Men det finns minst två problem. Ett är att det inte alls är nytt med trådlöst. Det har ju funnits trådlösa telefoner och trådlösa fjärrkontroller så länge man kan minnas (beroende på hur väl underhållet och uppdaterat minnet är, förstås). Men ännu äldre är ju den trådlösa radion och televisionen, för att bara nämna några.
Fast det är ju inte de äldsta trådlösa användningarna. Nu tänker jag inte börja svamla om Marconis gnistsändare med morseutsändningar. Även om den var ganska modern på sin tid så var den inte på något vis först med att vara trådlös.
Nej, de äldsta trådlösa överföringarna är av ett helt annat slag och används fortfarande, fast de varit i bruk i miljontals år eller mer. Helt enkelt ljud som överförs trådlöst från käft till öra, utan några som helst extra tekniska tillbehör. Både hårdvaran och mjukvaran finns inbyggd i homo sapiens, och för den delen även i andra djuriska varelser.
Visst, trådlöst prat i luften har en del begränsningar. Räckvidden är inte så väldigt lång, men som en fördel slipper man då att höra allt som sägs överallt i hela världen.
Samma system (alltså människan och de andra) kan också överföra bilder trådlöst med ljusstrålning och en liten mottagarmanick i huvudet. Där är räckvidden längre. Vi kan se åtskilliga miljarder ljusår bort med lite hjälp. Så lång räckvidd har inte ens mobilnätet.
Ett problem med de gamla trådlösa överföringarna är ändå att de kan störas lätt. Speciellt bildöverföringen kan ofta falla bort helt när solen går ner. Då kan vi passa på att sova i stället för att googla. Även ljudöverföringen störs av diverse vibrationer i luften, som kan uppkomma av vinande vindar, bullrande bilar eller rökiga rockkonserter.
Både ljud och bild har alltså kunnat överföras trådlöst så länge det funnits någon som lyssnat och tittat. Att det tidigare funnits begränsningar kan också ändå ha varit en fördel: Vi har alltså inte kunnat eller behövt ta del av lika mycket information som med dagens twittrar, fejsbockar och allt det andra.
En annan fördel med de här gamla trådlösa systemen är att de inte behöver uppdateras hela tiden. Det byts inte frekvenser, modulationsprinciper, digitalkodningar och annat. En människa från urtiden (1940-talet) är i princip helt kompatibel med dagens överföringar. Utom vad gäller vissa nya ord, konstiga bilder och felaktiga åsikter, förstås. Men det är en annan historia.
Så problem nummer ett är nog inte så stort. Problem nummer två är större. Och det problemet är att de nya trådlösa överföringarna inte alls är trådlösa!
För att det ska komma in någonting till mobilen så måste sändaren vara ansluten till en kabel som måste vara ansluten till ett vattenfall eller begynnande härdsmälta under kontroll. Eller något annat som delar med sig av kraften på elektriskt vis.
Och det gäller inte bara mobilsändare. Trådlösa högtalare därhemma är minsann inte trådlösa. De behöver samma slags kabel för att åstadkomma något. Visst, det finns batteridrivna högtalare och annat, men batterierna måste bytas eller laddas.
Det är här skon skaver: att överföra energi trådlöst har man försökt med i hundra år eller så, men det har hittills stannat vid laboratorieexperiment. Åtminstone när det gäller avstånd över centimeternivån.
Visst, solenergi överförs ju trådlöst från solen, men när solen går i moln så dör systemet.
Visst, man kan ju ladda batterier när solen skiner så att de räcker hela natten, men för att driva något större projekt, som en brödrost, (hur kom den in i resonemanget?) så behövs det stora anläggningar. Speciellt om laddningen ska hålla hela året. Även i Kirunas midvintermörker.
Nej, så väldigt trådlösa är vi inte ännu. Även om vi har varit det i miljoner år.
Foto: Edisons fonograf är inte helt modern. Den kom till 1877 och kunde spela in och återge ljud. Trådlöst! Energin som drev maskineriet tillfördes genom veven till höger, och ljudet levererades trådlöst genom den lilla rörliga skivan mitt på. Inte en sladd så långt örat kan nå!
