: The Gunman

Att det är regissören av Taken (Pierre Morel) som har regisserat The Gunman ser vi tydliga tecken på tidigt. Här finns samma snabba actionscener, korsklippningen, omfattande användning av handhållen kamera, smala gränder och bakgator och många närkamper – och det fungerar (den här gången också). Historien om legosoldaterna som gjorde ”allt” för pengar och som många år senare tas av daga en efter en, är intensiv och medryckande, men inte alls originell eller nydanande.

Sean Penn befinner sig plötsligt i en situation där han jagas av en organisation med stora resurser och inte kan lita på någon. Samtidigt dyker plötsligt hans livs stora kärlek upp igen. Är det en slump?

The Gunman drar klara växlar på både Bourne-filmerna och Blood Diamonds och The Perfect Gardener, men är definitivt inte nydanande eller se en film som har överraskande vändningar. Utnyttjandet av u-ländernas resurser är bara en bakgrund för spelet kring Penn och hans förflutna. Filmens stora styrka är Penns intensiva skådespeleri (han får massor av chanser att visa upp sin nytränade muskelkropp) och filmens ihållande thrillerkänsla. En av de största svagheterna är Javier Bardems extremt överdrivna skurkroll, plus att den är för lång. Vi sträcker oss till fyra svaga stjärnor.

Ett häftigt och effektfullt surroundspår höjer intensiteten. Även bildkvaliteten imponerar. Inget bonusmaterial.