Recension: Everything, Everything

Filmen bygger på Nicola Yoons bästsäljare och handlar om den svårt sjuka 18-åriga Maddy (Amandla Stenbergen) som högst ofrivilligt lever i ”fängelse”. Amanda lider av extrem immunbrist och minsta lilla bakterie kan ta livet av henne. På grund av detta har hon levt hela sitt liv i isolering, hemma i sitt eget hus, ända sedan hon var två månader gammal.

 

Hennes mamma, som är läkare, är uppenbarligen förmögen och har skapat en tillvaro som är så fin som möjligt, med stora fönster, öppna ytor och en känsla av att vara mitt i naturen. Maddy har en permanent sjuksköterska och desinficerande luftslussar som skyddar henne från omvärlden. Visst längtar hon efter ett liv utanför husets fyra väggar, men hennes längtan blir inte outhärdlig förrän hon träffar den nyinflyttade grannpojken Olly (Nick Robinson).

Everything, Everything är tonårsromantik när den är som mest uppenbar, filmen är nästan som en instruktionsbok i handling och scener för hur man ”prickar” dagens ungdom. Tyvärr är den också, trots sitt något dystra budskap, alldeles för ytlig och förutsägbar. Bortsett från en uppfriskande knorr mot slutet så man gissa sig till hela den sockersöta och ofta osannolika historien efter bara fem minuter. Bra skådespeleri från de två huvudrollsinnehavarna lyfter helhetsintrycket en smula. 3 syltunna stjärnor.

Tjusig bild och fint surroundljud (DTS 5.1). Inget bonusmaterial.