För drygt en vecka sedan släppte rocklegendaren Bruce ”The Boss” Springsteen från Freehold, New Jersey, en gigantisk box med sju outgivna, kompletta album från sin långa karriär.
De 83 låtarna (från 1983-2018) på Tracks II: The Lost Albums har samlat damm i The Boss arkiv och han täcker ett ovanligt brett musikaliskt spektrum. Från low-fi popmusik till synthpop, rock, country, svepande filmmusik, smooth crooner och till och med mexikanska mariachi-rytmer
Hela boxen visar hur mångsidig han är som musiker och utforskar alternativa vägar som hans karriär kunde ha tagit.
En åldrande rockare traskar oförtrutet vidare längs den dammiga landsvägen
Den 23 september fyller Springsteen 76 år – men trots sin ålder vilar den ärkeamerikanske rockaren verkligen inte på lagrarna. Under de senaste decennierna har Springsteen varit en av de stora artisterna som tillbringat mest tid på vägarna och rest jorden runt antingen ensam eller med sitt E Street Band för att sprida sin musikskatt.
Ljud & Bild tog sig in genom ”pärleporten” och besökte konserten i Baltimore den 7 april förra året i ett lätt euforiskt tillstånd. Recensionen av den comeback-konserten kan du läsa, och se många videor från, här. Det var en av de första showerna i världsturnén.
Senast förra sommaren uppträdde den ikoniska amerikanska rockaren och hans elektriska E Street Band i Odense, Helsingfors, Bergen och Stockholm (där L&B var på plats).

På grund av pandemin gick hela sex år (med undantag för hans unika Broadway-shower, 2017-2018) mellan Springsteens senaste turné (The River Tour) och den nuvarande världsturnén. Turnén drog igång med The Boss i Florida den 1 februari 2023 – och (för tillfället) är sista konsertdatumet Milano.
A man on a (political) mission!
Under konserten i Baltimore förra året serverade The Boss en härlig blandning av gamla klassiker, mer obskyra fanlåtar och låtar från sina två senaste album (Letter to You och Only the Strong Survive). Totalt 26 låtar, över 2:47 timmar, hann han med.
Bandkamraten George Theiss död (från Springsteens första band, The Castiles) var den konstnärliga utlösaren för skrivprocessen som resulterade i albumet Letter to You. Insikten att Springsteen nu är den sista som fortfarande är i livet från originalbandet var en röd tråd genom de två första åren av turnén. Konserterna (särskilt det första året) präglades av en ovanligt fast spellista.
Efter den bittra insikten att det nu finns en narcissistisk, inkompetent och genomkorrupt fascist i Ovala rummet har Springsteen döpt om årets del av turnén till ”Land of Hope and Dreams Tour” – varje kväll har han sedan turnén startade i Manchester gått lös på Trump-administrationen och den tandlösa kongressen som låter Trump löpa amok som en enväldig ”kung”.
Springsteens budskap är att den amerikanska demokratin i sig är hotad och att folket nu måste vakna! I sina monologer under konserten i Milano sparar han verkligen inte på krutet, han har lagt undan den diplomatiska hållningen och har till och med översatt hans monolog till italienska, som rullar över den stora skärmen bakom scenen.
In my country, they’re taking sadistic pleasure in the pain that they inflict on loyal American workers, they’re rolling back historic Civil Rights legislation that led to a more just and plural society, they’re abandoning our great allies and siding with dictators against those struggling for their freedom.
They have no concern or idea of what it means to be deeply American. The America that I’ve sung to you about for 50 years is real, and regardless of its faults, is a great country with a great people.
Och de närmare 76 000 euforiska italienarna (och många inresta) är verkligen med på budskapet från The Boss – det är ju ingen hemlighet att ”Trump the Dump” är relativt impopulär bland européer.
Låtlistan har också förändrats dramatiskt från 2023 till 2024. I år är det Land of Hope and Dreams, Death to My Hometown, Long Walk Home, House of a Thousand Guitars, My City of Ruins och Chimes of Freedom som är konserternas hörnstenar. Alla är låtar som på olika sätt tar upp teman som mänskliga rättigheter, demokrati, politiskt förfall och korrupta statschefer.
Men, i välkänd lyrisk stil, finns det en (liten) glimt av hopp mot slutet av låtarna. En inneboende envishet och tro på mänskligheten och det amerikanska folkets motståndskraft och uthållighet. The Boss är övertygad om att USA kommer att klara sig igenom även denna kris.

Det har aldrig varit någon hemlighet att Springsteen sympatiserat med demokraterna, men under årets turné har han verkligen tagit av sig silkeshandskarna och fyrar av en rejäl salva mot det republikanska partiet i allmänhet och dess obestridda diktator i synnerhet. Något som naturligtvis har fått den ”finkänslige” Trump att sparka tillbaka – och indirekt hotat med att neka honom att få komma tillbaka till USA.
Som Springsteen så torrt och oförskönat uttrycker det:
In my home, the America I love, the America I’ve written about that has been a beacon of hope and liberty for 250 years, is currently in the hands of a corrupt, incompetent, and treasonous administration.
Tonight, we ask all who believe in democracy and the best of our American experience to rise with us. Raise your voices against authoritarianism and let freedom ring.

Smittande livsglädje – ”Our Love is Real”
Men trots det (mycket förståeliga) missnöjet mot Trump och den klara röda tråden av allvar i årets turné är det fortfarande musiken som står i centrum för den brännande heta kvällen i Milano. Efter närmare 60 år på ute vägarna, finns det fortfarande relevans, liv och vitalitet i en Springsteen-show år 2025?
Ja! Från första strofen kör Springsteen och bandet igång på alla cylindrar – och en euforisk, jublande, klappande och dansande publik hänger med i tonerna till My Love Will Not Let You Down. Undertecknad har varit på en hel del Springsteen-konserter genom åren, varav många med en extatisk publik i USA, men italienarna tar priset och tillhör världens mest entusiastiska och medryckande – och det smittar av sig på gänget på scenen.
Arrangörerna har ordnat med textkonst på läktaren där den övre långsidan bildar den ikoniska hyllningen till New Jerseys store son (som har italienska anor på sin mammas sida): ”Our Love is Real” lyser mot bandet när de går på scenen.

Plötsligt (prick 20:00) står rockikonen från The Garden State där, mitt på den enorma scenen i ikoniska San Siro Stadium. Oförskämt fräsch och fortfarande (nästan) evigt ung. Håret är kortklippt och han har blivit silvergrå och rynkig i det solbruna ansiktet, men leendet är lika brett och välkomnande som alltid.
Kroppen har blivit lite stelare än förr, och nej, han hänger inte längre upp och ner i mikrofonstativet, glider inte längre på knä över scengolvet, dansar inte längre med rodnande unga flickor eller surfar på publiken. Men den unika spelglädjen, rösten, gitarrfärdigheten och den lite odefinierbara, enastående närvaron på scen finns definitivt fortfarande kvar.
Hans uthållighet är bara att ta av sig hatten för, han håller tempot uppe utan paus genom hela konserten, oklanderligt klädd i vit skjorta, väst (!) och slips – och det i 37 graders värme! Gång på gång tar han sig ner till publiken och låter sig omfamnas av sina hängivna fans.

Engagemanget och passionen är fulländad och det smittar av sig på den brokiga skaran som följer Springsteen, så att vi alla får ett efterlängtat avbrott i vardagen, lite tröst och livsglädje som manar till eftertanke – och tre timmar senare lämnar vi stadion som (för en kort stund) lyckligare människor.
Bred musikalisk spännvidd
Springsteens styrka som låtskrivare och konsert-konnässör har alltid varit spannet mellan djupaste allvar, rytmiskt pumpande rock och livsbejakande låtar. Du ska gråta, skratta, minnas, sjunga med, bli begeistrad, svettas och dansa dig igenom en hel kväll med The Boss.
Den karaktäristiska, snäppet mer rossliga rösten glänser fortfarande och rockaren imponerar lika mycket på bombastiska My Love Will Not Let You Down och Rainmaker som på ömma My City of Ruins och Thunder Road.
En av de absoluta musikaliska höjdpunkterna är House of a Thousand Guitars. En låt som fick ett ganska pompöst och svulstigt arrangemang på albumet Letter to You lyser här i en ny och totalt avskalad version. På många sätt har den tagit över efter Last Man Standing som konsertens bro. Bruce träder fram, helt ensam, i ljuskäglan, spelar försiktigt på sin akustiska gitarr och mässar:
The criminal clown has stolen the throne
He steals what he can never own
May the truth ring out from every small town bar
We’ll light up the house of a thousand guitars
Och en stillsam och andäktigt publik tvivlar aldrig på vilken despot det är som rockaren sjunger om.
Balansgång mot resans slut
Det ska sägas att det är en konst, och en hårfin balansgång, att blanda in ett politiskt budskap så starkt i en rockkonsert – speciellt som politikern han angriper styr ett land långt från Italien och Europa. Ändå kommer The Boss undan med det, inte minst för att vår egen politiska vardag är så infekterad av Trumps många infantila krumsprång, men också för att Springsteen är trovärdig och öppet erkänner att han pratar om ett ”lokalt”, nationellt problem, men lyckas göra budskapet universellt.
Tyvärr får vi inte en enda låt från Tracks II (en rocklåt som Rain in the River hade till exempel passat perfekt), men det materialet har han eventuellt sparat till en kommande soloturné – för detta kan mycket väl vara ett farväl till de explosiva, maratonliknande E Street Band-konserterna.

Kärnan i E Street Band närmar sig 70 (och mer än så) och är fortfarande ett av de bästa ”bar-banden” du kan höra och se live. Men allting har en ände och åldern (med två medlemmar som redan avlidit, höftoperationer och blindtarmsinflammation) börjar hinna ikapp dem.
Springsteen själv hör nog till den unika gruppen musiker, tillsammans med Mick Jagger, Paul McCartney, Paul Simon, Bob Dylan och Willie Nelson, som kommer att falla ner döda på scenen. Under tiden som vi befinner oss i Nord-Italiens ”huvudstad” är faktiskt 92-årige Nelson på turné i USA!
Men The Boss håller också ångan uppe! Till och med hans många krävande gitarrsolon sitter lika bra i dag som för 20 år sedan. Efter två timmars speltid på San Siro, i kvav nästan 40-gradig värme, har Bruce och bandet bara värmt upp. Extranumren består av imponerande sju låtar, dominerade av hits från Born in the USA. Och publiken hoppar och svänger villigt med!

Springsteen är i sedvanlig högform och Little Steven är fortfarande Bossens oumbärlige wingman, en genomstabil gitarrist och konsertens ”cirkusdirektör”. Uppenbarligen helt återhämtad efter den nyligen genomförda operationen, och fortfarande arm i arm med Bruce, sjunger duon de klassiska duetterna om vänskap tillsammans.
Gitarristen Nils ”The Swedish Cowboy” Lofgren glänser med häftiga gitarrsolon, Tallent är den introverta basisten som aldrig missar en ton, medan den ståtlige synthmagikern Roy ”The Professor” Bittan briljerar och den outtröttlige Max Weinberg spelar trummor med en nästan manisk intensitet. Jake Clemons (brorson till den avlidne Clarence ”The Big Man” Clemons) saxofon skär igenom ljudbilden och kören tillför värme med sina himmelska gospeltoner.
Ungdomens källa?
Det är tydligt att gänget har många års erfarenhet och samspel bakom sig, det behövs bara minsta lilla vink från The Boss så lyssnar musikmaskineriet som ett välsmort rocktåg – utan behov av visuella konster, laserljusshower, pråliga kostymer eller tillgjorda wow-effekter.
Hela ensemblen spelar med samma intensitet, glöd och passion som för många decennier sedan. Helt enkelt obeskrivligt imponerande. Varifrån de ”gamla gubbarna” får sin energi vet vi inte, men om det finns ett hemligt elixir så vill vi mer än gärna ha en flaska från källan!

En sällsamt entusiastisk, italienskdominerad publik hjälper till att lyfta konsertupplevelsen till nya höjder.
Den kokheta seansen avslutas med signaturlåten från Amnesty-turnén för snart 40 år sedan, Bob Dyllan-låten Chimes of Freedom.
As we listened one last time an’ we watched with one last look
Spellbound an’ swallowed ’til the tolling ended
Tolling for the aching whose wounds cannot be nursed
For the countless confused, accused, misused, strung-out ones an’ worse
An’ for every hung-up person in the whole wide universe
An’ we gazed upon the chimes of freedom flashing
Efter nästan tre timmar och 28 livsbejakande, euforiska och upplyftande låtar (många som manar till djup eftertanke) sätter Bruce Springsteen och E Street Band punkt för ännu en enastående och smått utmattande maratonkonsert. Med en intensiv coverversion av John Fogerty-klassikern Rockin’ All Over The World tackar Bruce & Co för sig.
En konsert där han höll sitt eviga löfte om att den skulle innehålla: ”Fun, and jokes, and dancing, and laughter, and sex, and faith, and hope and lonely nights – and of course, teardrops.”
Grazie mille, signor Brooooooooooooce!

Årets ”version” av the E Street Band består av:
- Roy Bittan (piano, synthesizer)
- Nils Lofgren (gitarr)
- Patti Scialfa (gitarr, vokal) – sällan med på grund kronisk sjukdom
- Garry W. Tallent (basgitar)
- Little Steven (gitarr, sång)
- Max Weinberg (trummer)
- Soozie Tyrell (fiol, gitarr, sång)
- Jake Clemons (saxofon)
- Charlie Giordano (keyboards)

Låtlista, Milano, 3 juli
- My Love Will Not Let You Down
- Prove it All Night
- Darkness on the Edge of Town
- Land of Hope and Dreams
- Death to My Hometown
- Rainmaker
- The Promised Land
- Hungry Heart
- My Hometown
- The River
- Youngstown
- Murder Incorporated
- Long Walk Home
- House of a Thousand Guitars
- My City of Ruins
- Because the Night
- Wrecking Ball
- The Rising
- Badlands
- Thunder Road
Extranummer:
- Born in the U.S.A.
- Born to Run
- Bobby Jean
- Dancing in the Dark
- Tenth Avenue Freeze-Out
- Twist and Shout
- Chimes of Freedom
- Rockin’ All Over The World
PS! Du kan läsa mer om turnén på Springsteens officiella hemsida.


Fakta:
- Bruce Springsteen ”Land of Hope and Dreams Tour 2025”
- Datum: 3 juli 2025
- Plats: San Siro Stadium, Milano, Italien
- Med: Bruce Springsteen, Roy Bittan, Nils Lofgren, Garry W. Tallent, Little Steven, M. Weinberg, Soozie Tyrell, Jake Clemons, Charlie Giordano
- Genre: Rock
- Land: Italien
- År: 2025
- Längd: 2:55
- Betyg: 5