Recension: Aftermath

I den här filmen, som bygger händelserna efter en riktig flygkrasch i Ryssland 2004 (den här gången i USA), får vi bekanta oss med den stabile byggnadsarbetaren Roman (Arnold Schwarzenegger) som väntar på att hans fru och gravida dotter ska komma med flyg från Ukraina – men planet kommer aldrig fram.

Efter den hemska olyckan går Romans liv fullständig i bitar, han isolerar sig, tar till flaskan och känner en enorm bitterhet över att ingen tar på sig ansvaret och ber om ursäkt för den fatala kraschen. Så småningom riktas hans ilska mot den ouppmärksamma flygledaren Jake (Scott McNairy).

 

Schwarzenegger är naturligtvis mest känd som stenhårt muskelknippe i massor av actionfilmer, där han strör omkring sig oneliners och viftar med stora pistoler. Han har dock försökt sig på komedier (utan större framgång!) och mer dramatisk action (The Last Stand). Men vi har aldrig sett honom i en roll som den djupt deprimerade Roman, och Arnold gör en överraskande bra tolkning av den komplexe mannen.

Manus och regi är det tyvärr värre med. Trots den utmanande handlingen saknar Aftermath nerv, riktning och bra dramaturgi. Historien byggs inte upp, den bara kör på framåt utan riktning. Vi kommer inte heller nära inpå karaktärerna, filmen skrapar bara på ytan. En bra utgångspunkt för en riktigt dramatisk film slösas tyvärr bort. Vill du se en mycket bättre film om hur människor hanterar förluster och saknad efter nära släktingar så ska du se Fearless eller Missing.

Vi vet inte riktigt vad Scanbox har gjort, men Aftermath har en bildkvalitet som gör att det känns som om man tittar på en trött VHS från 1980-talet. Ljudspåret är ett snäpp bättre, utan att imponera. Inget bonusmaterial.