: Arthur och de två världarna

Så har vi kommit fram till det sista kapitlet om vår unge vän Arthur (Freddie Highmore) och hans otroliga upplevelser i trädgården – under jorden nere bland minifolket Minimojerna. Tredje filmen är en stor förbättring jämfört med den misslyckade tvåan!

Film nummer två slutade med ett klimax när Arthur var instängd nere hos Minimojerna medan Maltazard i stort format kom upp till ytan, redo att erövra världen. Nästan hela den tredje filmen utspelas uppe på ytan, vilket den tjänar mycket på. Den föregående filmen kändes som en enda lång och tröttsam syratripp med alla ”spektakulära” ljud och färger i Minimojernas underjordiska rike – färgsprakande, men helt utan en bra historia. Den här gången är det betydligt mer fart och fläkt när storskurken orsakar kaos med gigantiska myggor och andra insekter som invaderar en lugn amerikansk småstad.

Den här gången lyckas alltså Luc Besson (regi) att både fängsla och framför allt underhålla oss. Han vräker på med ett otal underfundiga och uppfinningsrika karaktärer från hans ymnighetshorn av fantasi, framför allt gillar vi den läckra biscenen.

Ett karaktäristiskt drag hos Bessons filmer är att de är väldigt läckra att titta på men att de ofta har ett obefintligt eller tunt innehåll. Så är det även med Arthur-trilogin, där särskilt tvåan är en enda lång gäspning. Men den här gången är resultatet en bra familjefilm som på grund av sin enkelhet nog faller de yngsta bäst i smaken.

Väldigt bra bild, men ett ljudspår som inte håller måttet vid höga explosioner och andra effekter. Inget bonusmaterial alls.