Även om TV-apparaterna har blivit både stora och ljusstarka så vågar jag påstå att de fortfarande inte kan ge dig äkta biokänsla. Det gör inte en projektor i ett ljust rum heller. Seriösa entusiaster vet detta och bygger ofta sig en riktig ”batcave”. Svarta väggar. Svart tak. Svart golv. Allt handlar om att ha koll på ljuset.
Ljus och mörker är lika viktigt
I ett mörklagt rum förändras allt. Detaljerna kommer fram och projektorns svärta blir avgörande för att det ska bli tryck i bilden. Annars ser den matt och urlakad ut, nästan som om den är täckt av matt papper. Därför är svärtan nästan viktigare än ljusstyrkan. Nästan. För du behöver båda två när HDR kommer in i bilden.
Det mesta videoinnehållet från streamingtjänster och filmer är numera i HDR, med ett mycket större dynamiskt omfång än vad projektorn kan återge. Därför måste tone mapping finnas på plats. Det sänker dynamiken i innehållet till något som projektorn kan hantera. En reflekterad bild på en filmduk har mycket svagare ljusstyrka än på en TV. Med HDR blir det extra synligt.
Utan tone mapping måste ljusnivån i hela bilden justeras ner mycket, så att det finns extra ljus kvar till de ljusstarka högdagereffekterna. Annars bränner de ljusaste delarna ut i vitt. Tone mapping reducerar skillnaden mellan svart och vitt, så att du slipper stirra på en mörk och urlakad bild 90 procent av tiden.

Den heliga graal: Äkta 4K
Bildupplösning är också viktigt för en knivskarp bild. 4K har länge varit vanligt bland projektorer, men det pågår en hel del fuskande där ute. En bildsensor med full 4K-upplösning är det nämligen bara Sony och JVC som har. Alla andra använder pixelförskjutning: De tar ett Full HD-chip och vibrerar varje pixel snabbt fram och tillbaka för att få fram fyra gånger så många pixlar på skärmen.
Det låter smart, men har sitt pris. Skärpan går förlorad – svart text får en grå, suddig kant. Ljusstyrka och kontrast påverkas också. DLP-projektorer förlorar sin ANSI-kontrast, vilket annars är den teknikens stora fördel jämfört med LCD.

Överlägsen panelteknik
Både Sony och JVC levererar äkta 4K-upplösning utan pixelförskjutning. Dessutom har de en speciell LCD-teknik som ger mycket bättre svärta än vanlig LCD. Sony kallar sin teknik för SXRD, medan JVC kallar den för D-ILA. Båda har en LCD-panel som ligger på en reflekterande kiselbaksida (LCoS), så att ljuset reflekteras från panelen i stället för att passera rakt igenom, vilket ger mycket djupare svärta och högre kontrast än vanliga LCD-projektorer.

Två filosofier i samma prisklass
JVC DLA-NZ500 för 75 000 kronor och Sony VPL-XW5100ES för 77 000 kronor ligger nära varandra i pris. Båda är kompakta lasermodeller med äkta 4K-paneler och HDR-stöd. Men de prioriterar olika.
JVC sätter svärtan i främsta rummet, men NZ500 har också en mycket respektabel ljusstyrka som gör den väldigt vass. NZ500 har dessutom motorstyrd optik, linsminne och blankning. Detta gör det enkelt att växla mellan filmformat.
Sony har valt en annan väg. VPL-XW5100, alias Bravia Projector 7, har både djup svärta och kraftfull ljusstyrka. Här prioriteras 4K 120 Hz-gaming och det finns ingen motorstyrd optik. Vilken som passar dina behov bäst får du avgöra själv, men vi har gjort vårt bästa för att avslöja styrkorna och svagheterna hos båda. De har testats noggrant i ett mörklagt rum för att se vilken som är den bästa biomaskinen.
Sony Bravia Projector 7 (VPL-XW5100ES)
Laserskarp projektor från Sony
Sony Bravia Projector 7 är en hemmabioprojektor som erbjuder en fantastisk bioupplevelse. Men den är inte helt felfri.


JVC DLA-NZ500
Kontrasten gör hela skillnaden
JVC DLA-NZ500 är världens minsta native 4K-projektor. Men trots storleken så är det svärtan och kontrasten som verkligen imponerar.





