: The Switch

Och det handlar om komedier som inte direkt är någon större utmaning för intelligensen. Missförstå oss inte, vi har ingenting emot komedier som inte kräver tankekraft, men då måste de hålla vad de lovar: att vara roliga! Vilket dessvärre The Switch inte är.

Jason Bateman är  en social loser som alltid har varit hemligt förälskad i bästa vännen Jennifer Aniston, utan att han tagit mod till sig och förklarat sin kärlek. Jennifer känner hur den biologiska klockan tickar (både på film och i verkligheten) och bestämmer sig för spermadonation. Problemet är bara att donatorns spermier av misstag byts ut mot Batemans… Sju år senare träffas de igen och Bateman får onda aningar när han ser att pojken är precis som han: asocial, neurotisk, fundersam och överkänslig.

Efter detta byter filmen karaktär helt och hållet, den upphör att vara en lättsam komedi och blir ett drama som behandlar far-son-relationer. Och där lyckas inte The Switch. Allt följer stereotypa spår och det finns inte en enda liten överraskning någonstans. Det blir outhärdligt tråkigt.  Vi orkar inte bry oss om så överdrivna och overkliga karaktärer, och ger blanka tusan i hur det går för dem. Två stjärnor tack vare Jeff Goldblum som lyfter filmen i de få scener han medverkar i.

Ljudspåret är bra men bildkvaliteten är en besvikelse, med svag kontrast och bleka färger. Inte ett endaste extramaterial.