: Sharp GX-BT7

Mängden trådlösa högtalare växer så fort att till och med vi har svårt att hänga med. När den spektakulära Sharp-högtalaren dök upp var den däremot enkel att lägga märke till. Den udda designen och det starka blå ljuset var omöjligt att missa. Den måste testas.

För det finns ingenting som säger att bra ljud bara kan komma från en fyrkantig låda, det är tillåtet att använda fantasin när man utformar en högtalare. Och det kan man lugnt säga att Sharp har gjort. Högtalaren som använder bluetooth för att strömma musiken trådlöst från mobilen ser ut som en cylinder som någon har tryckt ihop på mitten. Den går inte på batteri, utan ska ligga på köksbänken eller i en hylla, och när man sätter på den visar den sitt första partytrick.

Då ger den ifrån sig ett högt swoosh-ljud och börjar showen med att högtalarna glids isär och två starka LED-fält i mitten tänds.

Riktigt kul. Parkopplingen med mobilen – eller surfplattan – är ännu roligare. Det ingår nämligen två små brickor. Dem kan du ha så långt bort från högtalaren som 10 meter och de fungerar som små närfältssatelliter och gör det smidigare att para ihop högtalaren med mobilen. En kan till exempel sättas i bokhyllan, en annan vid entrédörren. Sedan parkopplar man genom att bara svepa med mobilen över brickan. Eller ”taggen” som Sharp kallar den.

Du kan också ansluta med USB-kabel eller vanlig 3,5-mm minijack om det inte är praktiskt att strömma musiken trådlöst. Då kan du få bättre ljud också, USB-porten stöder PCM-ljud (samma som CD) när man kopplar in mobilen med kabel.

Obalanserat och oraffinerat ljud
GX-BT7 har baselementen på sidan, så se till att högtalaren inte ställs för nära sidoväggen eller gaveln i bokhyllan. Då kan du få för mycket bas. Det finns för övrigt både bas- och diskantjustering, och något Sharp kallar E Sound som ska ge bättre ljud i en av högtalarna. För att kompensera för placering just tätt intill väggen, förmodligen.

Det blå ljuset som pumpar i takt med musiken kan inte stängas av, inte startljudet heller, men du kan sänka ljudet i musiken. Antingen från mobilen eller från fjärrkontrollen.

Sharp-högtalaren spelar dock inte särskilt högt om man jämför med Sonos Play:1 eller Bose SoundLink.

Efter lite fintrimning av bas och diskant fick jag ett godkänt resultat. Ljudbilden behöver extra fyllighet i basen, men hur mycket man än rattar upp eller ner så hänger mellanregistret långt efter i ljudbilden. Som låter grovt, nästan förvrängt, även om man inte spelar så våldsamt högt.

Även om stråkarna i Hélène Grimauds tolkning av Beethoven med Dresden Staatskapelle framträdde bra i ljudbilden så drunknade helt enkelt många av pianots klangfärger i grumligheter. Då blev det desto bättre med Jimi Hendrix, och Dave Matthews, där jag fick ut dugligt med dynamik ur högtalaren.

Men GX-BT7 lyckas inte engagera mig nämnvärt mycket. Ljudet är för obalanserat för att det ska gå, det finns inte heller detaljer eller antydan till finess i ljudet och jag tycker att Sharp-högtalarens design lovar mer än den håller. GX-BT7 är användbar som högtalare nummer två någonstans där man inte värderar ljudkvalitet, utan snarare användarvänlighet, högst.