Recension: Alice i spegellandet 3D

Misslyckad retur till Underlandet

Ännu en gång får vi följa med Alice tillbaka till det sagolika underlandet, fast den här gången är det tyvärr bara en snygg kuliss utan innehåll.
Karakter
Äventyr
Alice i spegellandet 3D
Annons
Annons
forfatter

Självaste Tim Burton fick i uppdrag av Disney att återskapa den excentriska animationsfilmen som bygger på Lewis Carrols böcker från 1951. För sex år sedan fick vi se resultatet: Alice i Underlandet med levande skådespelare (och mycket CGI-effekter). Definitivt en mer än godkänd film som behöll den udda stämningen och karaktärerna från böckerna och den animerade filmen och broderade ut handlingen ytterligare. Och en kassasuccé blev det – vilket naturligt borgar för en uppföljare.
Burton tackade nej till tvåan, så i regissörsstolen hittar vi James Bobin. Aldrig hört talas om honom? Inte vi heller! Och det är inte så konstigt, med tanke på att den enda spelfilmen på hans CV är Muppets Most Wanted. Men lugn, vi ska inte skylla hela den här misären på regissören, han har faktiskt gjort mycket i Burtons anda. Däremot har vi en stor gås oplockad med Linda Woolverton som har skrivit det innehållslösa och meningslösa manuskriptet.

(Foto: Produsenten)
Framför kameran återser vi samma gäng som förra gången, med duktiga Mia Wasikowska i huvudrollen som den starka och dominanta, feministiska Alice. Nyskilde Johnny Depp har en mycket framträdande roll som den galne hattmakaren och som de två drottningsystrarna Iracebeth/Röda drottningen och Mirana/Vita drottningen ser vi Helena Bonham-Carter och Anne Hathaway.
Wasikowska är bra rollen som Alice, trots att hon den här gången har betydligt mindre att spela på. Hathaway är reducerad till en liten biroll och Bonham-Carter spelar sin sedvanliga ”skruvade” kvinnokaraktär. Och apropå skruvade karaktärer så går Johnny Depp för långt i sin tolkning av hur totalt fucked up Hattmakaren verkligen är – det drar sig mer mot det parodiska. Den enda som verkligen imponerar är Sacha Baron Cohen som Tiden, han är en ökänd karaktär med de saftigaste replikerna och den coolaste kostymen. En karaktär som uppenbarligen har mer djup än vad som kommer fram i filmen.
Som tur är har teamet haft så mycket skam i kroppen att de skriver att filmen är ”baserad på Lewis Carrolls karaktärer”, för den här historien har ytterst lite med Carrolls berättelser att göra. I korthet handlar filmen om att Hattmakaren har fått en antydan om att hans familj eventuellt fortfarande lever (de dödades av Draken för åtskilliga årtionden sedan), men ingen tror honom och han blir faktiskt galnare och mer inåtvänd än tidigare. Men så återvänder Alice tillbaka till underlandet och lovar att hon ska hjälpa honom. Hur då? Jo, genom att resa i tiden.
Alice söker upp Tiden och lånar hans praktiska lilla tidsmaskin ”kronosfären”, eller rättare sagt: hon stjäl den. Sedan börjar Alices kamp för att rädda Hattmakarens familj från Drakens eld samtidigt som Tiden och den Röda drottningen jagar henne. Men det största problemet är att hela ”tidssystemet” – och hela världen – riskerar att rasa ihop om inte ”kronosfären” kommer hem.
That’s it! Mer än så har inte handlingen att bjuda på. Vi kommer inte närmare inpå karaktärerna, och inte heller fördjupas eller utvecklas historien. Däremot får vi se en otroligt läcker CGI-värld med ett par spektakulära scener och, bitvis, halsbrytande action. Fast hela den konstlade ytan maskerar egentligen bara att filmen inte har någon som helst historia att berätta. Den är också befriad från charmen och de flesta av de udda karaktärerna som kännetecknar Carrolls böcker om Alice.
Allt kokar ner till moralpredikan om att man inte ska ljuga, samt att familjen, trots allt, är det viktigaste i livet. Helt okej, och bländande rent visuellt, men efter närmare två timmar känner vi mest tomhet. Efter stor tvekan sträcker vi oss till tre lövtunna stjärnor.
Om inte själva filmen infriar så är det åtminstone inte mycket fel på den tekniska kvaliteten. Bildkvaliteten i 3D är oftast utmärkt, med bara en antydan till crosstalk emellanåt. Ljudspåret (DTS 7.1) har en härligt exakt och fyllig surroundmix. Bonusmaterialet innehåller en duglig bakomfilm, ett par borttagna scener, kommentatorsspår, musikvideo samt ett par minidokumentärer.

Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Fakta

Release: 10 oktober 2016
Regi: James Bobin
Originaltitel: Alice Through the Looking Glass
Med: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Sacha Baron Cohen, Rhys Ifans, Matt Lucas
Genre: Äventyr
Land: USA
År: 2016
Längd: 1:53

IMDB Rating

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Annons
Annons

Läs också

Designmästarna gör det igen. Beolit 20 är en vacker bärbar högtalare som dessutom låter bra.
Bang & Olufsen Beosound Emerge är en modig avvikelse från hur en multiroom-smarthögtalare kan se ut – och låta.
Sonos första bärbara högtalare imponerar med sin integration och bekvämlighet.
Klipschorn fyller 70 år i år. Det firar vi genom att förvandla vårt testrum till ett inferno.
Serieversionen av filmsuccén levererar mer av samma sak, i ett halsbrytande men så småningom upprepande tempo.
Att 40 % av de spanska männen går på bordeller var en chockerande nyhet för oss – men bannemej om inte Álex Pina lyckas göra hejdundrande underhållning av tragedin.
April bjuder på mycket godis från strömningstjänsterna, nu kan du också titta på innehåll från nykomlingen Paramount+.
Påsken blir definitivt bättre med en riktigt bra thriller eller deckare!
Nykomlingen Paramount+ lanseras med Maisie Williams som snabbkäftad eremit som plötsligt släpps lös i det fria. Roligt, men lite oförlöst.
Disney+ bevisar att det fortfarande finns mer spännande material att förmedla från Marvels rikliga universum.
Många filmer har ”finputsats” i efterhand av missnöjda regissörer – men ingen lika omfattande som Justice League.
Den efterlängtade uppföljaren till fräscha Wonder Woman är årets största besvikelse.
En av 1980-talets stora komiker, Eddie Murphy, försöker stenhårt att återuppliva sin klassiska komedi – men åstadkommer bara en mycket mindre charmig kopia.
Uppföljaren går i samma fascinerande fotspår som första säsongen – och det är inte negativt.
New Orleans mest respekterade domare hamnar i klammeri med rättvisan.
Under årets första vårmånad får vi ljusare dagar, mindre snö och massor av spännande innehåll från strömningstjänsterna.
Tänk om det om var Sovjetunionen som hann först till månen?
Big Sky ett levande bevis på att även en av branschens mest erfarna och välrenommerade kan misslyckas.
Två personer ägnar en hel natt åt att göra sitt yttersta för att såra och förnedra sin partner. Sådant blir det filmkonst av.
Tom Hanks briljerar i sobert western-epos som har hjärtat på rätta stället.