: Get the Gringo

Två bovar, den ena av dem Gibson, är på flykt undan polisen efter ett bankrån. När de blir beskjutna under en biljakt befinner de sig precis vid gränsen till Mexico och i stundens hetta bestämmer sig gamle gode Mel för att det är bättre att bli fångad av den mexikanska polisen än den amerikanska, varpå han kraschar rakt igenom det milslånga staket som utgör gränsen. Ajöss frihet och välkommen till ett slummigt fängelse och en genomkorrupt poliskår.

Gibson hamnar i ett väldigt udda fängelse, som mer liknar en instängd slumstad än något annat. Där inne är det pengar och kontakter som håller en vid liv. Gibson blir kompis med den unge mannen som är favoriten till fängelsets ”ledare”, och av en obskyr anledning visar det sig …

Get the Gringo tjänar på sin ”billighetskänsla” med en nästan dokumentarisk prägel. Den känns nästan autentisk eftersom nästan inga andra kända skådespelare är med och fotot är så skakigt. Och Gibson då? Jodå han är på sitt sedvanliga actionhumör med (om möjligt) ännu mer endimensionellt minspel än förut och har alltid en rapp replik på lager. Allt är bitvis både spännande och underhållande, speciellt Peter Stormare är härligt bra. Handlingen har dock en del uppenbara brister, allt känns för konstruerat och filmens sista tredjedel är en märklig uppvisning i hur man lyckas klanta bort en bra början. Get the Gringo är absolut ingen ny Dödligt vapen, men helt klart en sevärd actionrulle som bevisar att Gibson fortfarande kan göra actionroller – ge honom bara ett bättre manus (där han kan ge sig på kvinnor, judar och färgade) nästa gång. Tre starka stjärnor.

Produktionen känns billigare än den är, men varken bild- eller ljudkvaliteten är särskilt lyckad. I synnerhet ljudspåret är chockerande tamt för att vara en actionfilm, det saknar mellanregister och har inget tryck i djupbasen. Inget bonusmaterial alls.