Chamdin har själv en bakgrund som musiker och debuterade med spelfilmen ”Om Gud vill” 2006, men har främst gjort musikvideor och reklamfilm. Dessa erfarenheter har varit positiva för ”Cornelis”. Det är tveklöst scenerna där musiken spelar en central roll som är bäst. När Vreeswijk spelar privat, har konserter eller sitter i studio får man åtminstone en känsla av att man kommer honom närmare inpå skinnet, även om själva musiken också spelar en stor roll. Filmens svagheter är när Duvik Husby måste vara skådespelare och porträttera en man som har en så stark historia och utstrålning. Han har inte riktigt den pondus som krävs för att nå fram till publiken, men ska dock ha mycket beröm för sin prestation. Det han saknar i färdigheter som skådespelare tar han igen med en stor närvaro. ”Hank von Helvete” har ju faktiskt stor erfarenhet både av att stå på scen och av drogmissbruk, och det är i dessa scener som han är väldigt bra. Det besynnerliga är att det verkar som om Chamdin har tonat ned Husby för att begränsa skadan i många scener. Frågan är om det var så klokt – det kan gott hända att Husby hade behövt bli mer pressad för att agera på en högre nivå.

”Cornelis” är en bra film, men den försöker täcka ett för stort material. Den skrapar bara på ytan på en rad av Vreeswijks mer eller mindre berömda skandaler och succéer, men allt känns för ytligt och uppdelat i episoder för att man ska få någon större förståelse för legenden. Man får närmast en historisk inblick, utan att lära känna honom. Men under alla omständigheter är detta en fin film som förtjänar en stor publik, både gamla fans och de som inte känner till Vreeswijks musik och öde. Fyra stjärnor.

Det är smått otroligt att den här filmen kommer ut på BD utan extramaterial. En stor besvikelse. Produktionen och historien förtjänar mer bakgrundsinformation. När det gäller det audiovisuella så är det fullt tillfredsställande utan att imponera.