Recension: Marriage Story

Upprörande uppbrott

Scarlett Johansson och Adam Driver ger allt i en upprivande skilsmässofilm, så som bara amerikaner gör.
Karakter
Drama
Marriage Story
Annons
Annons
forfatter

Ännu en gång har Netflix producerat en ”smal” dramafilm med stjärnskådespelare, skådespelare som gör sina livs roller – men tyvärr är berättelsen för animerad och karaktärerna väl överdrivna för att vi ska lyckas bli euforiska över resultatet.

Svårt inspirerad av ”alla skilsmässofilmers moder”, Kramer mot Kramer (1979) och Ingmar Bergmans Scener från ett äktenskap, får vi bevittna den allt smutsigare skilsmässan mellan skådespelaren Nicole (Scarlett Johansson) och den kreativa teaterregissören Charlie (Adam Driver).

Nicole och Charlie bor i centrala Brooklyn, New York, med deras lilla son Henry. Båda brinner uppenbarligen för den lilla lokala teatern, där Charlie är regissör och Nicole spelar många av huvudrollerna – men under den idylliska bubblar det i Nicole. Hon känner sig förbisedd, överkörd och längtar efter att förverkliga sig själv och allra helst flytta tillbaka till sin hemstat Kalifornien. När hon misstänker att Charlie har gjort ett snedsteg tar hon ut skilsmässa, varpå situationen snabbt eskalerar.

Noah Baumbach (manus och regi) är skicklig på att bygga upp karaktärerna och göra dem mänskliga. Marriage Story börjar fenomenalt när båda parter läser upp ett brev (vilket är ett krav av familjerådgivaren) där de listar vad de gillar och vad de föll för hos sin partner. Tyvärr ägnas för lite tid åt förhållandet innan det gick åt helvete, vilket leder till att vi inte bryr oss tillräckligt mycket om huruvida det spricker eller inte.

Var det ”äkta” kärlek? Hade de många romantiska, roliga stunder tillsammans? Var vardagen fylld av lust och skratt, eller var allt ren rutin och ett helt organiserat standardliv? Vi vet inte, bara små snabba inslag av det förflutna serveras på vägen under tiden som skilsmässan eskalerar till allt högre höjder.

Nicoles förvandling från omtänksam hustru till regelrätt bitch blir inte tillräckligt motiverad/uppbyggd och kommer därför som en blixt från klar himmel för både Charlie och oss tittare. ”Plötsligt” tappar hon allt, anlitar en svindyr stjärnadvokat (Laura Dern) och sätter igång en nedsvärtningskampanj mot Charlie, samtidigt som hon kräver vårdnaden om sonen och flyttar till Kalifornien – under tiden som hennes besparingar försvinner i snabbare takt än Trump hinner trakassera på Twitter.

Adam Driver, Marriage Story (Foto: Netflix)

Birollerna är filmens mest karikerade karaktärer. Charlies svärmor (Julie Hagerty) är lika vimsig och hypernaiv som hennes roll i Titta vi flyger, medan Laura Dern och en åldrande Ray Liotta är arketypiska skitstövel-advokater som skinnar klienterna till frukost och korsfäster sin motpart till lunch. Sådana advokater finns garanterat i USA, men att de representerar normen bland skilsmässoadvokater tvivlar vi starkt på. Det här är advokater som bättre skulle matcha den hysteriska uppgörelsen mellan Michael Douglas och Kathleen Turner i The War of the Roses – som för övrigt är en komedi.

Filmens starkaste scener är när Nicole och Charlie är på tu man hand, då slår det gnistor om Johansson och Driver, och vi som tittare kan förhålla oss till dem och känna äkta engagemang. Undantaget är den ”slutgiltiga” lösningen, som är för konstruerad och krystad, vi tror inte riktigt på karaktärerna eller dialogen när smutskastningen ökar.

Klippning och foto imponerar stort när vi svävar runt det äkta paret i en ständigt nedåtgående spiral. Konflikten som målas upp mellan det mer kultiverade östkustlivet och den enkla ”småtöntiga” tillvaron i Sunny California framställs förträffligt. Inte originellt eller nytt, men den löper som en fin tråd genom den eländiga historien.

Marriage Story är, trots de uppenbara svagheterna, en mycket stabil film, med en engagerande handling och skådespelare (Johansson och Driver) i Oscar-form, fast med en mer nedtonad regissör och ett mer ”realistiskt” manus hade detta kunnat bli en riktig klassiker i stället för ”bara” fyra starka stjärnor. Filmen tar plats i raden av Baumbachs relativt ojämna filmografi, definitivt mer än sevärd men långt ifrån något mästerverk.

 

<
>

/ registrera dig för att läsa den här artikeln gratis

Var vänlig bekräfta innan du registrerar dig

Jag accepterar Ljud & Bilds villkor. Jag vill ta emot nyhetsbrev och information, som skickas ut ett par gånger i månaden. Jag kan när som helst avregistrera mig.

eller registrera dig via e-post

Glömt lösenordet? Ange din e-postadress, så får du ett mail med en länk så att du kan ange ett nytt lösenord.

Fakta
  • Netflix
  • Release: 6 december 2019
  • Regi: Noah Baumbach
  • Med: Scarlett Johansson, Adam Driver, Merritt Wever, Laura Dern, Wallace Shawn, Ray Liotta, Alan Alda, Julie Hagerty
  • Genre: Drama
  • Land: USA
  • År: 2019
  • Längd: 2:16
  • Betyg: 4
IMDB Rating

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Nu kan du se fram emot mer pompa och ståt, intriger och sex bland societeten på 1800-talet.
Ännu en gång flyttas premiären av den 25:e Bond-filmen fram.
Med ännu en global aktör på den nordiska marknaden hårdnar kampen om strömningsabonnenterna.
Nikolaj Coster-Waldau har huvudrollen i en dansk Netflix-film.
Lyckat kostymdrama som är en blandning av Dynastin, Askungen, Farliga förbindelser och Downton Abbey – med en touch av Fifty Shades of Grey.
En graviditet som går fruktansvärt fel är på väg att slita den unga familjen i bitar.
Januari har långa och mörka kvällar – bara synd att streaming- och filmbolagen verkar ha tagit semester.
Med Equinox levererar Netflix en av sina bästa nordiska produktioner.
Äntligen lite ledigt mitt i corona-mörkret. Vad ska du titta på för att mysa och koppla av?
Ännu en gång levererar Pixar en teknisk fullträff, ackompanjerad av en ytterst emotionell historia.
Ännu en gång får vi tillbringa tiden fram till jul med ensamstående, smådesperata Johanne som jagar den rätte – och visst blir det riktigt roligt.
En av bluesens absoluta första grand old ladies bjuder på häftiga toner i ett laddat kammarspel, ackompanjerad av ”Black Panther”.
Disney försöker skamlöst utnyttja folks sug efter lättsam julunderhållning.
Alla fördomar du kan tänkas ha mot homosexuella, musikalälskare och intoleranta konservativa kristna i småstads-Amerika blir bekräftade i The Prom.
December har kalla dagar och mörka kvällar – det är läge för många timmar framför TV:n.
Mulan är en av Disneys bästa live-nyinspelningar av tecknade klassiker.
Michael J. Fox briljerar i smått föråldrad ”klassiker”.
Att schack kunde vara så fascinerande och spännande kunde vi väl aldrig tro!
Den suveräna Trump-imitatören kraschlandar i sin nya Netflix-special.
Apple och Hanks åstadkommer en platt spänningskurva i ett tandlöst andra världskrigsdrama.