Elac FS 407

Litet jätteljud

Elacs nya golvhögtalare FS 407 tar inte upp mycket golvyta men målar upp en ljudbild som är kolossalt stor och gnistrande skarp. En riktig David med Goliat-krafter!
Ljud & Bild tycker
Superb upplösning Djup och välkontrollerad bas
Extremt avslöjande Bitvis väl ivrig diskant
Specifikationer
  • 2,5-vägs golvhögtalare
  • JET V-foliediskant
  • 2 x 6-tums bas/mellanregister
  • Frekvensomfång: 30 – 50 000 Hz
  • Känslighet: 88 dB
  • Impedans: 4 ohm
  • Pris: 30 000 kr
forfatter

Den tyska högtalarfabrikanten Elac jobbar verkligen för högvarv nu för tiden och rullar ut den ena högtalarnyheten efter den andra. Allra senast är nya 400-serien som i hög grad bygger på erfarenheterna från utvecklingen av referensserien 500, fast med åtskilligt trevligare priser och framför allt mer lätthanterliga format! Med testet av de blytunga FS 509-monstren färskt i minnet är jag verkligen nyfiken på vad den första golvmodellen i serien, FS 407, har att erbjuda.

FS 407
Trettiotusen kronor är en ansenlig summa för ett par högtalare, men så är det heller inte svårt att se vad pengarna har gått till: precis som de dyrare Elac-modellerna har FS 407 otroligt påkostade högtalarelement och ett läckert sammansatt kabinett med en lack som självaste Steinway & Sons hade kunnat vara stolta över.

Rent utseendemässigt kan FS 407 påminna väldigt mycket om FS 247 Black Edition för

22 000 kronor, men i själva verket handlar det om en helt ny högtalare. Detta är den första modellen som är utrustad med den senaste generationen av Elacs berömda Air Motion Transformer-foliediskant, JET V, där Elac enligt dem själva har gjort en rad små förbättringar som lett till en ännu mer utsträckt och detaljerad diskantåtergivning.

ELAC_FS-407_Black-High-Gloss_Prototype-1_20120511_cGW_IMG_12032_RGB-8bit-free-comp6

En ny diskant medför flera förändringar: eftersom det nya elementet kräver en ny delningsfrekvens har Elac varit tvungna att utveckla nya baselement med bättre respons och dessutom ett nytt delningsfilter för att sy ihop alltihop. Filtret är gjort med så få komponenter som möjligt för att bevara ljudkvaliteten och av den anledningen finns det bara singelwire-terminaler på baksidan av FS 407.

Baselementen är också värda att nämna. De har kraftfulla magneter och gjutna korgar som är byggda för att tåla rejäla omgångar, med en speciell kristallstruktur på membranen för att förhindra uppbrytningar. Dessutom är upphängningen tjockare för att förlänga slaglängden. Basporten är nedåtriktad och tanken med det är att fördela basen bättre i rummet.

Så låter den
JET-diskanten ger Elac-högtalarna egenskaper som är sällsynta i den här prisklassen. ”Öppen ljudbild” är bara förnamnet, här får man ett kristallklart och superdetaljerat ljud där ingenting överlåts åt slumpen. Ljudbilden är stor och breder ut sig långt bortom högtalarna, samtidigt som röster och instrument är väldefinierade och välplacerade. Jag spelar Tracy Chapmans ”Fast Car” och inser att jag förstår texten bättre än tidigare. Kanske är det bara en slump, men rösten är luftig och finkänslig och det är väldigt enkelt att höra vad som sjungs – något som säkert kan tillskrivas den rappa och exakta diskanten.

Nästa sak jag lägger märke till är att mellanregistret är något tillbakadraget – missförstå mig inte, visst finns det massor av information, men det verkar inte ”komma ut” ur högtalarna lika bra som den energiska och tydliga diskanten gör. Vissa kvinnoröster, till exempel svenska Robyn eller norska Susanne Sundfør, kan lätt låta lite tunna och vassa. Jag inser också att en del manliga röster saknar en smula tyngd.

ELAC_FS-407_Black-High-Gloss_Prototype-1_20120511_cGW_IMG_12022_RGB-8bit-wMirror-free-comp6

Misstankarna väcks mot att förstärkaren jag först kopplade in, Hegel H300, blir lite för tunn i kombination med de snörräta Elac-högtalarna. Allting låter väldigt tufft och energiskt i toppen, men i mellanregistret, där sångarnas pondus ska framträda, känns det en aning magert. Och mycket riktigt: ett byte till Marantz PM-11S3 bekräftar att Elac-högtalarna föredrar en förstärkare med varmare klang. Ljudet har fortfarande massor av sprutt och energi, men röståtergivningen är fylligare och totalt sett mer välbalanserad.

Jag fortsätter lyssningen med Marantz vid rodret och Elacerna visar sig ha en bred musikalisk repertoar, där allt från akustisk musik till elektronika spisas utan att det avslöjas några uppenbara svagheter – däremot kan FS 407 vara riktigt skoningslösa mot dåliga inspelningar. Här hålls ingenting tillbaka och ibland kan den superupplösta diskanten verka som lite för mycket av det goda, i synnerhet om man dessutom har ett lyssningsrum med livlig akustik. Jag är osäker på hur mycket jag ska lasta högtalarna för detta – vissa inspelningar låter sagolikt bra med lite extra fart i diskanten, andra kan bli väl friska. Det är ju trots allt inte alla inspelningar som är gjorda med de här högtalarna i åtanke! Elac kunde säkert ha tämjt diskanten en smula, fast då hade säkerligen en del av de andra egenskaperna gått förlorade också.

Potent bas
Förutom ett bra driv i diskanten levererar FS407 en överraskande bra bas. Bortsett från Gallo Reference med aktiv subbas är detta en av högtalarna som har djupast bas i förhållande till storleken av alla jag har hört – lite som en David fast med Goliats muskler.

Basen har gott om tyngd, når djupt i frekvens och återger information som till och med större högtalare kan få svårigheter med att kopiera. Detta beror antagligen på en fördelaktig ”koppling” till lyssningsrummet, tack vare den nedåtriktade basporten.

ELAC_FS-407_Black-High-Gloss_20120814_cGW_7D_13626_RGB-8bit

Några klagomål på basen har jag dock, främst att den inte känns så livlig emellanåt, snarare nästan lite väl kontrollerad. De tuffaste basrytmerna i Infected Mushroom, Skrillex, Deadmau5 och så vidare, kan verka lite avrundade i anslagen. Om detta är ett slags medveten signatur från Elacs sida vet jag inte, men jag har fått liknande intryck från flera andra av deras högtalare. När jag jämför med Dynaudio Focus 260, som tillhör samma prisklass, hör jag att de inte går lika djupt men samtidigt släpper loss lite mer och har mer punch i övre basregistret. Det handlar mest om tycke och smak, helt enkelt.

Slutsats
Efter att ha tillbringat ett par dagar med Elac FS 407 är det ingen tvekan om att den är en av prisklassens mest precisa och avslöjande högtalare. Rent klangmässigt är den som ett tveeggat svärd, den är extremt avslöjande och jag kan garantera att den hämtar fram detaljer du aldrig har hört i dina favoritlåtar förut. Om du verkligen vill höra alla de detaljerna är en annan fråga! Med FS 407 måste man vara förberedd på att inte allt låter lika snyggt, och dåliga inspelningar låter därefter. Där exempelvis ett par Sonus faber slätar över småfel och lägger till lite romantisk värme, är det ont om artificiella sötningsmedel hos Elac. Med bra inspelningar låter FS 407 däremot så superrent, glasklart och öppet som man kan förvänta sig av en högtalare i den här prisklassen, och en bra bit upp i pris också. Dessutom är Elac-högtalaren i mitt tyckte en mycket stilig och kompakt möbel, som med all sannolikhet bör få godkänt av inredningsarkitekten.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Audun Hage

(f. 1981): Redaktionschef. Audun anställdes som journalist på Ljud & Bild 2004 och har spelat en aktiv roll i utvecklingen av L&B som tidning och webbplats. Audun är extremt kvalitetsmedveten och känd för sina kräsna öron och skarpa ögon. Som redaktionschef håller han ett öga på allt som journalisterna skriver. Han ansvarar också för Ljud & Bilds TV-tester.