: Somewhere

”Somewhere” gav henne också Guldlejonet på filmfestivalen i Venedig i fjol, en staty som hon kan ställa bredvid Oscarn hon fick för manuset till Lost in Translation 2003.

Filmen handlar om den stora Hollywood-stjärnan Johnny Marco (Stephen Dorff) som lever ett utsvävande liv på legendariska Chatesu Marmont Hotel och fördriver tiden med sprit, kvinnor och snabba bilar. Hans egocentriska tillvaro, som för övrigt inte gör honom speciellt lycklig, får sig en törn när han plötsligt tvingas ta hand om sin 11-åriga dotter Cleo (Elle Fanning). Hennes närvaro gör att Johnnys tillvaro vänds uppochned och tvingar honom att tänka över sitt liv.

Coppola gör en solid film utan att ta i för mycket. Det är en balansgång hon redan har visat att hon behärskar väldigt väl. Hon är duktig på att berätta en historia utan att använda alltför övertydliga redskap och gör verkligen sitt jobb när det gäller att få skådespelarna att göra sitt bästa.

Dorff gör en strålande föreställning som desillusionerad playboy och Elle Fanning gör en fin insats som dottern. Det finaste med ”Somewhere” är det lugna tempot, tystnaden och stämningen som Coppola skapar. Hon har hittat ett filmspråk, en röst, som ger ”Somewhere” en säregen kvalitet som är svår att beskriva. Detta är en stor liten film! Fem stjärnor.

Om man är ute efter så mycket bonusmaterial som möjligt är inte detta rätt film. Inte heller om man vill ha ett bild- och ljudfyrverkeri. Men både bilden och ljudet är bra, och det finns en liten femtonminuters bakomfilm.