annonse
annonse
annonse

Recension: House of Cards, säsong 5

Spelets mästare!

Francis Underwood är tillbaka, i full vigör. Och med stort underhållningsvärde tar han till alla medel för att vinna valet.

Hela fyra år har gått sedan vi fick lära känna alla tiders mest makthungrige och cyniske politiker (tills vi råkade ut för fenomenet Donald J. Trump) i en av Netflix största framgångar. House of Cards blev en suverän favorit hos recensenter och tittare, med en roll skräddarsydd för Kevin Spacey som Francis (Frank) Underwood – den före detta inpiskaren med betydligt större ambitioner, som under två säsonger klättrade till makten i Washington D.C.

Sedan Frank på de mest intrikata sätt – inklusive hot, utpressning, mutor och mord – vunnit presidentposten fick serien problem att hitta tillbaka till sin forna storhet. Det som var roligast att se var ju processen för att nå makten, när han äntligen nått maktens korridorer kom säsong 3 och 4 som i stort sett mest handlade om att fördjupa alla problem/svårigheter med att styra världens mäktigaste land.

 

Nu när Trump har blivit USA:s 45:e president har en annan svårighet blivit att verkligheten ofta framstår som mer spektakulär och otrolig än vad ens författarna av en ”karikerad” TV-serie kan föreställa sig.

Denna här omgången är vi lyckligtvis nästan tillbaka där allt började. Som sittande (men inte folkvald) president är 2016 års valkampanj inne på sin slutspurt och Frank utmanas av republikanernas boy wonder, poster boy och krigshjälte Will Conway (Joel Kinnaman). Frank och Claire (Robin Wright) slåss med näbbar och klor för att klamra sig fast vid makten, han som president och hon som vicepresidentkandidat, där absolut alla medel helgar målet.

Annons: Artikeln fortsätter nedan

I säsong 4 hade handlingen en tendens att gå lite på tomgång, men i den nya säsongen har det blivit fart på saker och ting. Paret Underwood tar till alla möjliga – och omöjliga – juridiska trick för att försäkra sig om att få sitta kvar i toppen i Vita huset, och deras spin doctors, LeAnn Harvey (Neve Cambell i en mycket större roll än i tidigare säsonger) och Doug Stamper (Michael Kelly), arbetar övertid för att vilseleda pressen, de politiska motståndarna och det amerikanska folket. Dessutom finns modern digital manipulation, bedrägeri och fake news med i ekvationen. Som Frank säger: ”If you don’t like how the table is set, turn over the table.”

Vi får verkligen vara med på en statsvetenskaplig fest, där vartenda litet kryphål i konstitutionen, dess tillägg och nutida juridiska lagar och spetsfundigheter utnyttjas. Våra tankar går tillbaka till valet 2000, där den amerikanska högsta domstolen till sist avgjorde valresultatet efter att de godkänt resultatet i Florida till förmån för George W. Bush. Eller som Frank så elegant uttrycker saken: ”Processen är kaotiskt, men den är åtminstone demokratiskt kaotisk” och ”Folket vet inte deras eget bästa.”

Bortsett från lite fiffel med inreseförbud och konsekventa lögner och fake news är det inte mycket som återspeglar den infekterade politiska situationen i USA efter att Trump kommit till makten. Handlingen aktualiseras dock genom terrorhot från IS och jakten på terrorister, plus politisk maktkamp med Ryssland. Vi misstänker att manusförfattarna medvetet har valt att inte kopiera den bisarra situationen i det riktiga Vita huset, helt enkelt för att dikten inte längre kan matcha verkligheten.

Om det hettar till i det politiska spelet så det är tämligen svalt på det privata planet. Förhållandet och de intima samtalen mellan Frank och Claire är numera reducerade till ren business. Och det är en brist, deras förhållande gav serien mer att spela på och ett större djup. Historien om den öppna kärleksaffären mellan Claire och parets talskrivare Tom känns både tjatig och väl långsökt. Krutet är både fuktigt och slut.

Efter ett tag känns dessutom hela handlingen lite väl ihålig, serien lyckas inte förklara vad paret Wood ska använda all makt till – annat än klamra sig fast vid den. Initiativen att begränsa vapenförsäljning, förbättra utbildningen för den genomsnittliga amerikanen samt de utrikespolitiska triumferna har försvunnit. Det mesta handlar om parets egna makthungriga personligheter och ambitioner. På det planet är dock House of Cards i sitt esse. Det, plus lysande skådespelare, målmedveten klippning och regi samt en väl uppbyggd dramaturgi, gör att House of Cards fortfarande sticker ut från den stora grå massan av TV-serier som vi bombarderas med dagligen.

Visst är The Underwoods (särskilt Frank) karikerade och överdrivna karaktärer, men det är just i spelet mellan det verkliga, smutsiga politiska maktkampen och paret Underwoods överdrivna beteende och handlingar som underhållningsmagin finns. Ett av seriens starkaste kort är just användningen av fakta och verkliga händelser, som omvandlas till trolig (om än ibland något långsökt) fiktion. Vi fascineras oerhört av de invecklade och cyniska intrigerna – där det verkar som om allt och alla är till salu. 5 stabila stjärnor till denna stormaktspolitiska fest!

Netflix imponerar som vanligt med utmärkt ljud- och bildkvalitet. Hela säsong 5 går att se från 30 maj.

<
>
Foto: Netflix

Betyg

Netflix Release: 30 maj 2017
Regi: Alik Sakharov
Med: Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly, Neve Campbell, Patricia Clarkson, Campbell Scott
Genre: Drama
Land: USA År: 2016
Längd: 11:03

Film

Extra

Ljud

Bild

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Nokia 8.1
Räcker ett ”Nokia”? Tja …

Nokia 8.1 är en prisvärd mellanklassmobil. Men har den något speciellt att komma med? Förutom namnet?

Flaggskeppet Galaxy S10 är här Vi har känt på Samsungs nya monstermobil som har alla finesser man kan tänka sig.
test
Datacolor SpyderX Pro
Så får du korrekta färger

Fotografer måste kalibrera skärmen om färgerna ska bli rätt.

test
SteelSeries Stratus Duo
Gör datorn till en konsol

SteelSeries trådlösa spelkontroll är perfekt för springa-och-hoppa-spel på PC:n och mobilen.

test
Sonos Amp
Sonos dubblar

Äntligen en Sonos-förstärkare som är tillräckligt stark för att driva ordentliga högtalare med övertygelse. Naturligtvis med full multiroom-funktion.

Dyk med drönare Glöm flygande drönare, en undervattensdrönare är roligare!
Resekameror med superzoom Panasonic-kameror för fotografer på resande fot.
test
Nikon Z6
Fullträff med fullformat

Billigast är bäst i Nikons nya Z-serie med systemkameror.

High End Mässan 2019 Årets mässa bjöd på det mesta av det bästa inom ljud för kräsna öron.
2019 års Panasonic-TV får Dolby Vision och HDR10+ Det är bara den allra billigaste TV-modellen som inte får vara med när Panasonic rullar ut bättre HDR-format. Och Dolby Atmos.
grupptest
Seks 55-tums 4K med HDR-videokvalitet
En bra andra-TV

På jakt efter en billig extra-TV? Nu när butikerna tömmer sina lager på förra årets modeller kan du göra riktiga klipp!

Recension
Pacific Rim 2 – Uprising
Skitfilm! Uppföljaren till ”jätterobotar slår ihjäl jättemonster” är en stor besvikelse.
Trådlös McIntosh-soundbar Här är en soundbar-högtalare som tror att den är en hel anläggning.
annonse
Sluten toppmodell och förstärkare från Focal Den fantastiska hörluren Utopia har fått ett slutet alternativ i form av Stellia. Och så släpper Focal hörlursförstärkaren Arche.
Recension
The Predator (2018)
Skugga från det förflutna Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.
Recension
The Truth Matters
Mörkläggningen om kriget i Irak Bush-administrationen ljög medvetet om orsakerna till andra Irak-kriget – och pressen lät bli att ställa dem till svars.
Recension
Peppermint
Fullständigt ointressant Blodtörstig Jennifer Garner i blodfattig actionklyscha.
Recension
BlacKkKlansman
En politisk ­knytnäve! Spike Lee levererar en av sina bästa filmer – om rashat förr och nu.
Släpp lös musiken Genom att jorda högtalarna har Audiovector lyckats förbättra ljudet.
16x-zoom från Olympus Kompakt 12–200 mm-objektiv.
test
Nokia 5.1 Plus
Billig Nokia ­överraskar en smula

På flera områden är Nokia 5.1 Plus bättre än man kan förvänta sig för pengarna. Fast ett par kompromisser kommer man inte undan.

test
Audeze Mobius
Utanför huvudet-upplevelse

Audezes lyx-headset bryter mot en av de grundläggande reglerna för hörlurar. Och låter bra!

Bättre skärmkalibrering Datacolor har förbättrad Spyder-kalibreringen.
Tre nya specialobjektiv från Leica Så här ser de alltså ut, de tre specialobjektiven som Leica lanserat till M-systemet.
Recension
Velvet Buzzsaw
Konstnärligt mord! En ganska så misslyckad genreblandning av ironisk satir och slasher-rysare.
grupptest
6 trådlösa hörlurar
Trådlöst ljud ­ på allvar

Hörlurar för dig som tar ljudkvaliteten seriöst men inte vill bli helt ruinerad på kuppen.