V for Vendetta

Invånarna i samhället har blivit av med alla rättigheter och filmens skapare antyder att detta är en riktning som USA är på väg mot. Vi förstår mycket väl att filmen ansåg ganska så kontroversiell när den lanserades knappt ett år efter terrorbomberna i Londons tunnelbana, särskilt med tanke på att V:s planerade paradnummer är att spränga Parlamentet med hjälp av ett tunnelbanetåg lastat med dynamit. V för Vendetta bygger på en tecknad novell av Alan Moore. Detta är inte första gången Moore får en historia filmad, men med tanke på de tidigare försöken (där vi bland annat hittar den bara delvis lyckade ”From Hell” och kalkonen ”The League of Extraordinary Gentlemen”) så är det inte så konstigt att vi är en smula skeptiska till en början. Och skepsisen blir inte direkt mindre med tanke på att Andy och Larry Wachowski är producenter och medförfattare. Visserligen skrev och regisserade bröderna den banbrytande ”The Matrix”, men dess två uppföljare balanserade på kanten till kalkoner med all sin överproduktion och sitt urvattnade koncept. Lyckligtvis visar sig skepsisen vara ogrundad. V för Vendetta är en mycket intelligent film, som trots alla intensiva actionscener lyckas fängsla publiken med sin djupare handling. Filmen känns faktiskt mer som en politisk thriller än en renodlad actionrulle. Hugo Waving (Agent Smith i ”Matrix”) spelar V, den ”gode” terroristen som hävdar att våld kan vara av godo och att en sprängd byggnad kan bidra till att världen blir bättre. Weaving har det inte lätt med skådespeleriet med tanke på att han bär en heltäckande mask i hela filmen, men han klarar sig faktiskt riktigt bra. Det är också mycket glädjande att se Stephen Rea (”The Crying Came”) i en av sina paradroller, här porträtterar han ett klassiskt exempel på en ärkebrittisk detektiv. Filmens stora stjärna är emellertid den talangfull och vackra Natalie Portman. Efter att äntligen ha skakat av sig sin ”Star Wars”-roll har hon på senare år visat sig vara en skådespelare av rang i så olika produktioner som ”Closer” och ”Garden State”. Portman spelar den något pragmatiska rebellen Evey, som kommer från en mycket radikal familj som undanröjts av regimen. Med hjälp av relativt kontroversiella metoder lyckas V vinna över henne till sin sida. Och Portman behärskar till och med den brittiska accenten med bravur. V för Vendetta är definitivt en intressant och tänkvärd film, särskilt i dessa tider. Den vågar ställa den kontroversiella frågan om terrorhandlingar faktiskt kan vara goda. Manusförfattarna och regissören lyckas åtminstone få oss i publiken att heja på terroristen. Enda problemet är att de har fallit i den klassiska fällan att göra världen helt svartvitt, så att det aldrig är någon tvekan om vem man ska heja på…Filmen är en dubbeldisc-version med massor av extramaterial. Bland annat en bakomfilm där vi verkligen får vara med bakom kameran och inte bara – som så ofta annars – får höra skryt från huvudrollsinnehavarna. Flera minidokumentärer, bland annat om scenografin, den historiska personen Guy Hawkes som försökte spränga parlamentet 1605, filmmusiken och om den nya vågen av filmer som bygger på tecknade serier. Mycket hög bildkvalitet men inte ett lika bra ljud. TARegi: James McTeigueMed: Natalie Portman, Hugo Weaving, Stephen Rea, Stephen Fry, John HurtLand: USA    År: 2005            Längd: 2:08 t.FILM:Lyd:Ekstra:Bilde

Marius