Recension: The Predator (2018)

Skugga från det förflutna

Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.
Karakter
Action
The Predator (2018)
Annons
Annons
forfatter

Filmen Predator från 1987, om märkliga aliens som jagar människor, har, något oförtjänt, fått kultstatus. Definitivt med god hjälp av en inspirerande Arnold Schwarzenegger och en regissör (John McTiernan) med fingertoppskänsla för actionscener och spänning.

Vi befinner oss alltså 31 år efter den första filmen och nu är de avskyvärda utomjordingarna med kackerlacksmunnar och rastaflätor tillbaka på jorden för att suga ut det bästa DNA:t innan de tar över hela rasket. Det finns faktiskt ett litet dolt politiskt budskap här: kritik mot att mänskligheten hålla på att spola ner hela planeten på dass – vill någon vara så snäll och ringa Greenpeace?

Den amerikanska elitsoldaten Quinn Boyd (Holbrook) och hans trupp råkar ut för en ganska så otrevlig sammanstötning med ”vår vän” från yttre rymden i den mexikanska djungeln. Quinn är den enda som överlever och armén försöker lägga locket på genom att skicka honom till ett mentalsjukhus. ”Lyckligtvis” träffar Quinn ett helt gäng ”charmiga” galningar på bussen till institutionen, plus wannabe-Ripley, forskaren Casey (Olivia Munn) som har oväntade strids- och skjutförmågor. Tillsammans måste de och ”the freak gang” ta livet av det okända monstret. För att krydda historien ytterligare har Quinn ett misslyckat äktenskap och en autistisk son, ett barn som han har skickat alien-prylar till! Kan det bli mer spännande?

Olivia Munn (Foto: Fox/Paramount)

Det här är en film som bara en mor som älskar sitt misslyckade och deformerade barn kan älska. The Predator har en hopplös komik som bara tilltalar unga tonåringar, problemet är bara att filmen har så många grafiskt blodiga scener att de bara kan glömma att få se den.

Annons

Det finns inte ens en antydan till spänning, på det området levererade McTiernan varorna på en helt annan nivå i 1987-filmen. B-filmsentusiaster kommer däremot att få mycket ”glädje” av pinsamt dålig komik, idiotiska/irriterande karaktärer och en handling som varken hänger ihop eller har dramaturgi. Enda glädjen en cineast kan ha är alla referenser till den ursprungliga filmen. Men visst, The Predator försöker trots allt inte låtsas vara någonting den inte är: oseriöst, tråkigt skräp. 2 usla stjärnor.

<
>
(Foto: Fox/Paramount)

4K-versionen har åtminstone en förträfflig teknisk kvalitet. Ett härligt surroundspår (Dolby Atmos) som ger mycket och precis ljudunderhållning. Bilden är bra, till och med i alla mörka scener. Ett par utelämnade scener, trailers, stillbilder och fyra dokumentärer är vad bonusmaterialet består av.

Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Fakta
  • 4K UHD BD
  • Release: 28/1/19
  • Regi: Shane Black
  • Med: Boyd Holbrook, Trevante Rhodes, Jacob Tremblay, Keegan Michael-Key, Olivia Munn, Sterling K. Brown, Thomas Jane
  • Genre: Action
  • Land: USA
  • År: 2018
  • Längd: 1:47
IMDB Rating

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Snart är det premiär för andra säsongen av Netflix moderna version av nordisk mytologi.
Samsungs nya tv-tjänst erbjuder direktsända tv-kanaler gratis.
Norska serien Welcome to Utmark: briljant svart komedi eller bara konstig?
I dag är det tio år sedan världens största TV-serie hade premiär.
Serieversionen av filmsuccén levererar mer av samma sak, i ett halsbrytande men så småningom upprepande tempo.
Att 40 % av de spanska männen går på bordeller var en chockerande nyhet för oss – men bannemej om inte Álex Pina lyckas göra hejdundrande underhållning av tragedin.
April bjuder på mycket godis från strömningstjänsterna, nu kan du också titta på innehåll från nykomlingen Paramount+.
Påsken blir definitivt bättre med en riktigt bra thriller eller deckare!
Nykomlingen Paramount+ lanseras med Maisie Williams som snabbkäftad eremit som plötsligt släpps lös i det fria. Roligt, men lite oförlöst.
Disney+ bevisar att det fortfarande finns mer spännande material att förmedla från Marvels rikliga universum.
Många filmer har ”finputsats” i efterhand av missnöjda regissörer – men ingen lika omfattande som Justice League.
Den efterlängtade uppföljaren till fräscha Wonder Woman är årets största besvikelse.
En av 1980-talets stora komiker, Eddie Murphy, försöker stenhårt att återuppliva sin klassiska komedi – men åstadkommer bara en mycket mindre charmig kopia.
Uppföljaren går i samma fascinerande fotspår som första säsongen – och det är inte negativt.
New Orleans mest respekterade domare hamnar i klammeri med rättvisan.
Under årets första vårmånad får vi ljusare dagar, mindre snö och massor av spännande innehåll från strömningstjänsterna.
Tänk om det om var Sovjetunionen som hann först till månen?
Big Sky ett levande bevis på att även en av branschens mest erfarna och välrenommerade kan misslyckas.
Två personer ägnar en hel natt åt att göra sitt yttersta för att såra och förnedra sin partner. Sådant blir det filmkonst av.
Tom Hanks briljerar i sobert western-epos som har hjärtat på rätta stället.