till att ställas en bit ut i rummet, men de är så öppna och luftiga att det inte skadar att placera dem närmare bakväggen.

Efter en tids lyssning insåg jag att högtalarna lät för tunt, så de måste ställas närmare väggen för att få mer tryck i basen. Mellanregistret och diskanten stack ut för mycket i ljudbilden och överskuggade den tunna basen fullständigt. En sådan obalans kunde bara förbättras av en annan placering. Därför slutade det med att de stod 20 centimeter från bakväggen i vårt medeldämpade lyssningsrum.

Det hjälpte.

Till att börja med blev jag nästan överväldigad av den extrema detaljrikedomen, den gnistrande dynamiska kontrasten och den nästan organiska luftigeten i ljudbilden. Klassisk musik, stråkar och kvinnoröster är några exempel på vad som fungerar fint med Taga-högtalarna. Här hör du detaljer och övertoner som är sällsynta från en högtalare i den här klassen.

Akustiska gitarrer låter imponerande snyggt och pianotoner återges klockrent. Men det är bara halva sanningen. Taga Harmony hävdar att högtalarna ska nå ner under 30 Hz, så att man får med den lägsta oktaven från en konsertflygel, men i praktiken är klangbalansen så tunn att basen aldrig kommer fram tillräckligt väl. Den är visserligen stram och kontrollerad, men den är för behärskad och hänger inte med dynamiken i diskanten. Vilket leder till högtalarens största problem: för mycket diskant. Balansen favoriserar de högre frekvenserna, och det hjälper inte att sätta på frontskydden. Högtalarna låter ändå så tunt att diskanten dominerar i ljudbilden. Det kan fungera med vissa inspelningar, men rock är ett exempel på när ljudet blir hårt och gällt om man mot förmodan skulle få lust att vrida upp volymen.

I övrigt är ljudbilden stor och öppen, med ett bra stereoperspektiv. Men Taga Harmony måste tämja balansen bättre om de ska konkurrera med högtalare i samma prisklass. System Audio Mantra 50 kan också låta tunt om den inte placeras rätt, men den är mycket mer välbalanserad och behagligt att lyssna på. DALI Mentor har precis som Taga en ytterst luftig och öppen diskant, men mycket bättre definition i mellanregistret och betydligt mer potent bas.

Taga-högtalarens största styrka är den extrema genomskinligheten och dynamiken, men det räcker inte om man ska vinna kundernas gunst i den här prisklassen.

Taga Platinum F-100SE terminaler
Rejäl kvalitet.

Slutsats
De polska högtalarna från Taga Harmonys toppserie är en intressant bekantskap. De har ett par extrema kvaliteter som det är lätt att falla pladask för, men efter en längre tid lyssnande är de för tröttande. Den aggressiva och framträdande diskanten förstör en annars så luftig och detaljrik ljudbild, som är i stort behov av bättre balans i basen och en bättre tämjd diskant. Då kan FS-100SE bli en verklig utmanare i prisklassen.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.