Recension: The Lobster

I en nära dystopisk framtid är det ett tvång att leva med en partner. Alla stackars singlar som inte har hittat någon ännu skickas till ett sanatorium där de får 45 dagar på sig att hitta en livspartner. De som inte lyckas blir förvandlade till ett djur och sätts ut i skogen.
Detta är i grund och botten en smått absurd men både intressant och fascinerande handling, tyvärr lyckas regissör/manusförfattare Yorgos Lanthimos att göra allting så otroligt absurt att det blir ointressant och till slut känns meningslöst.

Colin Farrell spelar en misslyckad, småfet medelsvenson i medelåldern som inte riktigt går hem hos kvinnor. Till ”Hotellet” har han tagit med sig sin enda vän, hunden, och försöker smått desperat att hitta en matchande kvinna innan tiden är ute. Tiden kan för övrigt förlängas genom att skjuta andra ensamma singlar (med bedövningspilar). Allt slutar tragiskt och han flyr in i skogen där han möter Rachel Weisz i en motståndsgrupp som leds av hårdföra Léa Seydoux (Blå är den varmaste färgen).

Filmen saknar helt dramaturgisk utveckling och höjdpunkter, den är absurd bara för att framstå som ”konstnärlig”. Andra halvan är för långtråkig och hela filmen är för lång. Trots en del bra enskilda scener förtjänar den inte mer än två ynka stjärnor, varav den ena räddas av bra skådespelare.

Bilden har bleka färger och har genomgående mycket brus (vilket eventuellt är avsiktligt). Surroundljudet är bra men fokuserar överdrivet mycket på dialogen. Det enda vi får som bonusmaterial är en 22-minuters rörig och osammanhängande bakomfilm.