Även i Burlesque möter vi en tjej från landet, Ali från Iowa (Christina Aguilera). Hon är en servitris som drömmer om att dansa och sjunga, och söker därför lyckan i Los Angeles. Hon har givetvis haft en tuff uppväxt, och givetvis uppstår det snabbt rivalitet mellan henne och klubbens leading lady (som i Showgirls), och givetvis blir allt ett kärleksdrama – och givetvis slutar det med stor succé.
Burlesque är en film som är väldigt enkel att såga. Christina Aguilera kan sjunga, men hon kan verkligen inte agera. Cher levererar varorna, fast utan ett enda minspel från hennes plastiga ansikte. Handlingen är så banal och många av replikerna så pinsamma att vi skruvar oss i soffan – och allt är så förutsägbart att inte ens ett sexpack öl kan döva känslan!
Filmen verkar vara specialskriven för, och uppbyggd kring, Aguilera, och det är faktiskt dess stora styrka. Sång- och dansnumren är läckert koreograferade, snyggt filmade, har (oftast) fängslande musik och är genomgående spektakulära. Och på den fronten visar Aguilera verkligen vad hon kan. Men bortsett från detta har inte Burlesque mycket att bjuda på.
För att vara en film som bygger så mycket på musik är det glädjande att ljudspåret håller yppersta kvalitet. Bilden är också väldigt bra, fast har lite väl mycket rödstick. Absolut godkänt extramaterial: kommentatorsspår, bloopers, fem minidokumentärer och sex kompletta sångnummer.
