Recension: The Predator (2018)

Skugga från det förflutna

Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.
Karakter
Action
The Predator (2018)
Annons
Annons
forfatter

Filmen Predator från 1987, om märkliga aliens som jagar människor, har, något oförtjänt, fått kultstatus. Definitivt med god hjälp av en inspirerande Arnold Schwarzenegger och en regissör (John McTiernan) med fingertoppskänsla för actionscener och spänning.

Vi befinner oss alltså 31 år efter den första filmen och nu är de avskyvärda utomjordingarna med kackerlacksmunnar och rastaflätor tillbaka på jorden för att suga ut det bästa DNA:t innan de tar över hela rasket. Det finns faktiskt ett litet dolt politiskt budskap här: kritik mot att mänskligheten hålla på att spola ner hela planeten på dass – vill någon vara så snäll och ringa Greenpeace?

Den amerikanska elitsoldaten Quinn Boyd (Holbrook) och hans trupp råkar ut för en ganska så otrevlig sammanstötning med ”vår vän” från yttre rymden i den mexikanska djungeln. Quinn är den enda som överlever och armén försöker lägga locket på genom att skicka honom till ett mentalsjukhus. ”Lyckligtvis” träffar Quinn ett helt gäng ”charmiga” galningar på bussen till institutionen, plus wannabe-Ripley, forskaren Casey (Olivia Munn) som har oväntade strids- och skjutförmågor. Tillsammans måste de och ”the freak gang” ta livet av det okända monstret. För att krydda historien ytterligare har Quinn ett misslyckat äktenskap och en autistisk son, ett barn som han har skickat alien-prylar till! Kan det bli mer spännande?

Olivia Munn (Foto: Fox/Paramount)

Det här är en film som bara en mor som älskar sitt misslyckade och deformerade barn kan älska. The Predator har en hopplös komik som bara tilltalar unga tonåringar, problemet är bara att filmen har så många grafiskt blodiga scener att de bara kan glömma att få se den.

Det finns inte ens en antydan till spänning, på det området levererade McTiernan varorna på en helt annan nivå i 1987-filmen. B-filmsentusiaster kommer däremot att få mycket ”glädje” av pinsamt dålig komik, idiotiska/irriterande karaktärer och en handling som varken hänger ihop eller har dramaturgi. Enda glädjen en cineast kan ha är alla referenser till den ursprungliga filmen. Men visst, The Predator försöker trots allt inte låtsas vara någonting den inte är: oseriöst, tråkigt skräp. 2 usla stjärnor.

<
>
(Foto: Fox/Paramount)

4K-versionen har åtminstone en förträfflig teknisk kvalitet. Ett härligt surroundspår (Dolby Atmos) som ger mycket och precis ljudunderhållning. Bilden är bra, till och med i alla mörka scener. Ett par utelämnade scener, trailers, stillbilder och fyra dokumentärer är vad bonusmaterialet består av.

/ registrera dig för att läsa den här artikeln gratis

Var vänlig bekräfta innan du registrerar dig

Jag accepterar Ljud & Bilds villkor. Jag vill ta emot nyhetsbrev och information, som skickas ut ett par gånger i månaden. Jag kan när som helst avregistrera mig.

eller registrera dig via e-post

Glömt lösenordet? Ange din e-postadress, så får du ett mail med en länk så att du kan ange ett nytt lösenord.

Fakta
  • 4K UHD BD
  • Release: 28/1/19
  • Regi: Shane Black
  • Med: Boyd Holbrook, Trevante Rhodes, Jacob Tremblay, Keegan Michael-Key, Olivia Munn, Sterling K. Brown, Thomas Jane
  • Genre: Action
  • Land: USA
  • År: 2018
  • Längd: 1:47
IMDB Rating

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Nu kan du se fram emot mer pompa och ståt, intriger och sex bland societeten på 1800-talet.
Ännu en gång flyttas premiären av den 25:e Bond-filmen fram.
Med ännu en global aktör på den nordiska marknaden hårdnar kampen om strömningsabonnenterna.
Nikolaj Coster-Waldau har huvudrollen i en dansk Netflix-film.
Lyckat kostymdrama som är en blandning av Dynastin, Askungen, Farliga förbindelser och Downton Abbey – med en touch av Fifty Shades of Grey.
En graviditet som går fruktansvärt fel är på väg att slita den unga familjen i bitar.
Januari har långa och mörka kvällar – bara synd att streaming- och filmbolagen verkar ha tagit semester.
Med Equinox levererar Netflix en av sina bästa nordiska produktioner.
Äntligen lite ledigt mitt i corona-mörkret. Vad ska du titta på för att mysa och koppla av?
Ännu en gång levererar Pixar en teknisk fullträff, ackompanjerad av en ytterst emotionell historia.
Ännu en gång får vi tillbringa tiden fram till jul med ensamstående, smådesperata Johanne som jagar den rätte – och visst blir det riktigt roligt.
En av bluesens absoluta första grand old ladies bjuder på häftiga toner i ett laddat kammarspel, ackompanjerad av ”Black Panther”.
Disney försöker skamlöst utnyttja folks sug efter lättsam julunderhållning.
Alla fördomar du kan tänkas ha mot homosexuella, musikalälskare och intoleranta konservativa kristna i småstads-Amerika blir bekräftade i The Prom.
December har kalla dagar och mörka kvällar – det är läge för många timmar framför TV:n.
Mulan är en av Disneys bästa live-nyinspelningar av tecknade klassiker.
Michael J. Fox briljerar i smått föråldrad ”klassiker”.
Att schack kunde vara så fascinerande och spännande kunde vi väl aldrig tro!
Den suveräna Trump-imitatören kraschlandar i sin nya Netflix-special.
Apple och Hanks åstadkommer en platt spänningskurva i ett tandlöst andra världskrigsdrama.