Jag vill ha min laptop dum och billig!

Hemma på en hylla i mitt kontor står en Dell XPS M1330 från 2007. Den är sällan påslagen, eftersom dess Core 2 Duo-processor för länge sedan tappat kraften för modern internetanvändning. Men jag kan inte förmå mig att kasta den. Med borstat aluminium, slank profil (för sin tid) och fantastiskt tangentbord var den ett industriellt designföremål som signalerade kvalitet. Den var inte ”smart”. Den var bara ett utmärkt verktyg.

Snabbspola fram till 2024 och 2025. Här beslutade PC-branschen kollektivt att ”bra verktyg” var för tråkiga. Nu måste allt vara ”AI PC”.

Microsoft gick i bräschen med Copilot+ och dedikerade tangenter på tangentbordet för en assistent som kunde hjälpa oss med allt vi inte visste att vi behövde hjälp med. Samtidigt höjde de priset på Office 365-paketet på grund av den extra inbyggda AI:n. Och hårdvarutillverkarna följde efter med löften om att neurala processorer (NPU:er) skulle revolutionera vårt vardagsliv.

Kunderna köper inte baserat på AI. Det förvirrar nog mer än det hjälper.

Men revolutionen uteblev. Och nu har baksmällan satt in.

Kunderna röstar med sina plånböcker

Det visar sig att konsumenterna inte bryr sig det minsta om deras bärbara dator har en silikonbaserad ”själ”. De vill bara ha en bra skärm och ett batteri som håller hela dagen.

Dell, som annars var med på tåget och till och med försökte omprofilera hela sitt sortiment under generiska namn som Dell Pro och Dell Premium, har nu tvingats äta upp sitt gamla marknadsföringsmaterial. Och det smakade inte gott. På årets CES-mässa erkände Kevin Terwilliger, produktchef på Dell, det som vi andra har mumlat om i det tysta under lång tid:

”Kunderna köper inte baserat på AI”, sade han och tillade torrt att AI förmodligen förvirrar köparna mer än det hjälper dem.

Det är en insikt av episka proportioner. Dell har därför valt att återuppliva namnet XPS, som de annars hade begravt i januari 2025. Och tack för det. Historiskt sett har XPS stått för precis de fördelar som min gamla modell från 2007 representerar: Fysisk kvalitet framför mjukvarugimmicks.

NPU är en lösning utan problem

Problemet med narrativet om ”AI PC” är inte att artificiell intelligens är oanvändbart. AI är ett utmärkt verktyg för allt från bildbehandling till programmering. Problemet är idén att vi behöver dedikerad hårdvara i våra bärbara datorer för att köra det.

När tillverkare talar om AI PC syftar de på den inbyggda NPU:n (Neural Processing Unit). Men sanningen är att för de tunga uppgifterna där AI verkligen lyser, är NPU ofta den svagaste spelaren i laget.

Jag älskar AI, men den kan gärna finnas i molnet, där den kan hjälpa mig när jag ber den om det.

Detta blev alltför tydligt när jag testade high-end gaming laptops för några månader sedan. Även i maskiner utrustade med de senaste processorerna, ”skapade för AI”, var det fortfarande det gamla goda grafikkortet (GPU) som gjorde grovjobbet. I prestandatester var grafikkortet betydligt snabbare vid AI-beräkningar än den omtalade NPU:n.

Och varför offra hårdvara för att utföra AI-beräkningar i själva enheten? I Microsoft Office-paketet som jag betalar för, som nämnts, tvingas jag betala för en onödig AI-assistent som ständigt erbjuder sina tjänster med en ihärdighet som vi inte sett sedan Mr. Clippy. Och den bor i molnet. Detsamma gäller den artificiella intelligensen Firefly, som lever i Adobe Creative Cloud.

Tillverkarna argumenterar med säkerhet och integritet (som om!), men bortsett från några specialiserade AI-appar från enskilda tillverkare finns det väldigt få program som använder inbyggd hårdvaru-AI. Vare sig det är i NPU eller GPU.

Tillbaka till rötterna

Med återupplivandet av XPS-serien verkar det som om Dell – och förhoppningsvis resten av branschen – återvänder till sina rötter. De nya modellerna fokuserar återigen på byggkvalitet, vikt, batteritid och skärmkvalitet.

De har till och med övergett de mycket kritiserade pekskärmarna utan fysiska knappar som de försökte introducera 2022 och återgått till en ordentlig uppsättning funktionsknappar. Det visar sig att när man behöver arbeta är fysisk feedback från en tangentbordsknapp värd mer än all haptisk feedback och ljusshower i världen.

Det är en seger för sunt förnuft. En laptop ska inte vara min vän, min co-pilot eller min kreativa partner. Den ska vara en solid, pålitlig plattform där jag kan vara kreativ.

Jag älskar AI när den hjälper mig att strukturera data eller översätta texter. Men den intelligensen kan gärna finnas i molnet, där den kan hjälpa mig när jag ber om det. Jag behöver inte ha den inbyggd i varje transistor som en påträngande säljargument.

Låt oss återinföra de ”dumma” datorerna. Datorer där pengarna spenderas på aluminium, glas och bra tangenter, snarare än på marknadsföringshype och överflödiga processorer. Min gamla XPS från 2007 var kanske dum jämfört med dagens standard. Men åtminstone visste den vad den var: En dator. Och det räckte gott och väl. Dessutom kunde den köra både Battlefield och Counterstrike. Inte illa för en 13-tums flugviktare.