Recension: The Testaments, säsong 1

I sex säsonger har vi följt Junes (Elisabeth Moss) kamp för frihet och mänsklig värdighet i The Handmaid’s Tale på HBO Max.

På Disney+ fortsätter nu berättelsen i uppföljaren The Testaments, som utspelar sig 15 år efter händelserna i den första serien. Och om du lät dig förföras av de kristna fundamentalisternas drömvärld kommer du att känna dig (obehagligt) hemma i The Testaments.

Detta är kanske inte precis den serie vi behövde just nu, och den är inte heller banbrytande eller skiljer sig nämnvärt från originalet, men en fascinerande handling och solida skådespelare gör oss fortfarande nyfikna på skräcksamhället.

 

Religiöst förvridet

I en patriarkal, groteskt religiös och gammaltestamentligt moralisk, totalitär regim i ett alternativt USA i en nära framtid (kallat Republiken Gilead), är det dominanta, förtryckande fascistiska män som styr. Deras största mål är att upprätthålla ”god” moral, bevara kvinnornas plats i samhället och se till att mänskligheten fortplantar sig.

Efter dramatiskt sjunkande fertilitetsnivåer tvingas de få kvarvarande fertila kvinnorna att fungera som regelbundet våldtagna barnfödarmaskiner för den välbärgade eliten.

I The Handmaid’s Tale följde vi June/Offreds dramatiska resa. Hon var envis, stolt, orubblig och ständigt på jakt efter en utväg för sig själv och sina medsystrar – och försökte störta diktaturen. 15 år senare kan vi konstatera att hon inte lyckades helt med det.

Serien är baserad på romanen Gileads döttrar (2019) av den kanadensiska, feministiskt orienterade författarinnan Margaret Atwood. Hon målar upp en dystopisk skräckbild av Kanadas enorma grannland i söder och hur mycket åt helvete det kan gå med en galen man bakom The Resolute Desk.

Genom historien har USA försökt leda världen genom att sätta en hög moralisk standard och föregå med gott exempel. Donald J. Trump har tagit detta till sin spets när han poserade med Bibeln framför kyrkan i Washington DC, upphävde abortlagar, hotade med att sätta in militären mot landets egen befolkning medan upploppen rasade på gatorna och senare hyllade ICE-agenternas regelrätta avrättningar av amerikanska medborgare. Strax därefter välsignades han av en rad präster under en bisarr ceremoni i Vita huset. Ett par veckor senare hotade han med att utplåna en hel civilisation …

I Atwoods värld finns ingen framträdande ”kung” i toppen, utan en sluten klubb av mäktiga män som styr samhället med järnhand.

Rebellgruppen ”Mayday” försöker störta skräckväldet – och nu har de fått en person på insidan …

Unga indoktrineras

Det är egentligen ingen dum idé att nästan reboota serien, i samma universum men med nya, fräscha och yngre karaktärer. För trots många goda kvaliteter började det bli ganska långdraget och upprepande att följa Junes lidanden genom så många som sex säsonger.

The Testaments fortsätter skildra historien genom ögonen på en helt ny generation unga kvinnor. De privilegierade flickorna hålls åtskilda och får en sträng uppfostran – allt

Övervakat av den fanatiska tant Lydia (Ann Dowd).

Vår unga protagonist är den präktiga tonåringen Agnes (Chase Infiniti, One Battle After Another). Hon kommer från ett mycket välbärgat befälhavarhem och har sedan barnsben blivit hjärntvättad till evig trohet mot samhällsstrukturen. Men hon bär på en mörk hemlighet: utan att veta om det är hon Junes dotter …

För tonårsflickorna är världen före Gilead-regimen bara vaga berättelser från äldre generationer och de betraktar det som helt naturligt att växa upp i en starkt religiös, kvinnoförtryckande regim. Ett terrorvälde där fysisk bestraffning och förnedring är en del av vardagen. Skolans enda syfte är att förbereda de unga kvinnorna på livet som hustru och barnfödarmaskiner.

Då kommer plötsligt en ny elev till flickskolan – en konvertit från syndens näste, Kanada. Genom ögonen på den unga ”pärlflickan” Daisy (Lucy Halliday) får Agnes och de andra flickorna en oväntad inblick i det okända.

Lydia ger Agnes ansvaret att följa och förbättra den unga nykomlingen. Efter en lite trasslig start utvecklas snabbt en vänskap och ett starkt band mellan Agnes och Daisy. Tillsammans bestämmer de sig för att förändra framtiden.

Mer av samma sak – ur ett nytt perspektiv

Bruce Miller, serieskaparen av The Handmaid’s Tale ansvarar även för denna serie, och Elisabeth Moss figurerar som exekutiv producent – och det märks.

Både den dramaturgiska uppbyggnaden, kostymerna, färgpaletten, klippningen och musiken säger oss att detta nästan är The Handmaid’s Tale, säsong 7. På gott och ont.

Vi följer de unga kvinnornas dramatiska liv i det starkt reglerade samhället, där deras främsta uppgift är att vara lydiga mot männen, tillfredsställa dem – och föda deras barn. Men historien får ett annat flyt när den ses genom ögonen på oskyldiga tonåringar än genom bittra, medelålders kvinnor som trots allt känner till ett annat, bättre liv.

Det är både skrämmande och fängslande att bevittna hur gruppmentaliteten slår till, där goda människor i en gemenskap kan förvandlas till monster. Och inte minst hur unga människor kan formas och manipuleras när de placeras i ett system – där de alla framstår som lydiga lärjungar.

Allt förstärks av solida skådespelarprestationer, där inte minst Chase Infiniti får visa vilka kvaliteter hon har. Vi spår henne en lysande karriär.

Än en gång levererar MGM en serie med produktionskvalitet i toppklass. The Testaments ser verkligen läcker ut, inga detaljer lämnas åt slumpen och fotot suger in oss i karaktärernas förnedrande liv. De skarpa färgvalen är ingen slump, de signalerar alltid något, och det poppiga soundtracket lyfter historien.

The Testaments är antagligen inte en serie som kommer att tilltala alla, men fans av Handmaid kommer att kunna återupptäcka det förskräckliga universumet. Låt oss bara hoppas att inte tappar bort sig i samma utsträckning som den ursprungliga serien. 4 stjärnor.

Den första säsongen består av tio avsnitt och recensionen är baserad på de tre första. Premiären var den 8 april.