Recension: The Handmaid’s Tale, säsong 2

Skakande bra

Den andra säsongen om det amerikanska samhället, som i en nära framtid styrs med järnhand av religiösa fanatiker, fortsätter lika starkt.
Karakter
Drama
The Handmaid’s Tale, säsong 2
Annons
Annons
forfatter

Säsong 1 av The Handmaid’s Tale handlade om ett förändrat amerikanskt, totalitärt samhälle som styrs av religiösa fanatiker och där den rika eliten utnyttjar de få kvarvarande fertila kvinnorna som avelsmaskiner. Rättigheter som kvinnor kämpat med i århundraden för att få ogiltigförklarades över en natt efter att rättsstatsprincipen underminerats under många år. Med tanke på president Trumps ständiga Twitter-tirader mot rättsväsendet släpptes serien i en skrämmande aktuell tid. Och med en växande religiös (islamistisk) fanatism och hot mot demokratin prickar serien (som bygger på en roman från 1985) in den moderna tidsandan.

I Gilead har kvinnor inte rätt att ha ägodelar, männen bestämmer över allt och alla i samhället, och husets herre har med sig husets slav (i famnen på hans fru!) varje gång hon är fruktsam. I slutet av förra säsongen gjorde June/Offred (Elisabeth Moss) uppror mot terrorregimen genom att vägra delta i stenandet av ”olydiga” Janine. Därför straffas nu ”hushållerskorna” kollektivt – men Offred slipper undan eftersom hennes graviditet upptäcks. Nick (Max Minghella), pappa till Junes barn, försöker hjälpa henne att fly – men kan hon lita på honom, som jobbar som spion och angivare?

https://www.youtube.com/watch?v=dKoIPuifJvE

I den andra säsongen fortsätter handlingen och vi får följa det gryende upproret och en växande motståndsrörelse. ”Äntligen” får vi se kolonierna där kvinnor utför tvångsarbete i koncentrationsliknande läger. Här träffar en av slavarna den sjuka nykomlingen (Marisa Tomei) och tycks visa henne lite medlidande. Men världen har blivit svartvit, hatet finns på båda sidor och gråzonerna har suddats ut – det finns inte längre utrymme för medmänsklighet.

Seriens styrka är att den fokuserar på alla de friheter vi tar för givet, som framträder extra tydligt med hjälp av klipp från tiden innan samhället blev en religiöst kvävd terrorregim/diktatur. Homosexuellas rättigheter försvinner över en natt, kvinnor blir fullständigt rättslösa och religionsfriheten utplånas med ett penndrag. Handmaid är en av de mest provokativa och politiskt relevanta serierna som går att se just nu, och den andra säsongen är (om möjligt) ännu mer dystopisk och becksvart än den första.

Musik och foto underbygger dramatiken, dessutom är Elisabeth Moss ett unikum i rollen som den komplexa Offred och Ann Dowd briljerar som den fanatiska och känslokalla härskarinnan. Detta är en serie som ofta är både obehaglig och chockerande, men som lyckas med balansgången mellan att vara underhållande och ge oss något att tänka på. 5 superstabila stjärnor.

Recensionen bygger på de 2 första avsnitten (av 13). HBO har en mycket tillfredsställande strömningskvalitet både när det gäller bilden och ljudet.

<
>
(Foto: Tillverkare)

/ registrera dig för att läsa den här artikeln gratis

Var vänlig bekräfta innan du registrerar dig

Jag accepterar Ljud & Bilds villkor. Jag vill ta emot nyhetsbrev och information, som skickas ut ett par gånger i månaden. Jag kan när som helst avregistrera mig.

eller registrera dig via e-post

Glömt lösenordet? Ange din e-postadress, så får du ett mail med en länk så att du kan ange ett nytt lösenord.

Fakta

Release: 26 april 2018 Regi: Mike Barker

Med: Elisabeth Moss, Ann Dowd, Alexis Bledel, Nick Blaine, Yvonne Strahovski, Joseph Fiennes, Marisa Tomei

Genre: Drama

Land: USA

År: 2018

Längd: 11:16

IMDB Rating

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Nu kan du se fram emot mer pompa och ståt, intriger och sex bland societeten på 1800-talet.
Ännu en gång flyttas premiären av den 25:e Bond-filmen fram.
Med ännu en global aktör på den nordiska marknaden hårdnar kampen om strömningsabonnenterna.
Nikolaj Coster-Waldau har huvudrollen i en dansk Netflix-film.
Lyckat kostymdrama som är en blandning av Dynastin, Askungen, Farliga förbindelser och Downton Abbey – med en touch av Fifty Shades of Grey.
En graviditet som går fruktansvärt fel är på väg att slita den unga familjen i bitar.
Januari har långa och mörka kvällar – bara synd att streaming- och filmbolagen verkar ha tagit semester.
Med Equinox levererar Netflix en av sina bästa nordiska produktioner.
Äntligen lite ledigt mitt i corona-mörkret. Vad ska du titta på för att mysa och koppla av?
Ännu en gång levererar Pixar en teknisk fullträff, ackompanjerad av en ytterst emotionell historia.
Ännu en gång får vi tillbringa tiden fram till jul med ensamstående, smådesperata Johanne som jagar den rätte – och visst blir det riktigt roligt.
En av bluesens absoluta första grand old ladies bjuder på häftiga toner i ett laddat kammarspel, ackompanjerad av ”Black Panther”.
Disney försöker skamlöst utnyttja folks sug efter lättsam julunderhållning.
Alla fördomar du kan tänkas ha mot homosexuella, musikalälskare och intoleranta konservativa kristna i småstads-Amerika blir bekräftade i The Prom.
December har kalla dagar och mörka kvällar – det är läge för många timmar framför TV:n.
Mulan är en av Disneys bästa live-nyinspelningar av tecknade klassiker.
Michael J. Fox briljerar i smått föråldrad ”klassiker”.
Att schack kunde vara så fascinerande och spännande kunde vi väl aldrig tro!
Den suveräna Trump-imitatören kraschlandar i sin nya Netflix-special.
Apple och Hanks åstadkommer en platt spänningskurva i ett tandlöst andra världskrigsdrama.