Sanctum

Ett gäng äventyrare fångas i en av världens största underjordiska grottor – som håller på att fyllas med vatten. Här borde finnas allt som behövs för en intensiv thriller men tyvärr förstörs ”Sanctum” av ett dåligt manus, pinsamma karaktärer och platt dialog/skådespeleri.

Ledaren för expeditionen, Frank, är kolossalt macho och styr sitt team med järnhand – och är så tuff att han antagligen äter småbarn till frukost. Hans hopplösa son Josh följer med ned i djupet och detsamma gör en snygg kvinnlig journalist från National Geographic. Under försöken att utforska varenda vrå av den enorma grottan inträffar strax ett dödsfall, och när kommunikationen försvinner och en tropisk orkan rasar uppe på ytan börjar saker och ting se besvärliga ut!

”Sanctum” har otroligt överdrivna karaktärer, simpel dialog och gott om pinsamt skådespel (som beror mycket på att manuset inte känns riktigt färdigt), plus ett persongalleri som du inte bryr dig om alls. Däremot är fotot riktigt läckert och 3D-effekten förstärker känslan – stämningen är genomgående kuslig och spännande, vilket trots allt gör detta till en sevärd film. Undvik den om du lider av klaustrofobi, annars är den ett fint tidsfördriv om man kopplar bort hjärnan.

Bildkvaliteten är mycket bra, men 3D-effekten drabbas av crosstalk ibland, särskilt i stora översiktsscener. Soundtracket är oerhört tillfredsställande och kommer till sin fulla rätt när det droppar vatten runtomkring. Bonusmaterialet utgörs av en kort och bra bakomfilm samt en minidokumentär om svårigheterna med att filma i grottor.