Recension: Rampage

Vi har aldrig påstått att Dwayne ”The Rock” Johnson är en karaktärsskådis av rang, han är däremot bra på att porträttera sympatiska, helt vanliga killar som man gärna hade tagit en öl med. Han charmade oss både i Fast & Furious och Jumanji 2. MEN, han är helt beroende av ett bra och intressant manus för att kunna leverera varorna – vilket Rampage är ljusår från att ha. Filmen bygger på ett gammalt videospel (vilket, med det lilla undantaget Tomb Raider, sällan är ett recept på en succé) och handlar om ett vetenskapligt genmodifieringsexperiment som går åt skogen. Av en slump blir en gorilla, en varg och en krokodil strålade och växer kopiöst mycket. På samma gång blir de rosenrasande och får ett obönhörligt sug efter att riva skyskrapor. Tycker du kanske att det låter lite töntigt? Japp!

Även om Godzilla kunde bjuda på (delvis) bra underhållning är Rampage inget annat än fördummande, irriterande och rakt igenom ofrivilligt (?) parodisk. Dessutom är många av specialeffekterna chockerande usla. Manus är som hämtat från en lågbudget-B-film från början av 1980-talet och så irriterande dumt och tråkig att vi baxnar. Enda ljusglimten är en smart Jeffrey Dean Morgan. Vi får verkligen hoppas att Johnson fick bra betalt för det här hafsverket. 1 stjärna!

Det häftiga ljudspåret (Dolby Atmos) har tillräckligt med tryck i djupbasen för att orsaka sättningar i grannens husgrund, ändå hörs dialog och detaljer i surroundmixen utmärkt. Bilden är bra men har en tendens att gro igen i scener som är fulla av CGI-effekter. Helt OK