Recension: Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga

Lika lite underhållande som originalet

Will Ferrells senaste film känns som rena hyllningen till världens minst inspirerande sångtävling.
Karakter
Komedi
Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga
Annons
Annons
forfatter

Ända sedan 1957 har vi européer kunnat njuta av den årliga musiktävlingen ”Eurovision Song Contest Grand Prix”, som med sina 64 shower är världens mest seglivade – och största – sångtävling.

Med andra ord en tävling som är mycket välkänd, älskad och hatad i Europa – men fullständigt okänd i USA. Därför är det lite förvånande att Netflix, med produktionsbolag, regissör (David Dobkin) och manusförfattare (Will Ferrell) från USA, ligger bakom den här komedin om den mytomspunna tävlingen.

Beställningsjobb?

Filmen är en samproduktion mellan Ferrells eget företag, Gary Sanchez Productions, Netflix och EBU (European Broadcasting Union), som lägligt nog lanseras det enda året som melodifestivalen blivit inställd (på grund av myrkottekäkande kineser).

Men förtvivla inte, om du är ett superfan av ”Mello” kommer du säkert att uppskatta den här filmen.

Annons

Vi hade dock sett fram emot en och en halv timme crazykomedi som var en parodi av sångtävlingen som ”alla” tittar på men älskar att hata. I stället serverar Ferrell & Co mer än två sega timmar med en hyllning av Eurovision. Inget fel med det egentligen, det är bara det att filmen är så förbaskat tråkig.

Isländska knäppgökar

Historien börjar i Herrens år 1974, när ABBA tar sig hela vägen upp till toppen med landsplågan Waterloo. I ett litet eländigt hem i den vindpinade isländska småstaden Husavik sitter den unge Lars och rycks med av den fängslande svenska popmusiken – varpå han ståndaktigt förkunnar att han tänker vinna hela tävlingen när han blir stor.

Sagt och gjort. Lars Erickssong (Will Ferrell) har fått en mission här i livet och med sin stumma halvsyster (?), Sigrit Ericksdottir (Rachel McAdams) viger han sitt liv åt att vinna Eurovision. Enda problemet är att Lars och hans band suger. Det är först när de sätter igång med den ”catchy” dansbandslåten ”Ja ja, ding, dong” som den halvrabiata landsbygdsbefolkningen tar sig en svängom en fuktig lördagskväll på den lokala puben.

Lars är den lokala byfånen som fortfarande bor hemma hos sin pappa, en grymtande och bitter Pierce Brosnan, som alla skrattar åt – både bakom ryggen på honom och mitt framför honom. Ändå står Sigrit vid hans sida och drömmer om att de någon gång ska bli en lycklig liten familj.

Handlingen utspelas på Island i nutid, trots att det märkligt nog känns som en karikerad version av sagoön från 1970-talet. Här skojas det med fylla, vidskepelse, inavel och den senaste tidens finanskris som drabbade vikingaön hårt. Förutsägbart och lättsamt – och ack så icke-roligt.

Annons

De första fem, tio minuterna som utspelas 1974 är riktigt underhållande, men därifrån och ända till slutet är filmen en trist soppa av platta oneliners, förutsägbarheter och pinsamma skämt på samma nivå som en medioker fars.

Varför i hela friden skulle Ferrell skriva manus själv? Han har gått i samma spår de senaste 10-15 åren, utan antydan till förnyelse eller finess. Att han ligger bakom Anchorman känns smått otroligt nu för tiden.

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga (Foto: Netflix)
Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga (Foto: Netflix)

Dra på munnen

Med Will Ferrell både framför och bakom kameran förväntar vi oss inte briljant, vass och satirisk komik, utan lite enkel och småtöntig ”kalsonghumor”. Tyvärr tar det en timme och femton minuter innan vi känner att det drar i smilbanden första gången. För en komedi går det väl knappast att komma närmare flopp än så.

Filmen är alldeles för lång, och nästan en tredjedel består av scenuppträdanden, lika överdrivna och töntiga som de flesta av de riktiga Eurovision-bidragen. Fascinerande nog är uppträdandena inte tillräckligt överdrivna för att man ska kunna skilja dem från de riktiga bidragen i sångtävlingen. Så var finns då det komiska?

Talande nog har de valt att ”krydda” filmen med ett antal riktiga Eurovision-artister – i ett imponerande koreograferat nummer som kommer att glädja Eurovison-fans – samt skrivit in massor av referenser från Eurovision-historien som hardcore-fantaster kommer att känna igen.

Annons

De få skämt som finns är förutsägbara och platta, som att det inte finns några homosexuella i Ryssland och att alla amerikaner är skrävlande och okunniga. Roligast av alla är definitivt en lätt sarkastisk Graham Norton, som i princip spelar sig själv.

Vanligtvis så fantastiska Rachel McAdams faller igenom här. Förhållandet mellan henne och Ferrell känns tvångströjeaktigt konstruerat och hon känns nästan teatralisk. Brosnan är obekväm och saknar komisk timing, medan Mikael Persbrandt glimtar till i en alldeles för liten roll som cynisk finansiär.

Eurovision Song Contest - The Story of Fire Saga_3 Eurovision Song Contest - The Story of Fire Saga_6 Eurovision Song Contest - The Story of Fire Saga_4 _JW93979.ARW
<
>
Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga (Foto: Netflix)

Kopia av verkligheten

Filmen verkar vara ett rent beställningsjobb från EBU:s PR-byrå och kommer garanterat att få fina tittarsiffror från alla Eurovision-fans. Detta är också det största problemet med Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga. Filmen är inte alls någon hysteriskt rolig komedi som tittar på tävlingen utifrån med en ironisk blick, utan en direkt kärleksförklaring till Eurovision och nästan en kopia av originalet. Precis något som vi kan tänka oss att Netflix algoritmer har räknat ut.

Det finns en anledning till att vi slutade titta på Eurovision när vi lämnade barndomsåren, efter att vi slösat bort över två (!) timmar på den här filmen är vi övertygade om att vi inte har missat något. 1 usel stjärna.

Till sist ett litet tips: Trailern visar vad den här filmen kunde ha blivit – och alla bra poänger och skämt finns med i den. Så titta hellre på den!!

Annons

 

Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga (Foto: Netflix)

Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Fakta
  • Netflix
  • Release: 26 juni 2020
  • Regi: David Dobkin
  • Med: Will Ferrell, Rachel McAdams, Dan Stevens, Pierce Brosnan, Melissanthi Mahut, Ólafur D. Ólafsson, Mikael Persbrandt, Demi Lovato, Alexander Rybak, Graham Norton
  • Genre: Komedi
  • Land: USA
  • År: 2020
  • Längd: 2:03
  • Betyg: 1
IMDB Rating
Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga (2020) 123min | Comedy, Music | 26 June 2020 (USA) Summary: When aspiring musicians Lars and Sigrit are given the opportunity to represent their country at the world's biggest song competition, they finally have a chance to prove that any dream worth having is a dream worth fighting for.
Countries: USALanguages: English

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

  1. Full of laughs, love, music, and happiness; this is a wonderfully entertaining movie! With Rom-Com styling, the movie is a ton of fun. It’s an enjoyable satire, drawing awareness to a production that most North Americans are unfamiliar with. If you’re like me, it may even bring a tear to your eye! Based on the lesser reviews, I guess some people expected an experience similar to “Schindler’s list.” This isn’t that, nor is it trying to be. For those who simply want to kill two hours, this is definitely worth your time. Great job, Netflix!

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Den danska storstjärnan har fått ytterligare en internationell mega-roll.
Strömningsjätten har tecknat ett stort avtal om innehåll med Sony Pictures.
Ännu en gång flyttas premiärerna för stora filmtitlar fram.
Harrison Ford-filmen från 1986 gör comeback som TV-serie.
Serieversionen av filmsuccén levererar mer av samma sak, i ett halsbrytande men så småningom upprepande tempo.
Att 40 % av de spanska männen går på bordeller var en chockerande nyhet för oss – men bannemej om inte Álex Pina lyckas göra hejdundrande underhållning av tragedin.
April bjuder på mycket godis från strömningstjänsterna, nu kan du också titta på innehåll från nykomlingen Paramount+.
Påsken blir definitivt bättre med en riktigt bra thriller eller deckare!
Nykomlingen Paramount+ lanseras med Maisie Williams som snabbkäftad eremit som plötsligt släpps lös i det fria. Roligt, men lite oförlöst.
Disney+ bevisar att det fortfarande finns mer spännande material att förmedla från Marvels rikliga universum.
Många filmer har ”finputsats” i efterhand av missnöjda regissörer – men ingen lika omfattande som Justice League.
Den efterlängtade uppföljaren till fräscha Wonder Woman är årets största besvikelse.
En av 1980-talets stora komiker, Eddie Murphy, försöker stenhårt att återuppliva sin klassiska komedi – men åstadkommer bara en mycket mindre charmig kopia.
Uppföljaren går i samma fascinerande fotspår som första säsongen – och det är inte negativt.
New Orleans mest respekterade domare hamnar i klammeri med rättvisan.
Under årets första vårmånad får vi ljusare dagar, mindre snö och massor av spännande innehåll från strömningstjänsterna.
Tänk om det om var Sovjetunionen som hann först till månen?
Big Sky ett levande bevis på att även en av branschens mest erfarna och välrenommerade kan misslyckas.
Två personer ägnar en hel natt åt att göra sitt yttersta för att såra och förnedra sin partner. Sådant blir det filmkonst av.
Tom Hanks briljerar i sobert western-epos som har hjärtat på rätta stället.